Ur INGE LUND: Martin Koch Mina minnen av en stor diktare Saxon & Lindströms 1945

När Martin Koch gjorde sitt inträde i Stockholms undre värld för att studera miljö och människor för sitt stora arbete Guds vackra värld, så vände han sig icke till något som var för honom nytt och främmande. Under sina uppväxtår på Söder hade han konfronterats med rotlösa individer, vars ogenerade gaminlynne och ofta brottsliga instinkter samt säregna språk gjort ett djupt intryck på honom. Det framgår bland annat genom den serie ruggiga sketcher på vers, som han kallade söderamerikansk dikt. Denna serie undertecknade han med pseudonymen Greven och överlämnade till Söndagsnisse. Det var år 1912.

När mandrom blir stor.  Söderamerikansk dikt.  av Greven (Martin Koch)  När mandrom blir stor, ska mandrom gå i pol,  gå i pol me pistol  gå me tjuring i bältet omkring brallena.  När mandrom blir stor, ska man kansla mandroms namn!  Mandroms namn i ryktets famn,  de ska nämnas blann grabbana å skrallena  me ära å befvan  som Lasse-Maja, Stålhand å Kefvan.  När mandrom blir stor, ska mandrom ha ett gäng,  ha ett gäng, ett spanargäng me en sträng  å jänhåd å obevekli lag.  Natt å dag  ska den Bleka Dödens Söner  trotsa faror, hot å böner,  endast sjela, mörda, bränna -  å sin dolk ska mandrom ränna  ända in te fästet i den usla kropp,  som vill hejda mandroms gäng i fasans segerlopp.  När mandrom blir stor, ska mandrom bo i hus,  bo i hus me tusen ljus,  som sitt trolska sken ska sprida över festena.  Jesit svidrade lakejer  jal omkring me grunk å grejer,  nubbe, blask å kek - ball kek! - åt alla gestena  men i gänget stimmar grabane att mandrom e styf,  å Förbrytarenas Konung ska han kallas -  men te slut åf en förredare han tjallas.  De e en hemsk å kolsvatt natt,  ja, som en afgrund e den natten hemsk å svatt.  Å då så kommer hårdingen, å mansdroms dag e all.  Mandroms dag e all, men lugn å kall  tänder mandrom sej ett knaster  å låter sedan fängsla sej om kardena me schaster.  - "Du e en stor förbrytare", så talar Domarns röst,  - "Nu måste du till döden gå för dina brott, men föst du måste                                    sega hvem egentligen du är" -  - De lär  ej båta stot! - Så svarar mandrom dåft me dyster stemma.  - Jag e den Bleka Dödens Son,  jag har levet på inparlo å fårstickespån,  å på guld, som jag kunnat ur de rikes fickor klemma.  Jag har mördat direktörer å andra fina jeppar,  men - - -!  Över mandroms bleka leppar  går ett leende av utsökt, djevulskt hån:  - Vill ni veta det min ven,  så e mandrom en oäkta son,  å min fassa e en greve å en högfönem baron,  som står nära Kungens Tron,  å han let min mossa dö,  övergiven i gresli nö -  mandrom e mossans hemnare!  De e´re enda svar jag kan lemna´re. -  Jösses grabbar, de blir skarpare än Bio  å Svarta Handen ifrån Rio.

 

ORDFÖRKLARING

Mandrom	jag
gå i pol	stjäla
tjuring	kniv
skrallena	flickorna
gäng	liga
spanargäng	tjuvliga
jesit svidrad	fint klädd
blask	öl
ball kek	god mat
tjalla	skvallra
hårdingen	detektiven
knaster	cigarett
kardena	händerna
schaster	handbojor
inparlo	inbrott
fårstickespån	fickstöld
bio	biograf

EVERT TAUBE 1890-1976

Sommaren 1918 kom ett brev från Martin Koch, som berättade om en författarupptäckt.

Smögen 3 juni 1918 Bokförläggaren H. Herr K. O. Bonnier

För en bok om bohuslänska förhållanden ligger jag nu här ute i skärgården. Har här träffat på en man, som jag tror ska komma att intressera Eder. han heter Evert Taube, är son till överlotsen i Göteborg, och har, ehuru ännu endast 28 år, tillbringat en stor del av sitt liv till sjöss, i hamnar i alla världsdelar, i Argentina under skiftande förhållanden etc.

Han har haft den - min tro - falska föreställningen, att han ägde begåvning såsom målare. Dessutom har han skrivit en mängd smärre berättelser för tidningar. Efter att ha läst en del av dessa berättelser, är jag för min del övertygad, att han besitter en ingalunda vanlig talang såsom berättare; han har ju dessutom upplevat mångahanda ting, så att ämnen till intressanta skildringar inte torde fattas honom; dessutom förefaller han mig äga ett naturligt och oförvillat omdöme.

Jag har mycket ivrat för, att han skulle samla en del av sina bästa berättelser och ge ut dem i bokform. Han är nu sysselsatt med detta arbete, varvid jag är honom behjälplig med en hos alla nybörjare behövlig stilgranskning - så gott jag förmår. Han anser blygsamt nog, att han med så enkla saker inte skulle kunna uppvakta ett så stort förlag som Edert, men tänker sig för ändamålet något av de mindre förlagen. Detta vore, enligt min mening, mindre lyckligt. För att övervinna hans betänkligheter har jag måst lova honom en formlig rekommendationsskrivelse till Eder. Detta är anledningen till detta brev, som jag naturligtvis inte tillmäter någon betydelse men skriver endast för att göra honom viljes. Kan jag därmed endast förmå honom att vända sig till Eder, så förstår Ni naturligtvis bäst att utan andras påpekningar bedöma värdet av hans alster.

I förhoppning att Ni inte illa upptar detta mitt ingripande ber jag Eder alltså ha herr Evert Taube i benägen hågkomst och tecknar

med utmärkt högaktning Martin Koch

Bonniers nappade, fick manus och gav hösten 1918 ut novellsamlingen Inte precis om kvinnorna.

EXCELSIOR! En jubileumskavalkad i brev - Albert Bonniers Förlag AB 1987