Å, den synen vill jag kalla

text: Karl-Erik Forsslund
musik: Tommy Rådberg

Morgonsolens gullflod faller
genom rutans frostkristaller.
Ute ligga land och sjö
höljda mjukt av bländvit snö.
Inne muntert flammar en
brasa i tysta kammaren.

Ungmor ligger blek i sängen.
Den har vita sängomhängen
med en bård i rosengång.
Tyst hon lyss till brasans sång,
varmt och stilla susande,
stundom stigande, brusande.

Soln sig över bädden silar.
Se, vid vita bröstet vilar
knubbigt rund och röd en pilt.
Ungmor ser på honom milt,
stort och klarögt leende,
ljusa syner seende.

Solen skiner, brasan flammar.
Ungmor, när din pilt du ammar,
när han vilar på din arm,
vid din fulla vita barm,
snövit livssaft drickande,
vaket och blåögt blickande.

Å, den synen vill jag kalla
skönast, djupast, störst av alla!
Du är, i din vithet klädd,
Moder Jord i drivans bädd -
Moder Jord den födande,
famnad av arlasol glödande.

Och den pilt, som hos dig drömmer,
våren är som än sig gömmer
under drivan - frisk och varm
och ur jordens vita barm
glöd och styrka diande,
signad av arlasol siande.

Å, den synen vill jag kalla
rikast, heligast av alla!
Ungmor, ungmor, kärestan min,
tyst vid vita bädden din
sjunker jag knäfallande,
lovsjungande, åkallande.