Til Stockholms Pigor
Stockholms Posten 1780
Nr. 96 Lörd. 29 april.
Mina nätta och artiga dockor i bindmössor, bomulskjortlar
och stärkta förkläden etc. Man skrifver så mycket
i våra tider om den delen af det täcka Könet, som fått
namn af Fruar, Fröknar och Mamseller etc. Jag vil litet skrifva til
Er. Stackars Barn, Ni komma så sällan at synas i verlden; jag
vil derföre för en stund rycka Er utur köksspisen och sätta
Er i Stockholms-Posten. Ni ha blifvit så vana at förgätas,
at man lär anse denna min höflighet för Er som blott et
infall; men vet Ni flickor, det är ren för lång tid sen
jag tänkt på Er til det bästa. Kom då en handvändning,
at lyssna på hvad jag har at säja Er; stor sak om Hennes nåd
blir förargad öfver Ert uteblifvande och får känning
af sina passioner. Hon kan ta några droppar mixtura simplex så
går det öfver.Jag vil först berätta Er något,
som jag och många andra kommit under fund med, det är neml.
at Ni äro folk äfven så väl som Hennes Nåd;
at Ni äro knådade af samma deg, och at det förhåller
sig dermed, liksom det går til när man bakar limpor, somliga
pösa mer och somliga bli smärre, men ämnet är det samma,
neml. limpdeg af sött och surt. Förstå Ni mig Barn? Denna
liknelsen passar just til Er, och jag vil at Ni altid skola ha den i minne.
När Frun träder in i köket och krummar sig med händerne
i sidan, talar om det grofva och gemena folket, bannar Er, svär och
ser Er öfver axel, så kom bara i hog limpdegen. Kära Barn!
jag vet nog at edra Fruar ej tro Er vara annat än half-menniskjor,
och at de fundera starkt på et slags staquet, som en gång skal
skilja Er och dem åt i Gussrike, så framt Ni komma dit, som
de dock hoppas ej sker: men jag tänker ej som Fruarne. Elsa, som fläcktar
med damborsten i förmaket, förtjenar ofta långt mer at
heta menniskja än nådiga Frun i cabinettet. Lät oss se,
hvad det är som gör henne bättre än Ni. Ack, säja
Ni, hon har ju så granna kläder, så höga mössor,
hon heter nådig Fru, hon åker vagn etc. Det har Ni rätt
i barn, men det är altihop, och häruti består hela denna
märkeliga skilnaden. Jag kan trösta Er dermed, at det är
långt större konst at vara en försvarlig piga än en
försvarlig fru; ty knapt ges någon af er så usel, som
icke med tilhjelp af en brillants-ring, en gulddosa, en hermelins-brämad
pels, några alnar flor, etc. kunde vara en skäligen respectable
Matrona: men huru många Fruar skulle väl gå ut med edra
syslor eller slippa at bli bortkörda och kommo för Policen, om
de voro i Edra kläder. De hafva och sannerligen intet mera vett och
förstånd at skryta af än Ni, ehuru mycket det är brukeligt
bland dem at klaga öfver Er dumhet och oduglighet. Jag skal säja
Er i förtroende, at rätt så stora våp och hönshufvuden,
som edra matmödrar hålla Er före, äro ock de i manfolkens
ögon, ehuru de synas hala i synen och krusa med dem, för vissa
orsaker skull; med få ord: hvar och en piga passar äfven så
väl til Fru, som de mäst högfrontade Fröknar och Mamseller;
ty ligga i Barnsäng kunna Ni likså väl som de, och alt
hvad de begripa och förstå sig på mer än Ni, är
så litet värdt, at det kan vara lärdt på mindre än
8 dar. At hela förmiddagen titta i spegeln, commendera tjänstefolket,
fara på visite, förtala sin nästa, prata stort om hushållning,
men immerfort förstöra pengar med mera sådant, alt detta
kan jag väl tro Er om at göra efter snart nog. Men, kära
flickor! ödet delar så der sina gåfvor. Af en slump blir
man Hennes Nåd, och af en slump hennes Nåds piga. Det ömmar
mig öfver Ert betryck af högmodiga näbbgäddor och inbilska
Matronor, som ni nödgas krusa före; fast ofta Er vinning på
ålderdomen för mångårigt släp endast blir en
gammal svart Pudesojkjol och en Dammask koft. Jo, jo, jag vet nog, hur
det går til med Er. Jag menar nu endast beskedliga pigor, icke sådane
som vrida på stjerten och flissa med alla små Herrar, dem felas
intet hvarken det ena eller andra, men dem angår ej et enda ord af
denna epistel.
|