Glädjerus 7 december 1865
MALMGÅRDEN
Glädjerus 7 december 1865
Glädjeruset - aftonen den 7 Dec. 1865.Måns Månssons beskrivning i Dagligt Allehanda."Vi sutto på e. m. några glada själar och tänkte på representationsförslaget och funderade i stillhet, om vi någonsin i en framtid skulle kunna lyckas förtjäna 800 rdr om året och bliva valberättigade och valbara. Adeln var tillsammans, det visste vi, och höll just på att votera. Vi salade om en butelj punsch och avvaktade framtiden. Det var ett kritiskt moment. Mänskligheten andades i kvalmig dvala, det låg liksom åska i luften och stockholmarna drogo som molnflockar över Gustaf Adolfs torg. Borgare och bönder hade redan slagit igen sina stånd, tagit ned sina spiror och emblemer och blivit folk igen. Bäst vi sutto, inträdde fyra unga fyrar i salen: "Nu har adeln röstat ja för förslaget med 60 rösters övervikt". Vi voro för stolta att tala i denna stund. Men från borden ropades efter friska druvsafter, glasen fylldes och tömdes i botten för det unga nya Sverige. Jag gick ut: jag ville andas den nya politiska luften, på Norrbro mötte jag en man ur Aftonbladets redaktion; vi fraterniserade, gingo till La Croix och drucko ett glas till. Blanche gick därinne med händerna på ryggen, log och lyste som en sol. Senare gick jag in på Operakällaren och lyckades få en plats, 3 kvarter bred, vid ett bord. Sorlet lopp från hörn till hörn och kyparna kilade som raketer. Det var kaos, där alla elementer voro blandade, utom vattnet, förstås. Men då kom Blanche in och vårt kaos upplöste sig i ett det mest harmoniska hurrande och konsonerande "varde ljus!" i C-dur med utvikningar. Blanche höll därpå ett tal för kung Carl [XV], och en kåre lopp oss genom själar och ryggar, då han slöt med dessa ord: "och detta är första gången, jag har föreslagit en skål för någon konung!" Då sjöngo Strandberg [Talis Qualis] och Stenhammar "ur svenska hjärtans djup" och med en ståtlig ackompagnerande kör. Hr Ridderstad talte, hr Widell talte, hr Gethe talte och vi hurrade och allt folket hurrade ute på Gustaf Adolfs torg och sade amen. Blanche talade även utanför källaren, stående vid teaterhörnet på en stol; det var i detta tal han tillkännagav, att om representationsförslaget icke segrade på riddarhuset skulle huvudstadens gator denna afton varit fläckade med adelns blod. Även andra riksdagsmän uppträdde som talare. En stor del av de på torget och operakällaren församlade avtågade till excellensen De Geer och uppstämde utanför hans fönster: "Ur svenska hjärtans djup", varefter Blanche ( - allestädes Blanche! -) höjde ett leve för excellensen, som från sitt fönster tackade för den honom visade ärebetygelsen och utropade: "Gud bevare konungen och fäderneslandet!" -----
Stockholmsbanketten 21 Dec 1865.Måns Månssons beskrivning i Dagligt Allehanda.Helan och halvan öppnade fälttåget och bataljoner smörgåsar agerade som understödstrupp. Aftonbladet fraterniserade med Allehanda och laxen smalt av förtjusning, glacen blev riktigt varm och hr Blanche knackade i bålen och höll tal om Aftonbladet och dess sköna ursprung från urminnes tider på trettiotalet, om dess medelmåttighets tid på fyrtiotalet och om dess nutid, som började i sista hälften av femtiotalet och som räcker än. Han sade att Aftonbladet ända från sin födelse hade varit vår amma, som ur sin outtömliga spenar bjudit oss vishetens mjölk under årtionden - jag kom just att tänka på geten Heidrun - och han talte om våra gamla fyravåningsbyggnad, som så länge hade stått och skräpat på världsfältet och ur vilken AB. slutligen hade lyckats avhysa de åldriga hyresgästerna, fastän de satte detsamma under näsan gamla kontrakter och privilegier, som försäkrade dem för livstiden om orubbat bo... Hr Blanche förklarade publiciteten vara en makt, som till och med hade styrka att bliva en despot, men i en vacker bild förklarade han ock att den despoten hade två ansvariga ministrar vid sin sida: sanningskärleken och hedern. Hr Blanche föreslog en skål för Aftonbladet och dess utgivare magister Sohlman. Denne svarade med ett längre föredrag, vari han bland mycket annat omrörde en publicists vanliga missöden, huvudbry och obehag, då den ene vännen ropar: triumf, vi hava vunnit segern! den andre: vi äro förlorade! den tredje: för all del något mildare i dina uttryck mot våra motståndare, och den fjärde: rappa på! Hr Wieselgren höll tal till hr Hierta och hr Hierta svarade, hr Widell höll tal för pressen i allmänhet inklusive Dagens Nyheter och pressen svarade icke, hr Ditzinger talade icke men "höll tal" för städernas deputationer, hr Rosenqvist höll tal, hr Hedin höll tal, kyrkoherden Ekdahl höll tal och vi andra höllo munnen. Hr Blanche glänste i Sohlmansskenet och hr Carléns månsken gjorde sin elliptiska banor omkring borden. Blanche har en varm barnasjäl och Carlén även, fastän han vill vara röd och blodtörstig - han leker krig och rövare. Bort med stånden, bort med kamrarna, bort med gräl och politik. Julgranen står färdig: |