Barnen demonstrerar med

musik: Bernhard Crusell (1775-1838)
text: Kal Kalson
orginaltitel: Arbetets sonsöner

Genom parkens öppna grindar,
längs allé av gröna lindar
demonstranters tåg sig vindar
fram i täta, slutna led.
Muntert folk i helgdagskläder
solskensglans och vårdagsväder,
är en syn, som sinnet gläder.
Dock, pedanten klandrar vred:
"Barnen demonstrerar med".

Står jag tyst och överväger,
"Varför icke?" - sist jag säger,
barnet framför andra äger
rätt att demonstrera här.
Gråhårsmän med grova nävar,
du som främst i ledet strävar,
i ditt inre tanken bävar:
ej för mig jag fanan bär,
barnens framtid hoppet är.

Och när rätt jag eftertänker,
än en mening barnet skänker,
med sin blick som muntert blänker
mellan allvarsamma led;
pappan arm i arm med gumman,
parvlar små, som följa trumman,
ge mig denna huvudsumman:
låten barnen komma med,
de betyda krig - i fred.

Världen sett revolutioner,
som i blod har vältat troner,
annat slags demonstrationer,
väckta upp av hat och harm.
Men när folkets myriader
flockas vilt kring barrikader,
tager säkert ingen fader
barnen med i stridens larm -
hejda skulle de hans arm.

Därför fram, du parvel lilla,
traska på och le blott stilla,
om pedanten tager illa,
att din rättning går på slarv.
Du har kompetensen inne,
där du går med muntert sinne,
blott du städse har i minne,
efter år och tidevarv
tager barnen faderns arv.