Tycho Brahes dag
text: Den Blyge
(Georg Paulsson)
melodi: Gubben Noak
(C.M. Bellman)
Gubben Brahe, gubben Brahe
var en gentleman,
som ej såg på marken,
som Noak uti arken,
nej, till himlen, nej, till himlen,
där små stjärnor brann..
Och han ställer, och han ställer
till spektakel jämt.
Tycho-Brahedagar
han iordninglagar
hela veckan, hela veckan
minst åt oss bestämt.
Tycho Brahe, Tycho Brahe
haft sin dag i går,
man emot sin nästa
som sagt för det mesta
är han alla, är han alla
dagar lika svår.
Vill ni höra, vill ni höra
hur han var emot
skalden med refrängen.
Först och främst ur sängen
fick han stiga, fick han stiga
upp med galen fot.
Sen att bada, sen att bada
sig poeten far,
men höll på sig dränka,
kan man bara tänka,
uti Annies, uti Annies
trånga karbadskar.
När till jobbet, när till jobbet
sen han sig beger,
skall han över Slussen
uti Hellgrensskjussen.
Resten kan ni, resten kan ni
själva tänka er!
Sen att rimma, sen att rimma,
var omöjlig me´.
Timma efter timma
satt han, tills han svimma,
men han väcktes, men han väcktes
cirka klockan tre.
Ty det ramla, ty det ramla
växlar slag i slag,
som han förr påskrivit
och åt banker givit:
första, andra, andra, tredje
TychoBrahedag!
Sedan gick han - tom var fickan -
för att sova hem,
tills det sablats över,
förty man behöver
Tycho-Brahe, Tycho-Brahe-
dagar requiem.
Men, o fasa, men, o fasa,
när han nått sin port,
kom det för hans minne
att nyckeln låg där inne!
Så ordentligt hade Brahe
saken från sig gjort.
|