[Holder du af mig, holder jeg af dig]
[Sang for Norge Ja, vi elsker dette landet]
Dagens visa 2004 aug 19
Johan Nordahl Brun (1745-1816) |
Bergenssangen |
| melodin i midiformat |
Hos Gud är idel glädjetext: Johan Nordahl Brun (1745-1816) svensk text: Lina Sandell melodi: En liten stund med Jesus Hos Gud är idel glädje, här trycker mången nöd. Här får jag ofta sucka och äta tårars bröd. Här blandas fröjd och smärta för Herren Jesu brud, men där skall så ej vara, ty glädjen bor hos Gud. Här har jag ej mitt hemvist, här bor jag blott i tält, men hän mot glädjestranden mitt synglas jag dock ställt. När världen ler och lockar, jag skådar mot den borg, där jag skall bo för evigt och glömma all min sorg. Jag vill då lott ej byta med den sin del här får, nej, hellre under tårar den ädla säd jag sår, blott jag med fröjd får skörda en gång vid vägens slut, då världens dårar tagit sin hela fröjd förut. Mitt hopp för evigheten är byggt på säker grund. Må korset gärna trycka ännu en liten stund! Snart ingen sorg skall vara och ingen klagan mer, då jag med ohöljt öga min Jesus evigt ser. |
Gamle Danske Sange: Bjørnstjerne Bjørnson
Nationalsångerna på Visornas hemsida
| Sang for Norge Ja, vi elsker dette landet - text och midi |
| Dagens visa 2002 augusti 19 |
| text och midi |
| Sommeren var kort,
græsset blegner bort, |
Holder du af mig, holder jeg af digSangen er Marits vise fra Bjørnsons "En glad gut". text: Bjørnstjerne Bjørnson, 1860 musik: E. Horneman Holder du af mig, holder jeg af dig alle mine levedage. Sommeren var kort, græsset blegner bort, kommer med vor leg tilbage. Hvad du sa' i fjor, husker jeg i år, sidder som en fugl i karmen, kakker på og slår, synger lidt og spår lykke under solevarmen. Litli-litli-lu! hører du mig nu, gutten bag ved birkehejen? ordene vil gå, mørket falder på, kanske du kan vise vejen. Sjo-i, sjo-i, hys! sang jeg om et kys? nej, det gjorde jeg vist ikke. Hørte du det, du? kom det ej i hu, jeg vil lade afbud skikke. O, godnat, godnat! drømmen har mig fat, den om dine milde øjne og de tavse ord, som af krogen fo'r, o, de vare så forfløjne! Nu jeg lukker til, er der mer, du vil? tonerne tilbage trille, lokker mig og ler, ville du mig mer? aftnen er så varm og stille. |
| DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |
[topp] | [till dagens visa 2002] | [Den fjärde fanan]
| Dagens visa 2001 augusti 19 |
| text: Fredrik Lindholm
Nationalhymner och soldatsånger, P.A Nordstedt, 1916 "Ja, vi elsker" diktades av Björnstjerne Björnson år 1859 och offentliggjordes för första gången i "Aftenbladet", vars medredaktör han var nämnda år. Björnstjerne Björnson, en av Norges och Nordens mest betydande skriftställare, föddes den 8 dec. 1832 på prästgården Björgau i Kvikne i Östedalen. Efter studieåren ägnade han sig åt litterär verksamhet och medarbetade åren 1852-56 i "Krydseren" och "Illustreret Folkeblad". Efter studentmötet i Uppsala 1856 kände han sig manad att framträda som skald och begav sig till Köpenhamn för att få arbeta i ostört lugn. Efter ett års frånvaro återvände han till Norge och övertog ledningen av teatern i Bergen efter Henrik Ibsen samt författade för denna flera skådespel. 1860 företog han en resa till Rom och därifrån genom Tyskland och Frankrike samt återkom 1863 till Norge, då han erhöll ett av stortinget beviljat årsanslag. Hans produktion efter nämnda år är utomordentligt rik och omfattar dramatiska arbeten, berättelser, tendensskrifter och dikter, samtliga kända över hela den civiliserade världen. Hans skådespel äro uppförda å de flesta europeiska teaterscener, liksom hans skrifter utkommit på nästan alla europeiska språk. Som politiker utövade Björnson ett oerhört inflytande över den norska vänstern. Sedan 1875 var Björnstjerne Björnson bosatt på sin gård Aulestad i Gausdal i Norge. År 1909 anträdde han en resa till Paris, dit han anlände den 10 november. Han träffades här av den sjukdom, som den 26 april 1910 ändade hans liv. Musiken till "Ja, vi elsker" är komponerad år 1859 av Rikard Nordraak, en originell och uppfinningsrik tonsättare på folklig botten. Nordraak föddes 1842 i Kristiania och dog 1866 i Berlin. Han har bl. a. skrivit musik till Björnsons "Maria Stuart i Skottland" och "Sigurd Slembe". En staty över Nordraak, modellerad av Vigeland, är rest i Kristiania. |
| text och midi |
Sang for Norge
|
[topp] | [till dagens visa 2001] | [till dagens visa 2002]
Vid invigningen av L.O:s kongress den 6 september förekom ett vackert och gripande inslag. De nordiska länderna företräddes av fanor och talare. Först talade statsminister Hansson flankerad av Sveriges fana och efteråt sjöngs unisont Du gamla, du fria. Så talade en dansk vid dansk fana och följd av Det er et yndigt Land. Så en finländare med finsk fana och Vårt land. Därefter bars Norges fana in - ej följd av talare. Terbovens och Quislings Norge hade inte tillåtit någon representation. Då utbröt i stället långvariga applåder för broderfolkets stumma fana och spontant togs Ja, vi elsker upp, sjöngs av stående kongress med gripen andakt och följdes återigen av stormande applåder. I en oförglömlig stund hyllade Sveriges arbetares rikskongress broderlandet Norge, dess arbetare och hela dess folk. Och det skedde med en hjärtlighet, som tolkade vad Sveriges arbetare känner för sitt närmaste broderfolk, både för att det är det närmaste, vårt tvillingfolk, men också därför att det sedan 1940 har ledningen i Nordens kamp, är den nordiska andans renaste uttryck. Sveriges arbetare känner en oerhörd kärlek till och beundran för det tappra norska folket i dess kamp, hoppas att kunna likna det i mod och trots och offerstyrka och drömmer om att en gång få göra den naturliga insats till broderfolkets hjälp, som vi är ledsna att hittills ej ha kunnat få göra. Norge-Sverige är ett gammalt kapitel, nu åter mer aktuellt än någonsin, inte minst för arbetarklassen. Med stolthet minns vi, att det framför allt var Sveriges arbetarklass´ insats för fred och förståelse som 1905 hindrade ett brödrakrig. Med sorg måste vi konstatera, att behandlingen av våra norska bröder i Sverige 1941 är som den är. Det bör vara känt, att åtskilliga av de som "spioner" häktade och dömda "utlänningarna" i Sveriges fängelser är utomordentliga norska patrioter, som inte har gjort annat än varje svensk patriot skulle göra i samma läge: skaffat sin lagliga regering nyheter att Sverige av hänsyn till Norges fiende måste häkta och straffa vårt broderfolks hjältar. Hr Vidkun Quisling har hållit ett groteskt tal i Oslo till årsminnet av "makttillträdet". Groteskt då man vet på vad grundlag den makten bygger och vad 98 % av Norges folk tänker om figuren ifråga. Hur än hans husbonde pressat Sverige till menlöshet, har likväl den svenska pressen, på den nazistiska när, bemött hr Quislings tal efter förtjänst, som en löjlighet och en utmaning mot Sverige. Vi vet, att han representerar nazi-Tyskland och ej 2 % av Norges folk. Detta folk som helhet bevarar, trots vår ljumma rädda inställning till Norge och våra försummelser, sin broderskapskänsla för oss. Hyllningen för Norge av L.O:s kongress säger er, norska bröder, att också Sveriges folk alltjämt har broderskapskänslan brinnande. Vi har inte fått hjälpa er mycket ännu. Några hundra trähus och några smulor mat. Det är vad vi har fått hjälpa er till. Vi hoppas en dag också kunna få hjälpa er av med - åtskilliga svårigheter! Vi hoppas på gemensam gärning för Nordens frihet. Den fjärde fanan, er fana, står och kommer alltid att stå närmast vår svenska fana. |
| DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |