[Dörrar i sär] | [Walkin My Baby Back Home] | [Hattar och mössor] | [Kardevisan]

Vera Lynn





[topp]

melodin i midi format

ur HUR KNÄPPT SOM HELST - Postgirots revygrupp 1997

DÖRRAR I SÄR
musik: Roy Turk-Fred E. Ahlert
melodi: Sakta vi gå genom stan


Dörrar i sär.
På perrong står vi där.
Gåsmarsch mot rulltrappans brus.
Färden går opp.
Opp till rulltrappans topp.
Opp till ett Stockholm i ljus.
 
Vänder mej om.
Ser Åhléns har bytt om.
Klänningen där är rätt chic!
Och snart bildas grupp.
När allt fler stannar upp.
Gemensamt vi kastar vår blick.
 
Mitt hem ska få nytt.
Min kropp något sytt
Och skorna jag har ska bli bytt.
Jag ser ingenting.
Då ser jag en ring.
Tänker att Han ska bli min.
 
Väcks ur min dröm.
Följer människoström.
Jag räknar nu gångställets streck.
En helt vanlig dag.
Det är min arbetsdag.
Passerar en vakt och vår "SÄCK".
 
Jag passar en korg.
Pater Noster vår borg.
Ställer mej in i ett fack.
Och där står Han.
Med en hjälpande hand.
Jag glömmer att säga ett tack.
 
Nära vi står.
Och mitt hjärta det slår.
Och jag får ej fram något ord.
Där lämnar han mej.
Och ett svagt litet "Hej"!
Ensam jag står här ombord.
 
Nu kliver jag av.
I vårt öppna hav.
Min plats från igår är ju kvar.
Vårt bord fylles på.
Blanketter jag slår.
Där ute - ja -där är det vår.
 
Drömmer mej bort.
Och jag tror väldigt kort.
Och honom jag får på nått sätt.
Då kommer han fram.
Och till mej säger Han.
AMICA - följ med - Dagens Rätt!
 
text: Tommy Rådberg


[topp]

Walking my baby back home - ljudfiler


Dagens visa
2003 aug 21

melodin i midi format

Walkin My Baby Back Home

Gee, it's great after bein' out late
Walkin' my baby back home
Arm in arm over meadow and farm
Walkin' my baby back home

We go 'long harmonizing a song
Or I'm recitin' a poem
Owls go by and they give me the eye
Walkin' my baby back home

We stop for a while, she gives me a smile
And snuggles her head on my chest
We start in to pet and that's when I get
Her talcum all over my vest

After I kinda straighten my tie
She has to borrow my comb
Once kiss then I continue again
Walkin' my baby back home



She's 'fraid of the dark so I have to park
Outside of her door till it's light
She says if I try to kiss her she'll cry
I dry her tears all through the night

Hand in hand to a barbecue stand
Right from her doorway we roam
Eats and then it's a pleasure again
Walkin' my baby
Talkin' my baby
Lovin' my baby
I don't mean maybe
Walkin' my baby back home

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Hattar och mössor]

[Kardevisan]


Carl Snoilsky: Svenska Bilder


DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm



[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]


[topp] | [till dagens visa 2001]

Karda ull av Alströms får
eller
följa Carols segerspår
Dagens visa 2002 augusti 21

Hattar och mössor
ur Svenska Bilder
text: Carl Snoilsky

Man har stigit upp från bordet
Hos den gamle generaln,
Sedan politiken ordet
Fört vid tårtan och pokaln.
Damastdräll med pontak
Tjänarena undanstöka,
Gubbarne ha gått att röka,
Och de unga glamma få.

Glamma? Kommer ej i fråga!
Se, de vackra fröknar två,
Huru de av vrede låga,
Där de mot varandra stå!
Nämnas Gyllenborg och Horn,
Stampar lilla röda klacken,
Och vid trotsig knyck på nacken
Flyga lätta puderkorn.

Med ett ögonpar som natten,
Fröken Märta oförsagt
Svär, att endast under hatten
Svea komma kan till makt.
Avgjord vän av motsatt tro,
Liten Malin, blåögd fröken,
Kan ej tadla nog försöken
Att förstöra landets ro.

Ett par unga Martisgossar
Bistå var sin amason,
Ivrigare trätan blossar,
Går alltmera på person.
Hetsigt vin och hetsigt blod
Släta fänrikskinder färga,
Rätt nu slå de på sin värja
I sitt karolinska mod.

Med förbittring fröken Märta
Till sin motpart brister ut:
»Fy, du har ett osvenskt hjärta,
Med vår vänskap är det slut.
Karda ull av Alströms får,
Du förtretliga, du mössa,
Medan vi med svärd och bössa
Följa Carols segerspår!»

Gamle krigarn under tiden
Larmet lockat ut från båln,
Snart hans pipa hela striden
Sveper som i krutröksmoln.
I den fodrade talarn
Vördnadsbjudande att skåda,
Frågar han de vackra båda:
»Men vad är det, kära barn?»

Malin all sin harm och smärta
Gråter ut i morfars famn:
»Det är hon där, kusin Märta,
Som har gett mig vedernamn.
Må hon heta hatt för mig,
Blott jag slipper bli förhånad,
Därför att jag väv och spånad
Anser båta mer än krig.»

»Tappra Märta», morfar säger,
»Gud bevars, vad krigisk brand!
Jag har haft min lust i läger,
Men det föll sig surt ibland.
Pris ske en och var, som kom
Att med balsam läka såren --
Var du glad för de där fåren,
Du så hånligt talar om.

Söta Malin, lilla duva,
Som här vid mitt bröst sökt värn,
Finner du din näpna huva
Mer bekväm än hatt av järn,
Glöm dock icke, att det fanns
Förr en mö, som hette Blenda.
Hon i rättan tid sin slända
Bytte ut mot sköld och lans.

Skam få alla nya, fula
Namn, som söndra våra hem!
Väl jag unnade en kula
Den, som först kom upp med dem.
Svensk, helt rätt och slätt, må bli
Bästa, endaste benämning,
Aska varde varje lämning
Utav allt, som nämns parti


[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa
2001 aug 21

melodin i midi format
repetera automatiskt på

Kardevisan
text: Karaby-Jens
melodi: "säg mig du lilla fågel"

En sed från forna dagar på landet ännu är
att kardegille göra, då matmor alltid plär
att bjuda byens pigor och alla käringar
att komma för att karda från kväll till ljusan dar.

Om mor den dan är knarrig man inte undra bör.
Sött bröd skall hon ju baka i koppen lägga smör
och kaffebönor mala att det kan räcka till
och granna goråskakor hon även hava vill.

När det mot kvällen lider så börjar pigorna
med såpa tvätta halsen och smörja flätorna.
Ren särk de på sig taga och strumpor likaså
och gummorna sig skura så gott som de förmå.

När de sig hava pyntat så vandra de åstad
med kardorna i handen och var och en är glad
att nu få komma samman och prata om allting
som haver skett i byen och allestäds omkring.

När de på mor har hälsat så bli de fägnade
med goda sockerkringlor och smakeligt kaffe.
Om mor är vid gott lynne så får de än en kopp
som vederkvicker kroppen och muntrar sinnet opp.

Uti en ring på golvet de sätta sig nu ned
och alla börjar karda med lust och med besked.
Strax pigorna nu börja som deras vana är
att kärleksvisor sjunga med röst så klar och skär.

Vid översta bordändan där sitter kära far
och utav finkelflaskan en sup han ofta tar.
Men drängarna förtjusta i flock på golvet stå
och ljuva kärlekssånger med andakt höra på.

Men stackars mor hon springer i stugan ut och in.
Än är hon uti köket än får hon i sitt sinn
att gå till sommarstugan för att där efterse
om ej den gråe katten har gjort förargelse.

I köket står en käring och uti gröten rör
att den ej svedd skall bliva men få den smak den bör.
Hon rör så svetten lackar på hennes panna ner.
Men mor hon svär och säger att hon skall röra mer.

När klockan slagit nio så börjar kära far
att bliva yr i mössan och föga vett har kvar.
Mor då till honom säger: Jag tror du illa mår.
Det är visst mycket bättre att du till kojs nu går.

Mor tager far vid armen och leder honom bort
till sängen som står bäddad där han insomnar fort.
Att maran honom rider han tror i drömmarna
och snarkar så det knakar i sängastolparna.

När de upphört att sjunga så börja de strax tal
om sine fästemänner och sina hjärtekval.
Och vilka dygdemönster och sedliga jungfrur
de alltid hava varit fastän mot sin natur.

Allt vad som skett de veta och veta ännu mer.
De kunna och berätta vad som härefter sker.
Liksom en käpp i hjulet så munnen på dem går
och det är ganska sällan att munnen stilla står.

Så ljuvligt de omtala hur vacker Ola är
hur Per i varje piga på stunden bliver kär
hur Anders han är skevbent och Jeppa är ett nöt
ett fåralår är Erik men Jöns är rar och söt.

En käring spotskt nu sade: I veten att det är
ett tal i allas munnar att nabodrängen Per
har länge haft den vanan att som en galen katt
igenom pigefönstret inhoppa varje natt.

Röd som en kalkonhöna en piga sade då:
Men kors i hela världen vad du kan finna på.
Du är en stor lögnbracka så käring som du är
och kan ej hålla munnen förbannade lögnmär.

Men när det så är midnatt så börjar pigorna
som de fåvitska jungfrur att bliva sömniga.
De nicka och de nicka och ögonen blir små
och gummorna som oftast snusdosan hälsa på.

Men mor förstår att hjälpa att de ej nicka mer.
Hon tager kaffekitteln och än en kopp dem ger.
Strax börjar mun och kardor som strumpestickor gå,
ty utav kaffetåren nytt liv nu alla få.

Mor breder duk på bordet och sätter däruppå
ett grötfat med smörhåla svinsylta och gorå
och stekta lår och vingar av höns och mycket mer
och alla sig nu sätta vid bordet blygsamt ner.

De börja strax att spisa med kostelig aptit
och prisa och berömma matmor för varje bit.
En sådan gröt som denna de aldrig förr ha fått
och sådan stek och kaka. Ja ack vad allt är gott.


[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm


[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]