[Martin Nilsson Luffarvisan] | [Eldbränder och gnistor]

[topp]


Ofvandahl


DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm



[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]

Dagens visa 2002 september 18
melodin i midiformat

Ofvandahls

bearbetning av text:
Tommy Rådberg
melodi: Ovan där



Hundra år sen ungefär
Ofvandahls han sa så här:
Skriva dikter ger mig ingen
peng i pung, nej blott misär.
Det nåt annat måste bli,
Varför inte bageri,
Runda bullar gör mig strax till millionär.

Ofvandahls, kaffe och maräng
Ofvandahls, massor av poäng
Ofvandahls, sockerbakelse
Ger oss krafter nog att färdas vidare.

Under åren som har gått,
Många styrketåren fått
och en del av dem på Ofvandahls,
när allt känns trist och grått.
Efter nattens hårda slit,
när det ej finns mera sprit,
kaffetåren gör mig pigg av stora mått.

Ofvandahls, kaffe och maräng
Ofvandahls, massor av poäng
Ofvandahls, sockerbakelse
ger oss krafter nog att färdas vidare.

Och bland molnen går han nu
Sockerbagaren med fru
Inga bullar får han sälja
här finns inga pengar ju.
Det nåt annat måste bli,
varför inte poesi
varje vecka skrivs en dikt i dagar sju.

Ofvandahls, kaffe och maräng
Ofvandahls, massor av poäng
Ofvandahls, sockerbakelse
ger oss krafter nog att färdas vidare.


[topp]

Dagens visa
2003 sep 18

Martin Nilsson (1890-1963).

Och som många av sina kolleger inom visskrået - kompositör, författare och illustratör i en person.


melodin i midi format

Luffarevisa.

text och musik: Martin Nilsson

När våren vindar rista
i knopparna som brista
då vill man ut och kvista
och bli som barn på nytt.
Då axlar jag min mara
allt uti solen klara,
och glädes att få fara
ifrån min trånga hytt.
Jag vandrar i den vida ring
vårt långa land och rike kring
fastän jag äger ingenting
så sjunger jag ändå.
När alla vägar bär till Rom
i grönska eller fager blom,
man glömmer lätt sin fattigdom
om himmelen är blå.

Men blåser hårda vindar
igenom molnens grindar
och björkar, granar, lindar
de ställa sig på lut -
om ändlös lång är vägen
så får man ta ut stegen
och gina över tegen -
så tar väl vägen slut.
För är man inte lytt å vank,
nej, frisk och rörlig, mjuk och slank,
va gör det då om man är pank
och usel som en lump.
Fast alla vägar bär till Rom
i grönska eller fager blom,
så bleve vägen ganska tom
om ej man drog en stump.

Och tigger jag om vatten,
och mat, och rum för natten,
så vete välan katten
om jag det inte får.
För om di skulle tveka
och blänga surt, och neka
så ska jag få dom veka
i sinn, så det förslår.
För jag kan lipa som en sill
och vind och skack mej vända till
och strax jag fått´et som jag vill
en annan ton jag slår.
När alla vägar bär till Rom
i grönska eller fager blom,
då struntar man i män´skors dom
och tackar blott och går.

Och träffar jag en flicka
som vet att väl sig skicka,
så stannar jag en vicka
allt hos den ljuva ros.
Om sen hon börjar ula
och tjuta i sin kula
och säjer "dröj en smula",
då drager jag min kos.
För ingenting får hindra mej
man ska väl inte binda sej
om så di runt mej linda sej
min frihet än, jag rår.
När alla vägar bär till Rom
i grönska eller fager blom,
ajöss min sköna egendom -
till nästa vän jag går.

Men kommer gula hösten
med skrovlig rost i rösten
då är det slut med trösten
och grusat allt mitt hopp.
Det brummar i var fura
och alla himlar skura
och trasorna bli sura
och häfta vid min kropp.
Men man ska vara lugn och klar
och visa att man är en karl
det finns nog dem som värre har
än jag i all min brist.
För alla vägar bär till Rom
i grönska eller fager blom,
och klaga är en ynkedom
om dagen än är trist

Och den som visan skrivit
det är en man som givit
sig helt åt luffarlivet
med påken i sin hand.
När vårens vindar fara
då axlar han sin mara
och drar i solen klara
runt hela Sverges land.
Han byter ej med härrarna
som vräka sig i kärrorna
allt efter feta märrarna
i överflöd och glans.
När alla vägar bär till Rom
i grönska eller fager blom
har jag min största rikedom
i sol och vindars dans.


[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 september 18
Yttersta domen i Kråkvinkel
Henrik Bernhard Palmær

Eldbränder och gnistor
text: Henrik Bernhard Palmær

Vildarna anse de vansinniga för inspirerade. Vad är naturligare, än att vi européer, som äro civiliserade, just till följe av vår civilisation, anse de inspirerade för vansinniga.

Somliga människor tala i sömnen, till och med när de sova.

Sarkastiska anmärkningar äro det säkraste medlet att roa för ögonblicket och förvärva ovänner för livstiden.

Spöpåle = utropstecken efter sjunde budet.

Sir Robert Filmer säger, att "både människor och djur älska ett monarkiskt regeringssätt", vilket bevisar huru rationella de senaste äro.

Vilken fågel har värpt världsägget? - ser jag på sångare och artister - en lärka; ser jag på furstar - en gam; ser jag på professorer - en uggla; ser jag på biskop Hedrén - en gås.

Man bör förse soldaten med en käpp, att han må kunna försvara sig, om någon kommer och vill taga geväret ifrån honom.

Han lever av Guds försyn. Det ser åtminstone så ut, ty med all aktning för den gode Guden, äro de som leva av hans försyn, vanligen något magrare än andra människor.

I min barndom hörde jag politiken omtalas, såsom konsten att så ställa sig in hos hin onde, att man ej stötte sig med vår Herre.

Kunnen I ej döda fisken på annat sätt, så kasten honom i sjön. Då drunknar han säkert.

Biskoparna äro statskroppens liktornar. De spå alltid oväder.

I avseende på nyttan av riset har alltid varit stor skiljaktighet i åsikter emellan den som skall bruka och den som skall smaka det.

Om jag frågar den största vådeld: vem är din fader? - så svarar han mig: en liten gnista.



[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm



[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]