Ett hem. text: Stellan Arvidson musik: Tommy Rådberg I en by på stranden av ett nordligt hav ställde jag min vandrings enkla pilgrimstav I en by vid havet under stjärnors ljus stod ett övergivet fattigt Folkets hus. Man har byggt ett bättre längre inåt land - detta hus var härjat hårt av tidens tand. För ett sprucket fönster hängde kvar en duk, trasig, tunn men ännu röd och sidenmjuk. Genom spruckna rutor lyste stjärnljus in - stjärndröm fyllde fordom stugan som blev min. Grå och oansenlig har den minnen kvar från Wicksells och Brantings, Palms och Katas dar. Ur mitt rum har stigit ung och trosviss sång. Och det sägs att Sterky talat här en gång. Här tog ordet mandom. Här brann längtan stark. Här begynte striden. Här är helig mark. Män från skog och åkrar mötte havets män - och i samma anda hålls här rådslag än. Huset, rest som värn mot armod och förtryck, blev mitt hem av något sällsamt ödes nyck. Och jag går här inne, fylld av samma ljus som de män, som reste här sitt Folkets hus. Än mot nöd och armod förs i dag vår strid under röda dukar som på Sterkys tid. Mycket har förändrats här på femti år - grunden är densamma där min stuga står. Och omkring den skymtar än bland träd och blom dina karga tegar, svenska fattigdom!