Ergo bibamus text: Johann Wolfgang von Goethe, 1810 (1749-1832) musik: Max Eberwein 1813 (1775-1831) svensk text: från Nordiska Dryckesvisor Atlantis 1980 Så äro vi åter församlade här vid borden: O ergo bibamus! Slå undan ur tunnan den tapp som där är, låt ölet nu rinna: bibamus. Förgäten de skalkar, som gå på vår jord, för dem finns ej plats vid ett sjungande bord när mäktigt det ljuder ett maningens ord: O, homines ergo bibamus. O, homines ergo bibamus. Vad skola vi säga om dagen i dag. Vårt svar bliver: ergo bibamus. Den är nu en gång av ett underligt slag. Dess motto är ergo bibamus. Det kommer en leende gud till vårt hus välsignande dårskap och skummande krus, då blänker det åter i vardagens grus: O, homines ergo bibamus. O, homines ergo bibamus. Vår lycka har växlat som nedan och ny, dock sjöngo vi alltid: bibamus. Och intet förtröt oss all världarnas gny, vi sade blott: ergo bibamus. Vår sorg var så lätt som skummet på öl, vi blåste den bort utan prut eller söl och redo se´n dårskapens vrenskande föl i vall vid vårt: ergo bibamus. I vall vid vårt: ergo bibamus. Så fyllen med öl eder törstiga trut i aesculaoer: bibamus. I afton vår möda och strävan är slut, nu gäller blott: ergo bibamus. Vad bryr oss den morgon, som snarliga är, om liv eller död uti skötet den bär? Vi gjort, vad vi kunnat, vår lösen nu är: O, homines ergo bibamus. O, homines ergo bibamus. Ergo bibamus text: Johann Wolfgang von Goethe, 1810 (1749-1832) musik: Max Eberwein 1813 (1775-1831) Hier sind wir versammelt zu löblichen Tun, Drum Brüderchen, ergo bibamus! Die Gläser, sie klingen, Gespräche, sie ruhn; Beherziget: ergo bibamus! Das heisst noch ein altes, ein tüchtiges Wort Und passet zum ersten und passet sofort Und schallet ein Echo, vom festlichen Ort, Ein herrliches: ergo bibamus! Ein herrliches: ergo bibamus! Ich hatte mein freundliches Liebchen gesehn, Da dach ich mir: Ergo bibamus! Und nahte mich traulich, da liess sie mich stehn, Ich half mir und dachte: Bibamus! Und wenn sie versöhnet euch herzet und küsst, Und wenn ihr das Herzen und Küssen vermisst, So bleibet nur, bis ihr was besseres wisst, Beim tröstlichen Ergo bibamus! Beim tröstlichen Ergo bibamus! Mich ruft mein Geschick von den Freunden hinweg; Ihr Redlichen, ergo bibamus! Ich scheide von hinnen mit leichtem Gepäck, Drum doppeltes: ergo bibamus! Und was auch der Filz vom Leibe sich schmorgt, So bleibt für den Heitern doch immer gesorgt, Weil immer dem Frohen der Fröhliche borgt: Drum, Brüderchen: ergo bibamus! Drum, Brüderchen: ergo bibamus! Was sollen wir sagen zum heutigen Tag? Ich dächte nur: ergo bibamus! Er ist nun einmal von besonderem Schlag, Drum immer aufs neue: bibamus! Er führet die Freunde durchs offene Tor, Es glänzen die Wolken, es teilt sich der Flor, Da leuchtet ein Bildchen, ein göttliches vor, Wir klingen und singen: bibamus! Wir klingen und singen: bibamus!