Fördettingen ur Konstapel Batongs sägner text: Johan Gustaf Schultz (1839-1869) musik: Tommy Rådberg I visan: Skräddarns torg - folklig benämning av Kungsträdgården (Carl XIII:s torg) Hultbergs anda - Olof Theodor Hultberg, t.f. polismästare i Stockholm 1838-39, en av de brutalaste och orättrådigaste maktmissbrukare vår ordningshistoria har att uppvisa. Han blev avsatt från polismästareförordnandet och dog 1841. Han reste sig med möda I kyffets unkna vrå. Väl var han lite´ mosig, Men kunde likväl stå. Rödblommig var han mycket I detta ögonblick, Ett sken av druvans hetta Låg i hans anletsskick. Myntfattig var han annars, Helst under vinterns dar; Från ärans forna tider Fanns blott hans hållning kvar. Se´n utan tjänst han irrat Kring gatorna förut, Vid hamnarna han hamnat Som schåare till slut. Nu reste han sig plötsligt, En smul´ i bakis knäckt; Begynte kasta på sig Sin helg- och vardagsdräkt: Den uniformsbeklädning, I vilken schåarn går - Och rev åt bägge sidor Sitt tovigt tjocka hår. Så stod konstapeln färdig Att ut i staden gå, Rätt aktningsvärd att skåda I dräkten svart-brun-grå. Med mössan (halv var skärmen) Snett över hjässans rand Och självförakt i minen Och stödjepåk i hand. Därute varje brandpost I full gång redan var - Den sjunde mars dess nytta För var och en var klar. Kring torg och gränd som vinden For corps´n med tunga slag ... Vart ville vår fördetting På denna fasans dag? Vart ämnade han styra? Han hade ej batong. Blev kyffet honom tråkigt? Hans plats i vrån för trång? Och denna stolta hållning, Vi tog han den uppå? Var det till någon ångbåt Den gamle tänkte gå? Ej än om ångbåtsfarten Man hade kännedom. Och Skeppsbron var som öde Och Riddarholmen tom. Vad skulle han ock göra Där ner så sent i dag? Den da´n blott för polisen Var en förtjänstens dag. Dock i konstapelns tycke Fanns göra denna tid. Och var det ej på Skeppsbron, Så var det när´ invid. Ty mitt emot på kullen Från Blaiseholmens strand Stred corpsen nu för kungen Ministern och vårt land. Den sjunde mars i våras Vi minnas lite´ var; Och visst för vår fördetting En högtidsdag den var. Han Skräddar´ns torg smög över, Såg folket samlat här; Han ville se, hur Stockholm Försvartes av "den där". Han ville höra klangen Av huggarn än en gång, Det välbekanta vinet Av blyifyld batong, För minnet återkalla Sitt eget hjältemod Och se den nya corpsen Hurledes den sig stod. Så har man tytt hans mening, Jag tror, man den förstått; Dock såg man ej hans tankar, Man såg hans ragling blott. Han smög sig helt försiktigt - Det märkte icke man - Och hann ifrån det stället Där striden redan brann. Plats i ett träd han lyckas - Förunderligt! - att få; Han ser emot polisen, Mot folket likaså; Varhelst de skarpast mötas, Där ses hans blick bli kvar, Och ofta i förtjusning En väldig buss han tar. Och gatans stenar veno Förbi´ en var sekund, Och dråpliga batongslag, De föllo i hans rund; Han föll dock ej från trädet (Det varit just ett spratt!) Och inga vapen rörde Konstapeln där han satt. Fast detta krig var allvar Och ingalunda lek, Och fastän stundom folket, Och stundom corpsen vek, Och hur än striden välvde - Fick schåarn ostörd bli, Och dusch och sten och snöboll For skonande förbi. Men natten led och väktarn I Jakob ropat ett, Då äntligen Rättvisan Polisen seger gett; Då sågs ministern skyddad, Var upprorsman på flykt, Och omkring vår konstapel Var allting lugnt och tryggt. När så den sista styrkan Mot högvakten bröt opp, Han vågade till marken Ett äventyrligt hopp -: "I friske, tappre söner Av Carl den Tolvtes jord! Finns någon här, som hör en Kamrats, en gammals, ord? Stor tack vill jag er säga För denna granna dag, Ty ta mej fan jag skådat Så makalösa slag! Jag tar ett rus i glädjen, Att corpsen segrar än ... Än lever Hultbergs anda, Ännu har Sverige män!"