[USA:s femtio stat-sånger] | [The Great Canadian Tunebook]

[O Canada!] | [Pimpinellaordens Midvinterfest] | [En månskensnatt på Slottsbacken]



[topp]

USA:s femtio stat-sånger



Georgia State Song

Indiana State Song



[topp]


Canada's Anthems


DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm



[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]


Nationalsångerna på Visornas hemsida




[topp] | [till dagens visa 2001]

O Canada!

text och midi-fil
Dagens visa 2002 oktober 15
O Canada! Our home and native land!
True patriot love in all thy sons command.
With glowing hearts we see thee rise,
The true North strong and free!
From far and wide, O Canada,
We stand on guard for thee.
God keep our land glorious and free!
O Canada, we stand on guard for thee.
O Canada, we stand on guard for thee.
O Canada! Terre de nos aïeux,
Ton front est ceint de fleurons glorieux!
Car ton bras sait porter l'épée,
Il sait porter la croix!
Ton histoire est une épopée
Des plus brillants exploits.
Et ta valeur, de foi trempée,
Protégera nos foyers et nos droits.
Protégera nos foyers et nos droits.


[topp] | [En månskensnatt på Slottsbacken]

Dagens visa
2001 okt 15

Pimpinellaordens Midvinterfest
källa: Anna Hamilton Geete,
I solnedgången,
Bonniers, 1911

"En månskensnatt på Slottsbacken" komponerades enligt Wennerbergs egen uppgift först 1848.

Thekla Knös satte den emellertid alltid i samband med nyårsnatten 1845 och Pimpinellaordens minnesvärda midvinterfest.

De båda uppgifterna torde för övrigt ej vara oförenliga, då "Månskensnatten", liksom de flesta av Gluntarna, väl ej är någon av ett visst tillfälle framkallad improvisation, utan en sammanfattning av många liknande stämningar.

De små Knösarna - fru Alida och hennes Thekla - hade tillbragt nyårsaftonen hos Geijers tillsammans med ett glatt och utvalt sällskap ur den närmaste umgängeskretsen - och vad var väl naturligare, då gästerna vid tiotiden skildes åt, än att Gunnar Wennerberg skulle följa dem hem?

När, frågar fru Alida, skulle väl egentligen den vidtberömda Pimpinellaorden värdigare och lämpligare kunna fira sin Midvinterfest än just nu - i nyårsnatten och vid fullmåne?

Alla medlemmar äro ju redan församlade: Jag själv, Stormästarinnan, med ordensnamnet Pimpinella; Stormästaren, Gunnar, bland "bröderna" känd som signor Pimpinello; ceremonimästarinnan, Thekla, även kallad Rosa Pimpinellifolia - och hederledamöterna, D. D. K. K. H. H. prins Ferdinand och prinsessan Miranda, från "de Lyckliga Möjligheternas Ö"...

Ferdinand var katten och Miranda grönsiskan i de små Knösarnas hem.

Brodern Pimpinello draperar sig i den indiska bordduken, syster Rosa Pimpinellifolia knyter ett gammalt romerskt skärp om håret - gitarr och kastanjetter nedtaga, det lilla rökelsekaret av förgylld brons, i form av en antik trefot, placeras på golvet framför Stormästarinnans länstol och soffkuddarna ordnas på ömse sidor om detsamma.

Ordensledamöterna intaga sina platser; ceremonimästarinnan fyller glasen, slår eau de Cologne i rökelsekaret och antänder högtidligt den fladdrande "Offerlågan".

Ordenskapitlet förklaras öppnat och sedan Gunnar preludierat en smula uppstämmes unisont, med ackompanjemang av gitarr och kastanjetter, ordens sången:

"Vila vid denna källa,
Vår lilla frukost vi framställa:
Rött vin och Pimpinella
Och en nyss skjuten be-e-ckaasin"

Aldrig har väl månen, som sett så mycket underligt i det gamla Uppsala, skådat ner på ett älskvärdare gyckel, en mera oskuldsfull orgie än denna!

Tiden flyger under skämt och sång och snart återstå blott några minuter av det gamla året. Ceremonimästarinnan fyller åter glasen och alla sitter tysta några ögonblick.

Så börjar Domkyrkoklockan slå - och då den slutat och väktarens långdragna rop förklingat har ett nytt tidsskede ingått.

Fru Alida lyfter glaset, nickar och dricker de andra till.

"Skål, kära barn. Gott nytt år! Gud välsigne alla goda människor!"

Men då Gunnar tagit avsked går han icke direkt hem - därtill är vinternatten alltför gnistrande vacker.

Han viker av vid Dombron och går genom Skyttevalvet och den rimfrostklädda Odinslund upp mot Carolina. Då han går förbi Geijerska huset ser han att det ännu brinner ljus i gavelfönstret, där Agnes bor - och ett ögonblick önskar han, som han sedan anförtror Thekla, att han haft fru Alidas gitarr till hands; han kände sig just i stämning att ge "den söta flickan" en "månskensserenad" ...

Men i stället går han vidare uppför backen och ut på krönet av den branta höjden. Där blir han stående en stund. Hur månljus slätten ligger och hur de stora stjärnorna stråla!

"Där flammar Sirius, där Orion, där plaskar Svanen i eterns bad..."

Ord och toner sjunga inom honom och stundens stämning lämnar ett intryck som ännu långt skall kasta något av sin månskensglans över en av de tondikter som länge skola bevara hans minne.

Kanske nedkastar han, hemkommen till det torvtäckta huset vid Islandsbron, några tongångar som tolka denna stämning på något av de många lösa notpapper som ligga instuckna bland kollegiihäftena på hans skrivbord - eller kanske blir det en tonskapelse av vida allvarligare art som bevarar minnet av denna nyårsmorgon.



[topp]

[En månskensnatt på Slottsbacken
text och midifil]

Övriga Gluntarne (III och XXII)

Uppsala är bäst

Hemmarsch från Eklundshof

IV
(Gluntarne)

En månskensnatt på Slottsbacken.
text och musik: Gunnar Wennerberg

Magistern
Herre min Gud, vad den månen lyser,
se, vilken glans utöver land och stad!

Glunten
Himlen är klar och var stjärna myser
Vänligt emot oss ner och vinkar glad.

Bägge
Där flammar Sirius, där Orion,
Där plaskar Svanen i eterns bad.
Herre min Gud, vad den månen lyser,
se vilken glans utöver land och stad!

Magistern
Högt opp i Slottet varenda ruta
Blixtrar, som vore den en ädelsten.

Glunten
Tänk dig vid tornet en prins med luta,
fladdrande lockar och charmanta ben!

Bägge
Och i ett fönster Cecilia Wasa,
bländande skön uti månens sken!   -
Högt opp i Slottet varenda ruta
blixtrar, som vore den en ädelsten.

Magistern
Där ligger Parken och Fyris-Slätten,
fet utav fordna kämpars blod och märg;

Glunten
Sandgropen här, den förfärlige jätten,
Klädd i sin ruskiga och gråa färg;

Bägge
och mellan lärkträden, just vid Tullen,
Gamle perukmakar Rosenberg.
Där ligger Parken och Fyris-Slätten,
fet utav fordna kämpars blod och märg;

Magistern
Nedanför backen, ja just vid foten,
Badhuset gömmer sig i pilars skygd.

Glunten
Och utmed ån har du Kungsängsroten,
Islandet därnäst med sin förstadsdygd.

Bägge
Gula ladan och bort mot skogen
Föret, som glittrar, och Danmarks bygd.
Nedanför backen, ja just vid foten,
Badhuset gömmer sig i pilars skygd.

Magistern
Märk hur den skummande Fyris kastar
silver och pärlor uti Fallet ner;

Glunten
Leker en stund vid Fördärvet och hastar
se'n till Flottsund, som många andra fler.

Bägge
Ack, fram till sommarn, i Kvarnen bysatt,
knappt en tår vatten han äger mer!
Märk hur den skummande Fyris kastar
silver och pärlor uti Fallet ner;

Magistern
Kors, vad den Kraemer är bra för staden!
Han bygger broar och planterar trän.

Glunten
Längs utmed ån, där du ser Promenaden,
betade fordom några magra fän.

Bägge
Och där i Hamnen, som förr stod öde,
Undsätts nu hela Uppsala län.
Kors, vad den Kraemer är bra för staden!
Han bygger broar och planterar trän.

Magistern
Se bakom skyn huru Luna blickar
smäktande i Observatorium in!

Glunten
Säkert hon tror att vid tuben nickar
någon Endymion med sömnig min.

Bägge
Kyss honom inte! - Jag känner karlen.
Han tuggar tobak och är ett svin.
Se bakom skyn huru Luna blickar
Smäktande i Observatorium in!

Magistern
Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken
skådat på många, många Herrans år.

Glunten
Jo jo, så är det att vara vaken!
Också i tid till sängs jag sällan går.

Bägge
Se, hur ur Uppsala Gamla Högar
Ståtligt dess flamma mot himlen slår!
Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken
Skådat på många, många Herrans år.

Magistern
Hög och förklarad i månens strimma
Kyrkan sig reser över träd och hus.

Glunten
Märk vid dess fot vilken nattlig dimma
Och vid dess spetsar vilket härligt ljus!

Bägge
Gloria Deo in excelsis!
Nog är det klent här i jordens grus.
Hög och förklarad i månens strimma
Kyrkan sig reser över träd och hus.

Magistern
Mycket det finnes ännu att skåda,
Om vi på andra sidan slottet gå.

Glunten
Om ja   -   men i vi ä' trötta båda,
Gömma vi det, ty nu är klockan två.

Bägge
Tron inte därför, I bleka stjärnor,
Att vi gå hem! - Å nej, tron ej så!
Mycket det finnes ännu att skåda,
Om vi på andra sidan slottet gå.

Magistern
Var finns en punkt uti Sveriges rike,
Där man om natten har så lycklig lott?

Glunten
Hellre jag sover i "Stadens dike"
Än uppå bolstrarna i kungens slott.

Bägge
Nu ska' vi knacka oss in hos Lamby;
Porter så här dags - är det ej gott?
Var finns en punkt uti Sveriges rike,
Där man om natten har så lycklig lott?

[En månskensnatt på Slottsbacken
text och midifil]

Övriga Gluntarne (III och XXII)

Uppsala är bäst

Hemmarsch från Eklundshof


[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm



[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]