SÅNG I ÅNGERMANLAND

Jag vandrar bland bergen i Ångermanland
Från morgon till skymmande kväll.
Jag jublar och kvittrar min visa ibland
Kring nipor och dalar och fjäll.
Jag mojar mig bara och solar min kropp
I fjällsolens glödande brand:
Vad hade jag annars så skyhögt hit opp
Att göra i Ångermanland?

Dess jord är mig kär i varendaste bit
Och yppig, som nånsin man vill.
Och himmelen har man, i fall man vill dit,
Ej många gästgivarhåll till.
Jag kunde ta fatt uti molnenas svans,
Om blott jag utsträckte min hand.
Det gör man väl ej någon annanstans
Än här uti Ångermanland.

I skogen mig möter var blomma som vän,
Som förr, lika lantlig och täck.
En barndomsbekant känns på rösten igen
Överallt i var sjungande bäck.
Och älven sig slingrar som fordomsdags
Och vattnar sin skuggande strand;
Och aldrig jag sett någon gladare lax,
Än laxen i Ångermanland.

Ja, Ångermanland är, som var man vet,
Det allra som gladaste bygd.
Och nekas ej kan, att dess gästfrihet
Är arv efter forntida dygd.
Och känns i dess gästfria salar ibland
Att plägning man fått med besked,
Så har man var gång efteråt till och med
En känsla av - Ångermanland.

text: Elias Sehlstedt musik: Tommy Rådberg