[text- och diktarkivet]
[tillbaks]
[Tal vid öppnandet av minnesutställningen 25.5.1954]

Tal vid öppnandet av
minnesutställningen
25.5.1954

text: Bo Bergman

Tal vid öppnandet av minnesutställningen 25.5.1954

Litterära omvärderingar hör till modet för dagen, och mer än en gammal idol har störtats från sin piedestal. Men Anna Maria Lenngren har behållit sin. Vad beror det på? Säkerligen i viss mån på att hon inte når till de rymder där de stora stormarna rasar. Hennes genius håller sig troget vid jorden; den har hjärtlighet och common sense till fotfäste. Men naturligtvis är det konstnärskapets oförvitlighet som i främsta rummet tillförsäkrat henne odödlighet. Satir eller idyll, har hennes vers den fasta form, den epigrammatiska tillspetsning, den realistiska åskådlighet, det skämtets och kvickhetens osökta fall som gör att den omedelbart slår an och är så lätt att komma ihåg.

Hur varje ord i minnet fastna vill!
Den är som kardborrn, denna kvicka meter,
och halva Sverige kan den utantill,
förrän man frågat vad författarn heter,

skriver Snoilsky i sin minnessång vid Svenska akademins hundraårsfest.
 

Men det räcker ändå inte med de nämnda förklaringsgrunderna till hennes popularitet. Språkkonstnären hos Anna Maria Lenngren har, som Schück anmärker, ingått förbund med livskonstnären. Här ligger den djupaste grunden till hennes diktnings friskhet och värde. Med sina rötter i gustavianska bildningskretsar är hon till hela sin läggning borgerlig, och det är den svenska medelklassens talan hon för mot stelnad aristokratism, dumdryg bördsstolthet, fjollig rangsjuka, komiskt snobberi. Hon försummar inte därför att peka på den egna klassens skavanker. Hennes blick är skarp och hennes dom omutlig, och hon avskyr pedanteri likaväl som lösaktighet. "Jag har själv ingen hård själ eller elakt hjärta", förklarar hon. En stark natur var hon, det visade hon redan genom att gå oskadd ur det olustiga barndomshemmet i Uppsala, där nöden inte alltid var långt borta. Man kan komma att tänka på ett annat barndomshem med ännu tristare bakgrund till en solig livsinställning: Carl Larssons.

[topp]
[text- och diktarkivet]
[tillbaks]