[Betlehems stjärna ur Vapensmeden] | [Svarta Rudolf] | [Dalmålning]
| melodin i midiformat |
Haitis nationalsång |
|
(The Dessalines Song) is the national anthem of Haiti,
honoring Jean-Jacques Dessalines. Written by Justin Lhérisson and composed by Nicolas Geffrard and adopted in 1904. |
|
French: Pour le Pays, Pour la Patrie, Marchons unis, Marchons unis. Dans nos rangs point de traîtres! Du sol soyons seuls maîtres. Marchons unis, Marchons unis Pour le Pays, Pour la patrie, Marchons, marchons, marchons unis, Pour le Pays, Pour la Patrie. Pour les Aïeux, pour la Patrie Pour le Pays et pour nos Pères Pour les Aïeux, pour la Patrie Pour le Drapeau, pour la Patrie |
|
English translation: For our country, For our country For our forebears, For the flag, |
| melodin i midiformat |
Jamaikas nationalsångEternal Father, bless our land, Guard us with Thy Mighty Hand, Keep us free from evil powers, Be our light through countless hours. To our Leaders, Great Defender, Grant true wisdom from above. CHORUS Justice, Truth, be ours forever, Jamaica, land we love. Jamaica, Jamaica, Jamaica land we love Teach us true respect for all, Stir response to duty's call, Strengthen us the weak to cherish, Give us vision least we perish. Knowledge send us, Heavenly Father, Grant true wisdom from above. CHORUS Justice, Truth, be ours forever, Jamaica, land we love. Jamaica, Jamaica, Jamaica land we love |
Viktors sidor. Viktor Rydberg 1828-1895
| midi: Gläns över sjö och strand - musik: Alice Tegnér |
| midi: Gläns över sjö och strand - musik: Wideen |
Ur Vapensmeden
|
| Mäster Gudmund satte sig vid rodret, och på toften
framför honom Margit och Gunnar. Doktor Svante, som
medtagit harpan och räckt henne till Margit, lade ut
årorna.
- Svante, sade mäster Gudmund, föreställer du dig ingenting, letar du icke efter någonting, när du ser sådana böljande gyllene band, som dedär, på väggen över sjön? Jag letar efter det, men finner det icke. Ty, Margit, det finns tydningar till allt i naturen. Naturen är Herren Guds stora sköna bildbibel. De fladdrande runorna på båthusväggen erbjuda sig att tydas, men jag befinner mig så dum framför dem. Om jag då bara kunde avmåla dem. Men det har du gjort, sade Margit. Har jag? Ja, på det blad, där du målat Adam och Eva, (där de stå sorgsna och se tillbaka på det förlorade Paradiset.) Guldspjälarna i paradisstaketet har du målat så, att de se ut som dessa: de slingra och fladdra. - Signe dig Gud! sade mäster Gudmund. Jag ville, att de skulle göra det, men själv har jag icke sett det. Och härmed ha vi ju också en tydning på runorna, vilken behagar oss, eller huru, Svante? De äro hägringar från eldspjälarna kring lustgården, från kerubens vaktande lågor, som stänga oss ute och likväl vinka oss att återvända. - Nu, Svante, lägga vi från bryggan, och om Margit tycker som jag, ro vi först ett stycke rakt ut sjön, vila där på årorna och se oss omkring; ty här är förunderligt däjligt, och sedan fortsätta vi åt Sankt Görans kapell. Vättern var i dag så klar och stämde så in himmelsfärgen, att, om icke en vindkåre då och då dragit silvergrått vattrade band över sjöns yta, och om icke guldstänk blänkt kring jullens årblad, så kunde en åskådare å stranden tyckt, att den hade sin väg luften. Svante hade icke rott långt, då Margit, som var hans lärjunge i strängaspel och kunde många visor, som han diktat, förde händerna öfver harpan och sjöng takt med de svala, friska suckarna av vattnet framför jullens bog. Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran, du, som i Österland tändes av Herran! Barnen och herdarne följa dig gärna, Betlehems stjärna. Natt över Judaland, natt över Zion. Borta vid västerrand slocknar Orion. Herden, som sover trött ute å fjället, barnet, som slumrar sött inne i tjället, vakna vid underbar korus av röster, skåda en härligt klar stjärna i öster, gånga från lamm och hem, sökande Eden, stjärnan från Betlehem visar dem leden fram genom hindrande jordiska fängsel hän till det glindrande lustgårdens stängsel. Armar där sträckas dem, läppar där viska, viska och räckas dem stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och herdarne följa dig gärna, strålande stjärna! Jag kan förstå, sade mäster Gudmund och såg med drömmande ögon ned i de förlängda, med rörliga, stålgrå strimmor genomvävda spegelbilderna av Vätterns strandkullar, - att famntagen och kyssarna, med vilka pilgrimerna mottagas vid lustgårdens stängsel, skänkas dem av deras änglar eller skyddsandar, som längtat efter deras ankomst, för att leka himmelska lekar med dem på paradisets ängar. Jesu ord i nya testamentet giva de troende visshet om att dessa andar finnas och särskildt vårda sig om barnen. Detta är en skön och upphygglig tro. Min salig fader tog bibelns ord om nödig aga åt barnen kanske alltför lekamligt, och det synes mig, som om den agan verkade mindre på mig än vad min moders ord gjorde, då hon sade, att när barnen ljuga eller avvundas, då gråter deras skyddsänglar. Paradisets ängar har man att föreställa sig över all beskrivning väna. En nästan lika fager äng har jag drömt mig uppe på sluttningen av Tabor, nära bergets topp; på det pergament, å vilket jag målat Kristi förklaring, har jag fördenskull givit med penseln en antydning om den ängens tillvaro överlämnande åt betraktaren att finna den vacker, om han kan det. Men vad människorna ha olika ögon! Ja, bror och syster kunna se helt olika. Margit förstod genast, att jag menade en fager äng. När jag frågade Lars vad han såg där, svarade han: jag ser att du kluddat dit litet grönt. Jag är en så svag människa, och Lars' svar gjorde mig ont. När jag själv stirrar på den gröna fläcken, tycker jag mig se ängens blomster, ehuru de icke äro ditmålade, ty avståndet är för stort för att de skulle synas, och jag tycker, att de i sina kalkar bevara något av det förklaringens sken, som i den heliga stunden spred sig över berget. - Nu, Svante, styr jag båten åt Sankt Görans kapell. |
[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]
Viktors sidor. Viktor Rydberg 1828-1895
| DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |
[topp] | [till dagens visa 2001]
| melodin i midi format |
| Några dagar före Albert Engströms fyrtioårsdag, den 12 maj 1909, utkom skämttidningen Strix med ett hyllningsnummer. Erik Axel Karlfeldt bidrog med Svarta Rudolf. Kvinnotjusaren Rudolf var i sin tur hämtad från en berättelse av Albert Engström. Vännen Robert Norrby skrev några dagar senare musiken och den framfördes offentligt första gången på Strömkaféet, Stockholm, med friherre Carl Cederström på luta. I Bothé gjorde senare ett arrangemang för sin orkester. Spelplats Hasselbacken. En klassiker i svensk visa - skapad av en blivande nobelpristagare. |
| melodin i midi format |
Svarta Rudolftext: Erik Axel Karlfeldt
Till Albert Engström. Se, Svarta Rudolf han dansar
|
[topp] | [till dagens visa 2002]
| Dagens visa 2001 september 21 |
Dalmarsch
|
| DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm |