DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[Skillingtryck och gamla visor]

[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida] | [Den vackraste julgåvan] | [Hymn]
[De första svenska böckerna]


[Den signade dag - Dagens visa 2003 februari 3]

Källa

Joséphine, av Sverige-Norge
Gustaf V:s farmoder
Anders Lundebeck
AB Lindqvists förlag, 1957

Dagens visa
2002/3 feb 3

JOSEFINA (1807-1876) DROTTNING (1844-1859)

EDDAN
SAMLADE SKALDEFÖRSÖK
FRITHIOFS SAGA

De tre banden äro de första svenska böcker som bäras in i skrivrummet. De skola grundlägga Joséphines smak för svensk litteratur.

EDDAN SAMLADE SKALDEFÖRSÖK FRITHIOFS SAGA


[topp]


Den vackraste julgåvan
text: Anders Lundebeck

Kronprinsessan Joséphine är vid sexton års ålder mer hemmastadd i litteraturen än de flesta vid denna ålder. Joséphine har tre kappsäckar fyllda med böcker och hon är mån om att från början ställa upp sitt bibliotek efter rätta principer. De gamla klassikerna i präktiga skinnband ställas upp i skåpet till vänster om kabinettsdörren, medan de nyare filosoferna få sin plats till höger om ingången. Så följer den moderna litteraturen med Goethe, Staël och den engelske författaren Byron, medan den franska boktraven får ett par hyllor för sig. All uppbyggelse- och religiös litteratur - det blir en hel avdelning, dels böcker, Joséphine fått vid olika bemärkelsedagar under barndomen och flicktiden, dels sådana som hon läst och skaffat sig - fyller ett skåp till hälften. Resten, planschverk och botaniska böcker, läggas på bordet i rummets mitt.

Då hon äntligen fått allt ordnat efter "de goda principerna" lämnar hon sina gamla böcker och går tvärs över rummet för att granska två välfyllda bokskåp med helt nya band. Det är svensk och norsk litteratur. Hon frågar Studach, vad hon bör börja med och den lilla abbén är inte sen att genast taga fram Eddaböckerna och Anna Maria Lenngrens Skaldeförsök samt Tegnérs Frithiofs saga. De tre banden äro de första svenska böcker som bäras in i skrivrummet. De skola grundlägga Joséphines smak för svensk litteratur. Några månader efter sin hitkomst skall hon redan kunna mer än någon av den övriga kungafamiljen om nordisk vitterhet. Aldrig kommer hon att giva sig sken av "en lärd i stubb" men liksom för fru Lenngren skola böcker och filosofi komma att utgöra en daglig del av livet för den svenska furstinnan.

Hon stiger upp klockan sju om morgnarna, och redan klockan åtta, medan ännu halva slottet sover, håller Studach morgonmässa för henne i biblioteket. Oscar har förklarat att det skall ordnas ett riktigt bönekapell, men ber henne giva sig till tåls. Därför får biblioteket tjänstgöra än så länge.

Så glider tiden iväg, dag efter dag, vecka efter vecka. Oktober och november äro förbi och julmånaden inträder.

Och en dag säger Oscar: "Vet min lilla vän om, att vi tre veckor i dag hava jul?"

Det är första julen kungen firar årets stora stora helg i kretsen av hustru och sonhustru. Det är första gången på mångfaldiga år, som ungdom och riktig julglädje åter drager in i kungaborgen. Joséphine vet, att drottningen inte är någon arrangör eller organisatör. Hon vet också, att kungen har sina franska begrepp i likhet med sin gemål om en "bon Noël". Men vad hon intuitivt känner är, att Oscar vill ha julen firad på svenskt vis och att det är på henne det kommer an, om denna jul skall bli olik alla föregående jular på slottet. Hon fördubblar sina ansträngningar, arbetar från bittida till sent med allt detta. I stället för den dagliga vagnspromenaden sitter hon om förmiddagarna hos prinsessan Sophia Albertina i paläet tillsammans med grevinnan Stenbock och låter dem berätta hur svensk jul firas. Hon antecknar hur man gjorde under förra århundradet om jularna och hon tar noggrant reda på detaljerna. Till sin glädje märker hon, att mångt och mycket är likt det tyska julfirandet.

Nej, en sådan julaftonssupé! Aldrig har Joséphine kunnat tänka sig dess make! Papa på blixtrande festhumör, ströende kring sig anekdoter och kvickheter och gammaldags galanterier, chère maman, föryngrad och galghumoristisk, givande papa svar på tal, så skrattsalvorna avlösa varandra, tante Sophia Albertina smålustig och intressant i sina kåserier om gamla julminnen och - himmelshögt över dem alla - Oscar, sjungande, viskande ömma ord, assisterande överallt. En sådan "souper en famille" har Joséphine aldrig upplevat.

Timmarna flyga iväg. Innan Joséphine skulle önskat halva kvällen gången är det redan uppbrottstid.

Då säger Oscar: "Joséphine, jag har en julklapp till dig, som du inte fått se".

Klockan slår halv tolv och Oscar reser sig. "Nu är det tid för dig, att bereda dig för midnattsmässan", säger han. "Jag tittar in till dig efter den." Han går. Joséphine ser efter honom. Varför avbröt han sig så tvärt? En stund sitter hon kvar. Allvarsammare bli hennes tankar, nu vill hon ur sitt innersta frambära ett tack till Herren, den Heliga Jungfrun och helgonen för alla gåvor som beretts henne med denna jul och detta år. Joséphine reser sig, går genom gula kabinettet och öppnar dörren till biblioteket. Där är mörkt. Stängt. Hon tar en ljusstake från spegelbordet och lyser in i rummet.

Altaret är borta, biktstolen och de båda altartavlorna. Inför detta oväntade, gripes hon av rädsla, att något skall hända henne, den nyss kända tryggheten är borta. Ingen midnattsmässa och inget kapell - skall hon förbjudas sin andakt den heliga julkvällen?

På väg in till garderoben möter hon sin trogna Berta Zück, som småleende niger och ber att få ledsaga henne upp i övre våningen. Då förstår Joséphine att något glädjande väntar, någon överraskning! Berta Zück räcker henne bönboken och går före henne uppför lilla trappan åt borggården. De går förbi Oscars våning, fortsätta upp mot slottsvinden, en väg Joséphine ännu aldrig sett. Där öppnas en dörr och ett starkt sken från hundratals ljus strömmar henne till mötes med dofterna från rökelse.

"Jag har kronprinsens befallning att i denna stund nedkalla välsignelse över Ers Kunglig Höghets första steg in i detta kapell", säger tjänarinnan.

Joséphine korsar sig och går in i det rum, som är den vackraste julgåva hon någonsin mottagit.



[topp]

Hymn
text: Anna Maria Lenngren

O du, som världars millioner
uti din fadershägnad tar,
vars makt är evigt uppenbar
för alla folk och religioner.
I vad för hamn du vill dig te,
i vad för skick dig för oss bilda,
nationer, hyfsade och vilda,
dig en gemensam ära ge.

Var skall man högst ditt väsen skatta,
du, himlarnas och jordens gud,
uppå vars visa allmaktsbud
i rymden världar blevo satta,
du, som åt sfärer rörsel ger
och livar knottets strödda härar,
som uti molnets blixt förfärar
och uti solens blickar ler?

Från ekens stam till veka sippan,
till allt är stämpeln av dig sträckt.
Det stoft, som flyr med vädrets fläkt,
den tyngd, som massar sig i klippan,
allt är min häpna undrans mål,
varthelst dit tanken vågar följa,
från oceanens djupa bölja
till droppen uti blommans skål.

Men när du ur sitt intet väckte
planeter, sol och jord och hav,
när allt en varelse du gav,
du gav den sällast åt mitt släkte:
du skänkte det en känslig själ
och denna själ en kraft att verka,
förstånd att dina under märka
och böjelser att göra väl.

Du gav den forskande förmåga
som öppnar jordens fasta kropp
och än på fästet stiger opp,
där gnistrande kometer tåga.
Du mänskosjälen värdigt dömt
att vitt naturens verk förnimma;
men händelsernas nästa timma
du i ett lyckligt mörker gömt.

För oss du bildade naturen
i skönt och ständigt växlat skick.
Till rike mänskan jorden fick
och monarkien över djuren.
Du gav oss med förnuftets bloss
en varning emot brott och våda
och låter oss din godhet skåda
jämväl i vad du nekat oss.

Men vad som högst din nåd förklarar
och högst var dödligs dyrkan får,
det är det ljus, som från dig går
och sig för hjärtat uppenbarar,
den lag du människorna lär,
som alla samfundsdygder föder,
som säger att vi äro bröder
och att du allas fader är.

Den tröst vid alla livets skiften,
som talar utur själens grund,
gör leende i plågans stund
och skingrar fasans natt i griften,
den kraft, som lyfter tanken opp
från kretsen utav ändligheter
och öppnar himlars saligheter
för oss i ett odödligt hopp.

O du, som världars millioner
uti din fadershägnad tar,
vars makt är evigt uppenbar
för alla folk och religioner,
du, som i allting god och vis,
gav känslan för din äras yrkan,
tag alla hjärtans sanna dyrkan
och alla släktens lov och pris!
(1797)


DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

JOSEFINA (1807-1876) DROTTNING (1844-1859)

EDDAN
SAMLADE SKALDEFÖRSÖK
FRITHIOFS SAGA

De tre banden äro de första svenska böcker som bäras in i skrivrummet. De skola grundlägga Joséphines smak för svensk litteratur.

EDDAN SAMLADE SKALDEFÖRSÖK FRITHIOFS SAGA
[topp]

[Skillingtryck och gamla visor]
[Visornas hemsida] | [Den vackraste julgåvan] | [Hymn]
[De första svenska böckerna]


[topp]

melodin i midiformat
sök Ctrl-F signade
en annan melodi i midiformat
Dagens visa 2003 februari 3

Psalm 424 i gamla psalmboken
text: J. O. Wallin
Nordisk dagvisa från medeltiden
(Psalm 175 i den nya psalmboken)


Den signade dag som vi nu här se
Av himmelen till oss nedkomma,
Han blive oss säll, han låte sig te
Oss alla till glädje och fromma!
Ja, Herren den högste oss alla i dag
För synder och sorger bevare!

Den signade dag, den signade tid
Var morgon jag månde betänka,
Då nådenes sol så härlig och blid
Rann upp för all världen att blänka
Och herdarne hörde Guds änglar i skyn,
Som sjöngo, att dagen var kommen.

Ack, saliga dag, ej uppenbar
För världens fåfängliga trälar
Du strålar så skön, du lyser så klar
För fromma och menlösa själar,
För enfaldens öga och oskuldens tro
Nu och förutan all ände.

Om än varje träd och gräs på vår mark
Fått stämma och talande tunga,
Om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
Som änglarnes röst kunde sjunga,
Förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
Vår Frälsare Jesus, lova.

Men såsom en fågel mot himmelens höjd
Sig lyfter på lediga vingar,
Han lovar sin Gud, är glad och förnöjd,
När han över jorden sig svingar,
Så lyfter sig själen i hjärtelig fröjd
Till himlen med lovsång och böner.

Ack, låtom oss lova och bedja vår Gud,
När stunderna växla och skrida,
Så skole vi stärkas att hålla hans bud
Och vaka och tåligen lida.
Ja, låtom oss verka med allvar och flit,
Så länge oss dagen förunnas.

Ty dagen han är dock aldrig så lång,
Att icke dess afton skall stunda;
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång:
Må vi det med allvar begrunda!
Vi blive utburne, och sömnen blir tung
I graven, vår slutliga boning.

Ack, give då Gud, vi honom så tjänt
Med allt vad av honom vi äga,
Så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
Att han till envar måtte säga:
Gack in i din Herres glädje, gack in,
Du tjänare, gode och trogne!

När vi skole till vårt fädernesland
Och skiljas vid detta elände,
Befalle vi Gud vår själ uti hand
Och glade från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
Vår vandring en fröjdefull ände!

[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida] | [topp]