[topp]

When I survey the wondrous cross The Water is Wide (When I Survey kan även sjungas till the Water is Wide-melodin) Real Audio         melodin i midiformat(2) melodin i midiformat(2) melodin i midiformat(3) melodin i midiformat(3) melodin i midiformat(4) When I survey the wondrous cross When I survey the wondrous cross On which the Prince of Glory died, My richest gain I count but loss And pour contempt on all my pride. Forbid it, Lord, that I should boast, Save in the death of Christ, my God. All the vain things that charm me most, I sacrifice them to his blood. Thank you for the cross. Jesus, thank you for the cross. Oh, thank you for the cross On which you died. See, from his head, his hands, his feet, Sorrow and love flow mingled down. Did e’er such love and sorrow meet Or thorns compose so rich a crown? Were the whole realm of nature mine, That were a present far too small. Love so amazing, so divine, Demands my soul, my life, my all. Thank you for the cross. Jesus, thank you for the cross. Oh, thank you for the cross On which you died. (Repeat) When I survey the wondrous cross On which the Prince of Glory died. The Water is Wide The water is wide, I can't cross o'er Nor do I have light wings to fly Build me a boat that can carry two And both shall row... my love and I. A ship there is and she sails the sea She's loaded deep as deep can be But not so deep as the love I'm in And I know not how I sink or swim. I leaned my back up against an oak Thinking he was a trusty tree But first he bended, and then he broke And thus did my false love to me. I put my hand into a bush The sweetest flower there to find I pricked my finger to the bone And left the sweetest flower alone. Oh, love is handsome and love is fine It's like a gem when first it's new But love grows old and waxes cold And fades away like the morning dew.

[topp]

Länk: Lincoln/Net: Sound: 19th Century Political and Social Songbooks

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Den asynkrona fredsrörelsen]

[Kamrater! Vi har 700 miljoner kineser bakom oss!]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

 
 

Klicka här och läs delar av den beryktade artikeln i Fredsfanan.

Dagens visa 2002 juni 20

Den stora krisen i fredsrörelsen 1898-1899  källa: Svenska fredsrörelsens historia  åren 1883-1903  utarbetad av Carl Sundblad  En starkare vind i seglen erhöll den europeiska fredsrörelsen hösten 1898.  Rysslands unge kejare, tsar Nikolaus II hade plötsligt överraskat världen med ett fredsupprop, vars förnämsta innehåll var en inbjudan till alla lands regeringar att samlas till en världskonferens, vid vilken skulle behandlas frågorna om mellanfolklig skiljedom i stället för krig samt en minskning i de hejdlösa krigsrustningarna.  De förut ljumma och halvt motvilliga liberala svenska pressen övergick nu på en gång helt på fredsvännernas sida  och  det blev för en liten kort tid här i Sverige rent av en modesak att vara fredsvän.    När fredsjublet var som störst, kom det mest olycksdigra bakslag som någonsin kunde drabba vårt lands fredsrörelse, och detta bakslag hette  Den rysk-finska frågan.  Den svenska militarismen hade allt sedan fransk-tyska kriget 1870 vid åsynen av sina utländske mer vapensmidde yrkeskamrat sett sig själv en smula efterbliven och tillbakasatt. Och så startades i början av 1880-talet en väldig s. k. försvarsrörelse.  Man började efter hand både enskilt i slutna kretsar och offentligt i broschyrer, tidningsartiklar, på folkmöten och annorstädes utmåla Ryssland som en farlig och opålitlig granne, en "arvfiende", med vilken ett krig ovillkorligen måste utkämpas förr eller senare; ty, sade man, Ryssland har sedan lång tid tillbaka haft i sinnet att erövra Sverige eller åtminstone en isfri hamn i Norge.  Samtidigt med de alarmerande rysshistorierna drev man på, all vad tygen höllo, för utsträckt vapenövningstid och ökade rustningar.  Rykten kringfördes i den europeiska pressen, att Sverige blivit Tysklands allierade, och att de svenska rustningarna förehades med tanke på ett blivande krig. Det sades även, att Sverige genom denna sin hemliga anslutning till Tyskland gjorde sig förhoppningar om Finlands återerövring eller i alla händelser åtminstone dess skiljande från Ryssland med upprättande av dess självständighet i en eller annan form.  Beslutet om Bodenfästningen mot Ryssland hävde slutligen Rysslands sista tvivel.  Bättre att förekomma än förekommas tänkte de ryska statsmännen; och så nedslog i början av år 1899 oväntat som en blixt från klar himmel budskapet om ett politiskt systemskifte i Finland, ett systemskifte, varigenom vårt gamla systerland skuller berövas en stor del av sin förutvarande självbestämningsrätt och i ej ringa mån likställas med övriga delar av det stora ryska riket.  Från Ystad till Haparande upphävdes i pressen ett smärtans och vredens klagoskri över den ryska "våldsåtgärden" mot Finland.  Lika populär som Rysslands tsar varit under de närmast föregående månaderna, lika impopulär blev han nu i ett enda ögonblick, och de svenska fredsvännerna, som nyss förut givit tsaren sin hjärtliga hyllning, råkade i en fruktansvärd belägenhet.  Fredsföreningens centralstyrelse hade i slutet av 1898 till försäljning låtit trycka en mängd jul- och nyårskort prydda med den ryske kejsarens bild och försedda med några valda ord ur hans nyligen utfärdade fredsmanifest. Dessa kort blevo på en gång oanvändbara och måste makuleras. Samma öde drabbade även fredstalarens affischer, som likaledes blivit illustrerade med kejsarbilder.  Från denna tid var fredsträvandet i de flesta svenskars ögon endast humbug, fredskejsaren var, påstods det, antingen en bedragare eller en svag och lättledd person.  Den nationalistiska upphetsning, som uppstod i vårt land till följd av finska frågan, spred sig tyvärr även inom fredsvännernas egna led.  För att hejda den nationalistiska stormvinden och det chauvinistiska upphetsningsarbetet skrevs den 15 mars 1899 den beryktade artikeln som Freds- och Skiljedomsföreningens ordförande fick att avgå med dessa publicerade ord i en artikel i Aftonbladet 21 mars 1899:  protest mot Fredsfanan  och des vidriga kränkning av nationalitetsprincipen och Finlands rätt.

 
 

Klicka här och läs delar av den beryktade artikeln i Fredsfanan.

 

Världsfredsbudskapet  text: Saxon  Nu samlen er alle, som hjärta ha  och vilja växt åt det nobla, goda,  att samman er skörd av de känslor dra,  I kunnat i ädlaste sinnen loda  mot kriget, som utgör systemet blott  av hänsynslöshetens råaste brott.  Nu samlen er alle med tanke klar  och foge tillhopa de skilda leder  uti den kedja av tankar man har  i världen talat och skrivit neder  mot kriget, som utgör systemet blott  av laglöshetens råaste brott.  Nu samlen er alle uti bön,  som tro på Gud och hans hjälp förbiden,  och ropen: O, Herre, giv segerlön  åt dem, som kämpa den tunga striden  mot kriget, som utgör systemet blott  av gudlöshetens råaste brott!  Ty upphör den guldgalonerade skam,  som nu oss plågar, de tider stunda  då folken skola med hast gå fram,  bli bildade, goda, rika, sunda.  Ja, gånge han snart den dagen opp,  som ännu i mörkret dock var vårt hopp!

[topp] | [till dagens visa 2002]

[topp]

Dagens visa
2001 jun 20

Källa: Claes Fredelius, Det är rätt att göra uppror, Om klasskampen i Sverige, Bonniers, 1970

Rapport från en kårhusockupation. KÅREN ÄR OCKUPERAD AV STUDENTERNA TILLS VIDARE Kamrater! Vi har 700 miljoner kineser bakom oss!

Jag kan inte hjälpa att jag på Holländargatan tyckte att ropen på "arbetarmakt" från denna grupp klingade falskt: vad har dessa människor för kontakt med den hårda verklighet som ligger bakom ett sådant ord som manar fram associationer om förtryck och underkuvande... Hela uppläggningen av demonstrationen - utan klart formade mål, utan ledning och klara handlingsalternativ - gav på mig mera intryck av människor som söker aktivitet för att fylla sin egen tomma vardag än folk som på allvar slogs för rättvisa och mot förtryck. "Arbetare" förresten. Har vi inte nyss i stora reportage kunnat läsa att många av ledarna i de längst på vänsterkanten stående grupperna är söner och döttrar till rika föräldrar vars inkomst tillåter dom att föra ett behagligt liv vid läroanstalterna... K.-G. Bäck, Aftonbladet

Ockupationen av kårhuset i Stockholm i fredags var med all sannolikhet bara ett försök att härma sina kolleger i Frankrike. ledare, Aftonbladet

Aftonbladet har intervjuat 15 arbetare med bild om deras inställning till kårhusockupationen. Samtliga är negativa.

Den röda fanan på balkongen vajar i morgonbrisen. Några arbetare i blåställ går förbi nere på gatan. De tittar upp mot fanan och studenterna, som hälsar med knutna nävar. Men arbetarna skakar på huvudena och säger "fy fan" och "djävla snorungar".

Dom som ledde mötet och dom som släpptes upp i talarstolen medan jag var där - det var kommunister som ville begagna den här diskussionen om studentdemokrati och UKAS till att uttrycka sin avsky för demokratin och för att förorda våldsmetoder i förändringen av det svenska samhället. Det här mötet ser jag som en förevändning från Vänsterns ungdomsförbund att lansera sin våldsideologi - undervisningsförhållandena kom långt, långt i bakgrunden. Olof Palme

Kårhusockupationen var en brytningspunkt då det med ens kom att stå klart för många av oss FNL-aktivister att vårt politiska arbete inte kan isoleras till enbart gatorna, inte kan stanna vid att vara en fritidsverksamhet. Det måste föras in i produktionslivet, över till arbetsplatserna... Ja, många jobbar naturligtvis fortfarande med Vietnamrörelsen - ett mycket viktigt arbete. Låt oss säga att kampen öppnats på en andra front, att den äter sig in mot den samhälleliga produktionens hjärta i etapper. Claes Fredelius

Fredagen den 24 maj 1968 håller Vänsterns Studentklubb ett opinionsmöte mot UKAS i studenternas kårhus på Holländargatan i Stockholm. Kårhuset ockuperas. Vid 23-tiden kommer utbildningsminister Olof Palme för att på ockupanternas inbjudan delta i mötet. På lördagseftermiddagen går man i grupper ut på stan för att dela ut flygblad, där man talar för studentmakt och arbetarmakt. Flygbladet avslutas med citat av Ordförande Mao "Det är rätt att göra uppror". På kvällen hölls möte i Spökparken. Därefter demonstration, som genomförs utan tillstånd. Polisen bildar kedja och tvingar demonstrationståget mot Operan. (Enligt traditionen föreslås att Operan skall ockuperas). När demonstrationen marscherar förbi Aftonbladet ropas "S-A-P - FÖRRÄDARE". Vid Norra Bantorget bryter polisen upp demonstrationen med hjälp av hästar. Man är allmänt överens om att det var en spontanistisk och dåligt övervägd demonstration. Och detta används maximalt av media. På söndagen återupptas diskussionerna. De närvarande pressmännen uppmanas att komma med en förklaring till den snedvridna information de förmedlat. På kvällen spärrar polisen plötsligt och omotiverat ingångarna till kårhuset: man får komma ut, men inte in. Högerungdom som står utanför i Spökparken skanderar: "Carlberg, kom ut och slåss" och "Hammaren i huvudet, skäran i halsen." Slutligen på måndagen och då vid 20-tiden lämnar de sista ockupanterna sitt eget kårhus.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm