Folkliv på Slätten.
text: ur Söndags-Nisse 25 maj 1879
melodi: Å jänta å ja

Djurgården, i sin glittrande skrud,
visar sig ackurat som en brud.
Med om förtjusning vittnande ljud
tittas på toaletten.
Älskogskrank blir man, hjärtan i brand,
svärma på Djurgårdsbrunnsvikens strand.
En vacker kväll förtroliga band
knytas så flinkt på Slätten.

Tillhåll den är för glädje och lust,
nordmannakraft och färsk-ölets must.
Kasperteaterns bittra förlust
dränkes i buskaskvätten.
Hej, vad på söndagskväll leves glatt,
se vilket vimmel, hör vilka skratt,
kring positivets apa, besatt
livad publik på Slätten.

Roligt man har på tusende sätt,
och Lyckans stjärna hon är recett.
Brunstekta mör med rosig schalett
trängas att få biljetten.
Hurtigt han står på näsan, jonglör´n.
och hennes nåd med näsa av örn
från ekipagets svällande hörn
nådigt ser ned på Slätten.

Glädjens, go´ vänner, nu lite var,
schåare, som i gräset sig drar,
kokerska, med sin blåa husar,
glada gesäll på sprätten.
Grånade buss som linkar så matt,
gast i kavaj och blanklädershatt,
glädjens för ingen lyckades att
dräpa er fröjd på Slätten.

Friden på krogar, nu som förut,
störs av det infernaliska tjut,
surmulna titta krögarna ut,
harmas åt oförrätten.
Men en bekransad, odödlig kund
står på balkongen till Gröna Lund,
ser med olympiskt löje kring mund
folklivet ut på Slätten.