GIROJÄNTANS SÅNG

melodi: Så bistert kallt blåser nordanvinden...

Jag sitter stundom och mitt liv begrundar
som inneboende fem trappor opp.
Och undrar ofta om den dag som stundar.
Bär i sin famn fullbordan av mitt hopp.
Men ingen lycka spörjs och dagar fara
som solens boll i enahanda lopp.
Men jag är ung, och då kan man ju vara.
Rätt nöjd i kammaren fem trappor opp.

I stadens språk blott jag en Girojänta.
Men hemmavid är jag Postmästarns barn.
Jag hjälper Staten i att vinna ränta
på andras pengar - här i grottekvarn.
Och mitt i jäkten och i slammer, buller
i detta trälhav och i Er fabrik.
En dag Ni Herrar ska det höras muller
från oss Vi Kvinnor för vår kamp är rik.

Men lyckan kommer väl, fast hon i striden
om tjänst och lön mig ofta ryggen vänt.
Dock vad gör det, då jag ändå med tiden
blir ordinarie jag har bestämt.
På oxens horn satt ju en lumpen mygga
och drömde om sin jättestora kropp.
Vad under då, om jag vill luftslott bygga.
Och blomsterströ mitt rum fem trappor opp.

Då kvällen kommer, och för fönsterrutan
jag drar gardin igen och tänder ljus.
Vid lågans flämtan mor och far förutan.
Jag ensam är i stad i detta hus.
Blott man ej svälter eller fryser bara.
Och med en vän med samma mål och hopp.
Som postbiträde ej så noga vara.
Rätt nöjd i kammaren fem trappor opp.

text: Elias Sehlstedt och Tommy Rådberg