För friheten. text: Albert Viksten musik: Tommy Rådberg Han fördes fram och blev ställd mot en mur i gryningens röda timma, och morgonstjärnan var skymd av en skur och ögonens ljus av dimma. Han såg mot rymden och spände sitt bröst och fyllde med luft sin lunga, han ville ropa med tordönsröst, förlamningen band hans tunga. Han ville ha ropat till himlens Gud, men inte i bön och klagan, men blott några ord om frihetens bud, den evigt heliga sagan. Då slocknade allt för en salvas brak, och himlen blev svart som natten, och fria duvor flög upp från ett tak vid bruset från fria vatten. Men salvans eko gick långt därifrån i tidiga morgonbranden, det växte och blev till ett frihetsdån långt ut över nordanlanden. Ty ingen kan stäcka en tanke med bly, det hämnas utan förskoning. Ett liv kan släckas men tanken skall fly och söka sig annan boning. Och döda en trast som i eldigt hopp sin frihet med sång vill prisa, det sitter en annan i nästa topp och sjunger på samma visa. Och döda en trast som i eldigt hopp sin frihet med sång vill prisa, det sitter en annan i nästa topp och sjunger på samma visa.