Music plugin in frames

Vietnam Poems index, each poem with more action graphics and Pictures

[Songs of the sea]

[Om rysliga grymheter i Stockholm]

[topp]

Shanties and Sea songs

Songs of the sea

[topp] | [till dagens visa 2001]

melodin i midiformat

Dagens visa 2002 november 26

Rhyme of the Chivalrous Shark written by Wallace Irwin Most chivalrous fish of the ocean To ladies forbearing and mild, Though his record be dark, is the man-eating shark, Who will eat neither woman nor child. He dines upon seamen and skippers, And tourists his hunger assuage, And a fresh cabin boy will inspire him with joy If he's past the maturity age. A doctor, a lawyer, a preacher, He'll gobble one any fine day, But the ladies, God bless 'em He'll only address 'em Politely and go on his way. I can readily cite you an instance Where a lovely young lady of Breem, Who was tender and sweet and delicious to eat Fell into the bay with a scream. She struggled and flounced in the water, And signaled in vain for her bar, And she'd surely been drowned if she hadn't been found By a chivalrous man-eating shark. He bowed in a manner most polished Thus soothing her impulses wild. "Don't be frightened," he said, "I've been properly bred, And will eat neither woman nor child." Then her proffered his fin and she took it Such gallantry none can dispute. While the passengers cheered as the vessel they neared And a broadside was fired in salute. And they soon stood alongside the vessel, When a life-saving dinghy was lowered With the pick of the crew, And her relatives too And the mate and the skipper aboard. So they took her aboard in a jiffy, And the shark stood attention the while, Then he raised on his flipper and ate up the skipper And went on his way with a smile. And this shows that the prince of the ocean, To ladies forbearing and mile, Though his record be dark Is the man-eating shark, Who will eat neither woman nor child.

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 november 26

Om rysliga grymheter i Stockholm text: Olaus Magnus (1490-1557), Historia om de nordiska folken, Gidlunds, 2001 (original - 1555) Nionde boken, trettiofemte kapitlet

Om rysliga grymheter, som slika lismare, förrädare och främlingar upprepade gånger förövat i huvudstaden Stockholm Om rysliga grymheter, som slika lismare, förrädare och främlingar upprepade gånger förövat i huvudstaden Stockholm Stockholm är den namnkunnigaste köpstaden i Sveriges rike, ja i hela Norden. Dit komma - såsom min kärälskelige broder och företrädare, ärkebiskopen i Uppsala Johannes Magnus säger i sin levnadsteckning över konung Albrekt - människor av alla folk och nationer, mest dock från nedre Tyskland, och bliva upptagna bland stadens borgarskap. Bland dem befinna sig ej sällan sådana, som på grund av gäld eller någon vanhederlig handling icke kunnat kvarstanna i sitt eget fädernesland. Dessa pläga ofta, i samma mån som deras rikedom växer, röja sin verkliga sinnesart, den fattigdomen tillförene hållit fördold, och mot sitt nya fädernesland, där de med sådan välvilja och gästvänlighet blivit mottagna, uppgöra de fördärvligaste anslag. I synnerhet är detta fallet, när de erhålla en furste, under vilken de anse sig fritt kunna göra allt vad dem lyster. I Stockholms stad funnos på kung Albrekts tid 170 sådana tyska borgare. Dessa bildade en hemlig sammansvärjning under namn av hättebröder; sedermera växte deras antal till över 1,500. De gjorde till sin förnämsta uppgift att genom skymford och smädelser reta de infödda svenska borgarna till slagsmål och trätor, för att sedan angiva dem för konungen och dymedelst bringa dem om liv eller gods eller bägge delarna på en gång, något som även lyckades dem. För att så mycket gruvligare söndersarga sina offer uppfunno de med utstuderad grymhet ett nytt slags tortyrredskap. De förfärdigade nämligen sågar av trä, medelst vilka de pinade de förnämsta bland dem till döds. Slik grymhet är det mera i sin ordning att med fasa och veklagan förbigå än söka skildra. Slutligen blevo de återstående svenska borgarna i midnattens stillhet förda ut ur konungaborgen, där de hållits fångna, och på båtar forslade över till den så kallade Käpplinge-holmen - vilken ligger på ett pilskotts avstånd från staden - där de blevo innestängda i ett hus; här borrade man hål i väggen och fastkilade så deras fingrar, varpå huset antändes, så att de samt och synnerligen blevo levande innebrända.

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm