Frierfâla
text: Fredrek på Rannsätt
Dä va en frädass môra ja´ geck mej ut allt väll,
å ja´geck kring å vannra i ett te lordass qväll
langt för tusan i vall,
aj, aj, aj, aj, aj, aj!
Langt för tusan i vall bål i åvävvla.
Men vet ni hva som vôlla den dära vannringen?
Åjo dä ska ja´ sij´ er, dä va min lelle
vän.
Kors för tusan . . . .
Där geck ja´ kring i dager å hvarsken åt äll
drack,
å skonna rök i traser å övverlära
sprack.
Kors för . . . .
Te slut så ble ja´ var ett rätt finulitt hus,
i fönstre där brann dä allt bå danker å
ljus.
Kors för . . . .
Ve knuta på fyse ja´ ställd´ mej så dann,
där tog ja´ opp min späijel å höffsa mej
grann.
Kors för . . . .
Å göken han gol bål i skogen så skârt;
mett hjârte dä ble som ett smälltstöcke vârt.
Kors för . . . .
Dä packa å slog som en spikhammerer,
å näsa ho kläija å hôvve dä sve.
Kors för . . . .
Så klev ja´ fram te stôga i lonk å i knek,
för kroppen han va vesen ´tå möen kälék.
Kors för . . . .
Å mârk-åten fannsera ikring mej så gla,
kav änna som dä kryr å kräker i oxhälja i
Filpesta.
Kors för . . . .
Men ja´ stog så bangen å skalv i mett knä,
ännsom när löva skaker på asperas trä.
Kors för . . . .
Ja´ trodd´ mej int te lägge mi hann oppå lås´
å läse opp dôrra; ja´ koxa som a gås
langt för . . . .
Te slut ja´ gjord´ mej grönögd å sa så
i mett sinn:
"Dä ä allt skrôvitt uschlitt att int du tror dej in.
Kors för . . . .
"Här står du så uggli å mesi å slak
å noser int te glômme hvarsken fram äller bak."
Kors för . . . .
Då höjj ja´ tag i nöckårn å lerka
hômmen kring,
å ha ni sett på fanken, dä geck som ingenting.
Kors för . . . .
Å dôrra ho flög opp mä en vrinandes gång,
då stäka dä å lôffta mot mej åderkålång
langt för . . . .
Å längst fram ve bole, som hadde fyre ben,
där satt dä e jänte så snudi å så
ren.
Kors för . . . .
Å näsa va så däjli å spessi å fin,
så om ja´ lickna henn´ ve nô, dâ vôr´
ja´ allt ett svin.
Kors för . . . .
Å käkera di va som hadd´ di vôr´ svarva´
te,
när svarvårn står å svarver mä järne
på sne.
Kors för . . . .
Som himmalens stjärner va yja så bli,
å håre dä va fläta´, mä en bra kamm
uti.
Kors för . . . .
Å bägge öra satt bakom käkeras hull;
i dômm så hang dä lunser ´tå rödaschte
gull
langt för . . . .
Ho va så smal å fin som a kammerduksnål
å kvek uti bena som en slingrandes ål.
Kors för . . . .
Hva ska ja´ då sij´ om den däjlie röst?
Jo, änna som ett uljvârk ho skärde i mett bröst.
Kors för . . . .
Ho rest´ sej opp å niga sej för mej så lätt,
å ja´ strök igen mä foten på bästaste
sätt.
Kors för . . . .
"Gu dagen, Erk lelle!" så sa ho te mej ho;
se dä gjord´ godt i själa en mängd, ska ni tro.
Kors för . . . .
Då klev ja´ fram, högg tag i hennas snöhvite hann
å dressta mej te bö´a om en köss litte grann.
Kors för . . . .
Me se då sa ho te mej: "Du ska allt gi dej tefröss,
för når som vi blir geffte ska du få dej en köss."
Kors för . . . .
Då sätt´ ja´ mej brevö´a å prata
så bra,
å va ja´ int så gla, så rent för anntlitt
dä va.
Kors för . . . .
Men snart va dä köplysst å gläija va all,
för kärnga ho kom in å ho trätte å gnall.
Kors för . . . .
Å näsa hennas va som a morot så rö,
å blå va ho om truten å uttäck som en dö.
Kors för . . . .
Å såg ja´ inte rase, va ho söpen en mängd;
te lulle å te supe å int hälssamt i längd.
Kors för . . . .
För tåcke ska ja´ akte min lekamen allt väll,
så int ja´ har dä på samvet´ ve min sistaschte
kväll.
Kors för . . . .
Å kärnga ho môttra å var sur å va onn:
"Hva gör du här, din trashank, din envetne bonn´?
Kors för . . . .
"Å skämms du int ha kälek te dotra mi, dett svin?
Du som ä så fatti, å ho som ä så fin?
Kors för . . . .
"Å töcker du int du ä i hôvve bra trang?
Du åger ju int klära på kroppen en gang?
Kors för . . . .
"Men hunnra reksdaler har ho, du fatti khär,
allt ätter klåckårns räckning i sisters han va
här.
Kors för . . . .
"Ho får sej nåck en hârr-khär, hva länge
dä lir,
men se dä ska ja´ sij´ dej att allri di ho blir.
Kors för . . . .
"Så lag´ dej nu i röeschte rappe härut,
för ällers ja´ dej döper mä a skope mä
lut."
Kors för . . . .
Ja´ maka mej te dôrra, då kärnga va så
grätt,
men himmalen ska vete att inte geck dä lätt.
Kors för . . . .
Illsveen ja´ va i tåcka svårmodihet,
men jänta mi ho satt där å snöffta å gret.
Kors för . . . .
Då geck ja´ bål i skogen så esam å allen,
å himmalen va môlen, mej te slätt inte men.
Kors för . . . .
Å blåsväre bles uti graneras löv,
men ja´ hvarsken hörd´ äller såg - ja´
va döv.
Kors för . . . .
Ja´ stött´ allt min fot bå mot ståck å
mot sten,
men allri att dä gjord´ mej dä ringeschte men.
Kors för . . . .
Där geck ja´ nu i tanker å sa uti mett sinn:
"Mi käre lelle Stina, så ska du int bli min?
Kors för . . . .
"Ulöckli å esam ja´ går i mine skor,
för nu ha all mi gläije gått rent på förlor
langt för . . . .
"Å allri e enda hustru ska ja´ nônnstinner ta,
för når ja´ int feck Stina, så vill ja´
inga ha."
Kors för . . . .
Mä salteste tårer min käke ä smord;
te minstne ja´ gränga när visa ble gjord.
Kors för . . . .
Ja´ ä så trôtt ve vâla, så ja´
mä nö kan gå,
å dö´n må gärne komme å frakt´
mej därifrå
langt för tusan i vall,
aj, aj, aj, aj, aj, aj!
Langt för tusan i vall bål i åvävvla.
|
