[E sannsage um en bärslagspôjk]

[Kväsarvalsen]

[Arbetslös]

[Når Pätter Jinssen kövte stövla]

Antiwar Songs (AWS)



[topp]

E sannsage um en bärslagspôjk


I Grythytte socken inte långt ifrå bruen ve Loka bodde på 1840-talet e änke mä nôre små ungstackrer. Visst va dä fattit i den lille stuga, men precis svälte kan en fôlle inte säje att de behövde före heller. Potatis hade de fôlle mäst för jämnan, di dôppa di i pepper å salt, för sôggel fanns nog inte ôfte, å så hadde di blannbrö [av råg och havre]. Te hälgera kunne allt hänne att di feck äte rektit rôgbrö. Men änka ho va gla å nöjd, mä si väl, å ongera, ja di vet en fôlle hulles tockre ä - di tänga å höll väsen ifrå môran te kväll å alle värscht å dôm va en pôjk sôm hette Fredrek.

Men så en da blidde dä slut på glädjen i den lille stuga. Länsmaen å fjälingskäern kom å sätta mor i e kärre å körde bort mäa. Nu tror i fôlle att ho hade stôle eller trôlla eller gjort nôe annet otäckt. Te å mä ungera hadde sett att de som söp å slogs, ja te å mä bruka kniv, di feck vare, di tog inte länsmaen. Näej då, - Men va i all världen hadde ho då gjort fôr ont Jo, ser ni, änka hade blitt läsere. Å i hännes stuge hadde fôlk gått ihop, å di läste inte bare utläggningsboka å psalmboka ôm söndagera å geck i kôrka, uta di tog bibla å läste i å la uta sôm di tyckte. Dä va dä, som va falit. Dä fanns en lag på den tia [1726-1858] konventikelplakatet, ni vet. Den lagen blidde änka dömd ätter, å feck sitte i fängelse i flere måner. Vi kan fôlle vare glae ôt, att dä inte bare går te lage te stönige lager, än dä går te ta bort dôm mä. Då fanns den lagen, å di hadde samlas mycka gånger i hennes stuge, dä va för dä, dä blidde så strängt straff.

Hur blidde dä mä ungstackranne? Ja vet inte, hur dä geck mä mer än e n.

Ner i Karlskoga va dä en 3-4 stycken mä, sôm hadde blitt läsere. Mor i Vall å Annersch Nilsa i Backberga bl. a. Di feck höre hur dä hade gått mä änka å Annersch Nilsa åkte dit å tog mä sej Fredrik hem, för han var ju den värste te ha reda på.

Backe ôpp å backe ner åkte Annersch Nilsa. Å öga stog inte still i skael på Fredrek. Vägen gick inte då där han går nu, han kom fram längre bolôt väster nole hörne på sockna. Di kom te store gåler: Nohlby, Rosendal å Kärne blann annre. Fredrek tyckte att skigålra va höger å stugera va stôrre, än där han kom ifrå, men dä värste va kôrsstenera. Di tyckte han va lik hatter, mä höge smale kuller på å så va di svarte. I Grythytte socken limma di kôrsstenera vite te var messômmershälg.

Äntligt va di framme ve Backberga. Dä va senhösten. Han kom in i köke. Mor stog bôrt´ve spishalla å vispa te åré te e sôgryte. Han skulle gå fram å hälse, men dä va sångt tea. Ha tycke han allri kom över gôlve, men dä geck fôll te slut. Tôrrvedsbrasa brann i spisen. Lôgen spejla sej i den store spishalla å i gryter å i panner å i kälhylla, som räckte frå gôlv te tak. Lite granna i skymunna satt mor Stina å gjorde sudder å tvager. Take hängde fullt mä hackkôrv å paltbrö ätter den store höstslakta. Mä taktfaste steg kom pigera in mä en stor vattså hängnes i e lång stång, sôm di bar på axlera. Han hann knafft hälse på dôm förrn drängera kom in. Di va kôl svarte åttå sot. Di hadde arbeta mä milera i skogen. Di va nyss påsätte, å di ha släje, så kôlern kunne inte re sej själv mä dôm ensammen, utan drängera hadde fått hjälpe te. Se´n han ha hälsa på drängera feck han sätte sej te store bole å äte kvällsmåle. Han feck räknes te fôlke. Pigera åt ve fållbänken i hörne.

...

Ur Örebro läns bildningsförbunds folkminnesarkiv.

Källa: GRYTHYTTAN I ORD OCH BILD Häfte 7 Sommaren 1959

Fredrek i berättelsen är Jonas Fredrik Lundgren (1847-1915), folkskollärare, författare, redaktör för tidningen Folkskolans Vän.

I artikeln nämns även "Mor i Vall". Hon startade en skola för föräldralösa barn.
Av den lilla skola Mor i Vall startade framväxte Karlskoga Praktiska Läroverk.

Sabbatspsalm (1884)

text: Jonas Fredrik Lundgren

Det står Guds folk en sabbatsvila åter
När arbetsveckan en gång slutad är,
En sabbatsdag, då Herren Jesus låter
De sina evigt vara där han är.

Där Herren Gud skall torka deras tårar.
Ej värk, ej rop, ej död skall vara mer.
Det första är förgånget, allt som sårar.
En evig glädje Gud de sina ger.

Församlade från jordens alla länder,
De stå tillbedjande för Lammets tron
Med segerpalmer uti sina händer
Och höja till Guds ära lovets ton.

O Herre, när din sabbat en gång randas
Och vi hos dig i evighet få bo.
Låt då vår röst med helgonsången blandas
Och låt oss skåda vad i dag vi tro.



[topp]

Kväsarvalsen
Dagens visa
2003 aug 11

melodin i midi format
Självporträtt. Arthur Högstedt (1877-1942).

Ett ögonvittne, skådespelaren och teaterdirektören Axel Bergman skriver i "Några profiler från Sveriges första socialdemokratiska ungdomsklubb" om att Arthur Högstedt spelar sin komposition Kväsarvalsen på fiol första gången vid en festlighet som klubbisterna ordnat på Lidingöbro värdshus. Visst, det finns en mångt tidigare uppteckning där visans titeln är Kväsar-Dansen. Och visst, Emil Norlander gjorde melodin känd med ändrad text, Tjenis Amanda! Men Kväsarvalsen är Arthur Högstedts skapelse.


 


melodin i midi format
Kväsarvalsen.
Text och musik: Arthur Högstedt

En kvanting träder i salen in
för att fröjda med fjällan sin,
och alla rynkor bli glada i håg,
ty stunsigare kvanting man sällan såg.

O, du den stunsigaste kvanting
som vi nå´nsin i livet gett
något av vår kvantitettjolanting
ty aldrig bättre i livet vi sett.

Grabben sig sakta i salen rör,
tar av sig lörpan från lockigt skör,
stoppar den ner ut i lomman sin,
tar ett tag i daljan och gör sig fin.

O, du den stunsigaste kvanting
som vi nå´nsin i livet gett
något av vår kvantitettjolanting
ty aldrig bättre i livet vi sett.

Grabben går efter väggen kring,
träffar sin fjälla i rynkornas ring,
släcker harsset å spottar ett tag,
tjänare A´gusta, godda´, goddag.

O, du den stunsigaste kvanting
som vi nå´nsin i livet gett
något av vår kvantitettjolanting
ty aldrig bättre i livet vi sett.

Två armar hon lägger kring grabbens hals
för att fröjda med honom i vals,
två kardor han lägger på henne då,
å stilit å kväsit de börjar gå.

O, du den stunsigaste kvanting
som vi nå´nsin i livet gett
något av vår kvantitettjolanting
ty aldrig bättre i livet vi sett.

Med huvud mot huvud och bröst mot bröst
han viskar åt henne med kärlekens röst,
ej bussigare fjälla än dig jag får,
och så i en cirkel det hela går.

O, du den stunsigaste kvanting
som vi nå´nsin i livet gett
något av vår kvantitettjolanting
ty aldrig bättre i livet vi sett.





Henrik Menander: Når Pätter Jinssen skulle dö i skönhed

Henrik Menander: Internationalen och Arbetets söner


DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm



[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]

[topp] | [till dagens visa 2001]

melodin i midi format
Dagens visa 2002 augusti 11

Arbetslös


text: Henrik Menander
musik: W Ringstrand

Det fryser, det fryser, båd´ nätter och dagar,
och snöstormen fram genom gatorna jagar,
och slädtravar´n frustar, och bjällorna klinga,
så muntert, som funnes av sorger slätt inga.

Jo vänta - bakgårdens mörkaste nästen,
är likbleka döden den härjande gästen.
Tätt följer han arbetslösheten i spåren,
och kastar uthungrade offren på båren.

Jag såg på min vandring hur bodarna stråla,
hur tyger och kläder i överflöd pråla.
Jag fick endast lov, att kort blicka till färgen,
Fast kölden mig skar genom benen och märgen.

Och mat såg jag även, nog av till att mätta
mång´ tusende munnar - men ej av allt detta
en bit fanns för mig - det är blott för de rika,
de arma få svälta, så tarmarna skrika.

Det fryser, det fryser, båd´ nätter och dagar,
och snöstormen fram genom gatorna jagar.
Var timma som ilar förvärras blott nöden,
den enda som nu sig förbarmar är - Döden.


[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 augusti 11
melodin i midi format

Når Pätter Jinssen
kövte stövla
text. Henrik Menander
melodi: Värnamovisan
Ur: Socialistiska sånger
och dikter (1915)

"Nej de ska hondan gå här å roda
Me mina träsko, di järnbeskoda!
Ja´ går te Malme, där köver ja´
Mej ett par stövla, som ä´ rektet bra."

Så Pätter Jinssen ti Stina snacka
En marn, å så´ i sin almenacka
Ad där va torrda i Malme sta,
Men Stina hom ble lisom stött å sa:

"Ack jösses, Pätter, du ä en stålle,
Köv dina stövla hos Alsta-Pålle!"
Men Pätter Jinssen han ga ti svar:
"Fin vill ja´ vare som en köpstakar!"

Å så gickj Stina åsta å bage
En stor å däjeli pannekage;
Å kagen skulle hom Pätter ge
Å ede åv, når som han sulten ble.

I skaved Pätter tar ti riksdaler,
Å snart han ud ifrå stuen skaler.
Men Stina råver: "Hörr, Pätter, hej!
Fårr alle kruholl får du ajta dej!"

Når Pätter Jinssen han kom ti Malme,
Han va så trätt å han hade kvalme,
I träskonuderne hårt de sve,
Å tårsti de va han vell nock fårr tre.

Snart po en kruskylt han sto å blia,
De sve i hjarted de får ja´ sia,
Men fristelsen ble så ryslet stor,
Ad Pätter glemde bort sin Stina-mor.

Po krued va där en fuller tosse,
Å andre skojare va där osse.
Di spände yjen, når di fickj se,
Ad Pätter Jinssen hadde pängje me.

"Din bonelymmel, nu ska du bjude,
Fårr ellers vanker där po din snude!"
Å rädd ble Pätter i denne da´
Å bjöd så mijed som di ville ha.

Så kom han fram me sin pannekage,
Di andre, mente han, skulle smage,
Men hela kagen di frå han to,
Å då ble Pätter minsann inte go.

Nu va han full, å han börje kalle
Dom allesammen fårr tjyvenalle.
Då flö di opp som en ende man
Å allesammen flö di åver han.

Nu fickj han rälet me slag och slängje,
Di to ifrå han hans siste pängje.
Hans träsko sparkede di itu
Å sien smed di han på gaden ud.

Me blåe yjen på hossesocker
Nu Pätter Jinssen mod himmed sjocker,
Hans träskostumper i lommen lå´,
Å de va faselet som ud han så´.

Når han kom him - o va Stina skällde
Hom skrej o sor å hom slo å smällde:
"O Pätter, Pätter, ditt fe, din blar!
Nu ser du ud just som en köpstakar!"


[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm


[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]