Sångfåglarna Otto Lindblad

MALMGÅRDEN

Otto Lindblad (1809-1864)

Studentskandinavismen låg alltjämt Otto Lindblads hjärta nära, och den år 1848 starka aktivismen för hjälp åt danskarna mot Preussens överfall tolkades av Lindblad i ett brev till O. P. Sturzen-Becker (Orvar Odd) av den 15 maj:

Min Heders Bror!

Se, här en Huzar visa!

Huzar visa text och musik: Otto Lindblad

En krigare nyss uti striden drog ut att tukta tyrannernas skara. På falskhet och svek vill han göra ett slut och rätten med svärdet förklara. Men frågar du vem den krigaren var, så får du väl höra det stolta svar: En svensk Huzar, en svensk Huzar, Hurra!

I världen nu står det bra underligt till. Där finnes blott slavar och herrar. Och sanning och rätt man ej höra mer vill, man strider med pennan som narrar. Men frågar du vem som svärdet nu drar, så får du väl höra det stolta svar: En svensk Huzar, en svensk Huzar, Hurra!

Huzaren han rider sin modiga häst och skriver så blodigt sin lära: Ur vägen, I våldsmän! Min klinga är vässt och farligt att komma den nära. Ty frågen I vem som svärdet nu drar, så fån I väl höra det stolta svar: En svensk Huzar, en svensk Huzar, Hurra!

För frihet och ära och fädernesland jag segra ju må eller falla, ty modigt mitt hjärta och stark är min hand, när stridstrumpeterna skalla. Men frågar du vem som svärdet då drar, så får du väl höra det stolta svar: En svensk Huzar, en svensk Huzar, Hurra!

Naturligtvis måste en sådan visa vara byggd på enkla naturliga tonfall utan något bråk med konstiga harmonier. Huruvida nu denna äger dessa egenskaper får du själv döma. - Själv tror jag att den låter sjunga sig bäst i en större kör. -

I fall den vinner din approbation, så ämnar jag låta Lose & Delblanco trycka den så snart som möjligt. - Snart blir det väl krigiskt i Helsingborg, det skulle vara bra angenämt att se dig när våra regementer samlas; men kanske Preussarn fruktar för det svenska stålet och tar skeden i vackra hand.

Häromdagen var jag i Lund, träffade Calle Bellander som var lika trevlig och jovialisk som förr - förresten var Lund tråkigt - ingen sång - intet spirituellt liv, endast spirituöst - fy f-n sådan Academi! -

Lev väl.

Din tillgivne

Otto Lindblad.

Sången är borta i Lund - jag saknade den obeskrivligt. Du var den siste friseglaren i de lyckliga farvattnen! Nu seglar du i andra farvatten, finner jag. Må tro, den musikaliska fantasien kuttrar för den unga duvan. Lycka till, broder - jag önskar, att du snart må ankra vid "Lycksalighetens ö", som du nu har i sikte.

Malmö 30 mars 1849 - B. Cronholm

Källa: Otto Lindblad Ett sångaröde av Ture Nerman J A Lindblads förlag Uppsala