[Ett resande teatersällskap]
[Kommentar - Ett resande teatersällskap]

Hösten 1919 bereste 76 olika sällskap den svenska landsorten. Men film och idrott kunde konkurrera segerrikt tack vare nyhetens behag och billiga publikavgifter. År 1923 hördes Harriet Bosses klagorop: Konst, kultur, skönhet. Dessa tre fragila ting sopades bort av en fotboll, en boxhandske. Thalia orkar inte kriga med sina fattiga vapen, andens, i detta den fysiska styrkans och respektlöshetens tidevarv. Thalia inser att man inte kan slåss med florett mot en kanon.   Ett recensionsomdöme från Uddevalla Pjäsen, det historiska skådespelet Karin Månsdotter av Adolf Paul, fick ett gott utförande, som stegrades alltmer från de båda ganska intresselösa första akterna för att slutligen kulminera i slutaktens starka scener. --- Nanny Wilson hade axlat Karins kappa, den fattiga korpralsdottern, som blev drottning i Svea land. Sista akten blev hennes triumf. Det låg en fin, spröd stämning över fängelserummet - över en avsatt konung och en trogen drottning. Bland de övriga uppträdande förtjänar Nils Ferlin som Svante Sture och Bertil Schedin som hertig Johan ett omnämnande. --- Publiken var fåtalig. Sällskapet kommer att giva en repris av pjäsen på söndag kväll till betydligt nedsatta priser och det är att hoppas att publiken då infinner sig mera talrikt. text: Nils Ferlin Ett resande teatersällskap eller Vi suckar det så tungt uti skogen *** Drama i en akt, av hertig Carl. Motto: "Vara eller inte Vara, det är frågan." Och tvenne riksens herrar och drottning Karin satt med Göran Persson uti Uddevalla - på ett hotellrum sutto de en hemsk oktobernatt när alla höstens vindar blåste kalla. De sutto uppå Gästis och festade på gröt och liten Karin kvad: Det här va smasken! Sant talat, sade Göran, then gröt var ganska söt, men tomt, så tomt är det i tobaksasken. Då suckade grev Svante och Lejonhuvud så, att liten Karin sad: Vad är å fara? Åh, svarte Lejonhuvud, jag bara tänkte på hur vi ska kunna taga oss till Vara.

[topp] | [Ett resande teatersällskap]
[till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 april 7

text: Georg Nordensvan, Svensk Teater, Bonniers, 1918 Främst bland Blanches bearbetningar står utan all fråga Ett resande teatersällskap (1848). Det är en ödets ironi, att detta var det enda av hans lustspel, som gjorde fiasko vid sitt första framförande på scenen. Originalstycket var en fransk 3-aktare, Le roman comique av Cormon & komp., utförd i april 1846 på Vaudevilleteatern i Paris. Författarfirman hade hämtat sitt uppslag från Paul Scarrons berättelser med samma titel (tryckta 1651-57), som skildra ett resande teaterband, dess "splendeurs et misères", dess typer och deras burleska och groteska äventyr i franska landsorten. Men lustspelsförfattarna inlade i sitt stycke en intrig, som ej återfinnes hos Scarron. Detta lustspel var redan översatt till svenska av L. A. Malmgren, då Blanche tog hand om det. Han flyttade miljön från Ludvig XIV:s tid till sin egen samtid och platsen för händelserna från Le Mans till Vimmerby. Han skar bort en hel del av styckets innehåll - den fyndiga och roliga, i gammal fransk komedistil hållna skildringen av tre hovdamers äventyr bland komedianterna - och upptog endast den del, som skildrar teaterdirektörens mellanhavande med en fordringsägare, fader till en son, som blivit förälskad i nämnde direktörs dotter och som givit sig till skådespelare. Vidare skildras teaterföreställningen i ladan och den förgrymmade faderns improviserade debut i tragedin. Såväl uppränningen som konflikten och dess lösning äro direkt hämtade ur det franska stycket, åtskilliga kvickheter likaså, men Blanche har tillagt en hel del andra av egen fabrik. Han har även tillfogat typen Ölander, och den franske direktören La Rancune har han utarbetat till den ojämförlige Sjövall, den svenska lustspelsdiktningens mest monumentala och mest klassiska gestalt.

Ett resande teatersällskap - första akten Fars i två akter med körer och kupletter. Uppförd första gången den 17 maj 1848. text: August Blanche   FÖRSTA AKTEN. En stor värdshussal i Vimmerby med fond- och sidodörrar. KÖR Hög och sann konstnärlig anda rådande är i vår trupp; ifrån Ystad till Haparanda maken får man leta upp. SJÖVALL När någon tragisk roll jag förer ut, och när jag rasar, sprider kring mig dödar, publiken strax i tårar flödar och störtar sen på dörren ut. KÖR D´ä sant, publiken störtar ut. SJÖVALL  I komedien jag är som eld i krut. Blott jag mig visar, får publiken roligt. Publiken flinar, grinar så otroligt: jag ser så äkta komisk ut. KÖR D´ä sant, han ser rätt komisk ut. SJÖVALL Blott man mitt namn uppå affischen läser i en av mina större pjäser, man om biljetter tränges och slåss, så man kan dö, och vore man i Stockholm, man ställde sej i kö. KÖR Ja visst, man ställde sej i kö. SJÖVALL Mitt snille, min talang nog alla mänskor känna, jag skördat nog av jubelropens klang. Man skulle hästarna från vagnen spänna, om blott jag hade hästar och dito vagn. KÖR Hög och sann konstnärlig anda rådande är i vår trupp; ifrån Ystad till Haparanda maken får man leta upp. SJÖVALL Ja, mina barn, träden i mina fotspår, och vi skola tillsammans bilda ett snilleförbund, som Europa skall hava sina ögon fästade på. Ja, jag har fört er från stad till stad, från seger till seger. ÖLANDER (infallande). Och från möjligheten att någonsin få ut vår avlöning. SJÖVALL Herr Ölander! Ni är en oförnöjd människa. ÖLANDER Är jag oförnöjd? Jag har ju på två hela veckor inte fått ut så mycket som en skilling en gång. Jag har blivit mager, tunn och genomskinlig som en transparang. SJÖVALL Så skall en äkta konstnär vara, öppen och eterisk. ÖLANDER Visserligen, man bör tvärs igenom honom kunna skåda himmelen och jorden - det kan man snart med mej. Men det värsta är, att fast jag är teaterns père noble, så har jag knappast rocken på kroppen. SJÖVALL Herre! För de roller ni spelar behöves ingen egen rock. Ni begagnar ju teaterns kostymer. ÖLANDER Vackra kosymer! De hålla knappast att ta uti en gång. Bara man gör en större gest, som är så nödvändig i tragedin, så lossnar ärmarna, så man ser ut som ett spektakel. SJÖVALL Det är, som jag alltid predikat: lyxen i kostymer och dekorationer undergräver den sanna konsten. Vi giva ju till det mesta stycken från den klassiska forntiden. I denna enkla forntid visste man knappast, vad kostymer va. Betrakta dessa odödliga verk, som målaren och skulptören skänkt eftervärlden, dessa klassiska statyer i marmor och brons. ÖLANDER Ja, i det fallet bli vi snart lika klassiska allesammans. SJÖVALL Herre! Tänker ni ställa till myteri bland min trupp? Betrakta era kamrater! Jag vill nästan svära på att de allesammans ha sina löner innestående hos mig. GRIP (häftigt). Ja, det ha vi visst det! DE ÖVRIGA AKTÖRERNA Ja, gudnås! SJÖVALL Ja, vad var det jag sa? Det hade jag kunnat svära på. Men har någon enda av dem på en hel vecka sagt ett enda ord till mig? ÖLANDER Vad jag vet, så inte är det maten, som tystat mun på dem. SJÖVALL (fattar Teodor vid handen och leder fram honom). Mina herrar! Betrakta denna förhoppningsfulla yngling! För tre månader sedan stod han i kryddbod. Nu fyller han alla hjälterollerna vid min teater. En sådan Wallenstein får man leta efter! För att följa min teater har han rymt från sin fädernestad, lämnat Västerviks fredliga murar, övergivit sin egen far, södra Sveriges rikaste garvare - och detta allt av kärlek för konsten! ÖLANDER (avsides). Eller av kärlek för direktörens dotter. SJÖVALL Denne unga man, bildad i min skola, har berett min teater en mängd goda hus, och han har icke pockat på så mycket som en halv recett en gång. När talangen är förenad med oegennyttan, liknar den solen, som strålar över jorden utan att ta betalt för det. Och för resten, min kära Ölander, så är ni en oordentlig människa, ni spelar, ni dricker. ÖLANDER Jag !? Jag sitter kanske någon kväll och spelar sexäss om en liten toddy. Men nu vill ingen spela med mig mer, när jag aldrig har något att betala med. SJÖVALL Nästan var afton är ni drucken. ÖLANDER Ja, det är för det jag nästan alltid är fastande, när jag börjar dricka. TEODOR (till Sjövall). Men, bästa farbror, vad skulle vi i Vimmerby att göra? SJÖVALL Denna stad är kär för mitt minne. Här dog min hustru, fru Antoinette Sjövall, född Hulling. Ni skulle ha sett henne såsom Ratibor i Herman von Unna! Ni skulle ha sett henne i det ögonblick, då hon tömde giftbägaren. ÖLANDER Hon var van att tömma bägaren, hon. SJÖVALL Och för resten, vad skall jag göra? I alla de större städerna äro teatrarna upptagna. Och för övrigt anser jag det för min kallelse att giva de här småstäderna ett sublimare begrepp om den högsta av alla konster. Jag vill föra in i Vimmerby en finare bildning, en ädlare smak. ÖLANDER Men var ska vi spela? Här finns ju ingen teater. SJÖVALL Såg ni inte ladan vid stadsporten? Om somrarna begagnas den till stall. TEODOR Uppträda i en lada, i ett stall! Det är förfärligt. ÖLANDER Var lugn, unge man! Ladans vanliga invånare få nog äta sina mål ordentligare än vi. SJÖVALL Som sagt är, där uppreser jag min teater på en grundval av sex stora bockar, som jag får låna av magistraten. GRIP Men var ska vi göra av hästarna då? SJÖVALL De få stå kvar. Vi bygga teatern över dem. ÖLANDER Det var bra det, så ha vi några, som hjälpa publiken att stampa. EK Men var ska vi få publik ifrån? Alla människor ska väl sta´ och se på lindansaren, som har två markattor och en apa att visa. SJÖVALL De fördömda markattorna! Och apan sen! Det är inte för första gången en apa dragit sånggudinnorna vid näsan. TEODOR Det var det värsta av allt. SJÖVALL (efter någon stunds funderande). Vänta - jag har fått en ljus idé, en idé som skall fylla hela salongen trots alla världens apor och markattor. Teodor, sätt dej och skriv affischen! Jag ska diktera. (Teodor sätter sig vid bordet och fattar pennan.) SJÖVALL (dikterande). "Med högvederbörligt tillstånd giver undertecknad i dag på stora teatern i Vimmerby för första och sista gången: Vestas tempel eller Gässen på Capitolium, tragedi i fem akter och femton tablåer med körer, kupletter, melodramer, fäktningar, nationaldanser och bengaliska eldar m. m. av Alexander Sjövall, teaterdirektör och författare till Rövarbandet i Skinnarviken med flera större tragedier, som alla med den eklatantaste framgång varit givna å de flesta teatrar i Europa." ÖLANDER (avsides). En ny Alexander Dumma. SJÖVALL (fortfarande). "I sista tablån komma tvenne gäss flygande från Capitolium för att bekransa de älskande." Jag hoppas det där skall göra effekt i tragedin. TEODOR Men vore det inte bättre att begagna svanor? SJÖVALL Duger inte. Gåsen har större popularitet. Skriv vidare med stora bokstäver: "Spektaklet gives till förmån för en fattig änka med elva barn, av vilka det äldsta nyss fyllt sju år." Det där bör ta skruv, menar jag. Man vädjar aldrig förgäves till människokärleken, notabene så länge den är på modet. TEODOR Men bör man icke lägga till något om redovisning eller om sättet för recettens fördelande? SJÖVALL Behövs inte. Sådana småsaker fråga aldrig våra moderna välgörare efter. ÖLANDER Det där är gott och väl, men minnsan jag vet, hur vi ska få oss middag i dag. SJÖVALL Att inte veta, vad som skall ske, just däri ligger människans högsta lycksalighet. ÖLANDER Källarmästaren här i Vimmerby, som vi tagit in hos, har visserligen fyra hus i stan och fyra potatisland, men han lär vara en riktig snålvarg, och hade han varit hemma, när vi kommo, så hade vi säkert fått stanna kvar på gatan. Jag tittade nyss in i köket. De höllo just på att förvälla risgryn där inne, superba risgryn, men vips kom hushållerskan emot mig och sa: "Det här är inte för komedianter", sa hon, och därpå slog hon igen köksdörren mittför min näsa. SJÖVALL Herre, ni är en krass materialist. ÖLANDER Är jag krass? Det kan ingen se på mej. Nej, jag säger upp mitt kontrakt, jag härdar inte ut längre. Det står inte i mänsklig makt att vara père noble för tio riksdaler riksgäldssedlar i veckan. SJÖVALL Ni har fått åtta recetter på ett enda år. ÖLANDER Åtta ja, men alla åtta inställdes i brist på folk; recetter i såna städer som Skanör, Falsterbo, Hjo, Skövde et cetera - kan man begära att få folk där? Direktörn har mej så gott som ingenting. SJÖVALL Tror ni inte, att skjutsen kostar något? ÖLANDER Vacker skjuts! Första året fick jag skjuts efter tre fjärndels häst. Nu har ni dragit in en fjärdedel, och jag måste åka efter halv häst. Nånå, det går därefter också. SJÖVALL Fan må vara teaterdirektör! ÖLANDER Det behövs inte, för det kan nog vara ett litet helvete ändå. SJÖVALL Men äran, människa! Äran att vara vid min teater! Vet ni, vad Hjortsberg sa, när han för tio år sedan reste genom Vimmerby och såg mig som Polykarpus i Kronfogdarne? "Sjövall", sa han, "ni är den störste skådespelare i Sverige", sa han. "Näst er", svarade jag blygsamt. Jag tillbjöd honom engagemang vid min teater. Vet ni, vad han sa då? Jo, "Sjövall", sa han, "jag vill hellre vara den förste i Stockholm än den andre i Vimmerby", sa han. (Patetiskt.) Hjortsberg, Talma, Shakespeare, I hädangångne mäktige andar, I strålen nu bland stjärnorna där uppe. Hur länge skall gubben Sjövall gå kvar och stulta här på jorden? -- SLUT PÅ FÖRSTA AKTEN --

Frans Hodell

melodin i midiformat

en visa ur teaterstycket Venus i vargskinnspäls text: Frans Hodell melodi: Fjorton år tror jag... Sjutton år tror jag knappt, att jag var, Förr´n jag ögonspråket öva´alla dar. Varje yngling jag fick dödligt kär Bara genom att göra så här. Ja, var kvinna, helt uppriktigt sagt, Har det språket fullkomligt i sin makt! Om på bal, till exempel, hon är, Hon med solfjädern viftar så här. På teatern, med mamma, en kväll Sitter flickan, så sedesam och snäll; Men åt älskar´n som också är där, Hon en blick under kikar´n beskär. På pianot hon klinkar så bra, Och en löjtnant står och vänder noterna; Tar hon falskt ... intet under det är, Ty på notbladet ser hon så här. Blir hon kär - och det händer ju, det - Utan att föremålet detta vet, Hon, så snart han i närheten är, Tappar näsduken och gör så här. Märker hon därimot, att en karl Är för djärv uti handling, tal och svar, Strax på stunden han avväpnad är Med en blick, ungefär se så här. Och till sist vill jag påstå försann, Att så känslolös och kall finns ingen man. Att han nekar, vad kvinnan begär, Om hon blott lägger an se så här.

Länkar
  

Ladies Real Audio 43 sånger

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm