Marseljäsen svensk text: C W A Strandberg. Framåt, I barn av samma fäder, vår äras dag sin gryning har, emot oss tyranniet träder och reser upp sitt blodiga standar. På edra slätter kriget larmar, och råa knektar ropa på att edra kvinnor slakta få och edra barn i edra armar. Till vapen, fria män, med sabel och med lod! Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod! Vad vill då denna legoskara? Vad är den krönta ligans mål? Åt vem skall detta halsjärn vara och dessa länge vässta stål? Det gäller oss, fransoser åter; ha, det skall egga våra män, dem man åt kedjorna igen och piskan skändligt överlåter! Till vapen, fria män, med sabel och med lod! Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod! Ha, skall åt främmande pultroner vårt ädla folk som drängar gå! Ha, skola lejda legioner till marken våra tappra slå! Du gode Gud, man skulle bringa vår nacke under okets tvång, och krönta skurkar än en gång sin fuktel över oss få svinga! Till vapen, fria män, med sabel och med lod! Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod! Tyranner, darren! - Pliktförgätna, dem ingen ärlig man känns vid, förräderiets lön, förmätna, skall gäldas er i sinom tid! Allt tar till svärd att er bekriga, och stupar än vår hjältestam, ur jorden växa härar fram till kamp emot de skändeliga. Till vapen, fria män, med sabel och med lod! Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod! Fransoser, ädla krigarskara, var helst än edra hugg slå ner, misskund åt dessa offer bara, som tvingas väpna sig mot er; med denna kung, den samvetslösa, men dessa fränder till Boullé, det tigeryngel, som vi se sin egen moder sönderklösa - - - Till vapen, fria män, med sabel och med lod! Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod! Den hemlandskärlek, kom och härda vår tappra hämnarskara nu! O, frihet, du tillbedjansvärda, var med och kämpa även du, på det du segerns Gud må båda att under våra fanor gå och så belackarena må i döden din triumf få skåda! Till vapen, fria män, med sabel och med lod! Framåt! Var vi gå fram, skall jorden dricka blod! Marseljäsen. (1889) svensk text: Edvard Fredin ur Efterlemnade Dikter af Edvard Fredin, Albert Bonniers Förlag 1890 Framåt, I barn av fosterlandet, vår äras morgon lyser klar. Emot oss fräckt förtryckarbandet djärfs höja sina blodstandar. Vårt öra re´n från fjärran lystrar till soldateskens hemska larm, som smyger skonlöst vid vår barm att strypa mödrar, vif och systrar! Gif akt, medborgare! Slut leden, rot vid rot! Framåt! om orent blod än forsar kring vår fot! Hvad vill då denna hord af trälar, som piskas våra led emot? Tror man sig kuva fria själar med fängsel och med fjättrars hot? Mitt folk! I forna dar de brände på krökta ryggar skymfens sår. Nu ingen tvinga oss förmår i träldom åter och elände! Gif akt, medborgare! Slut leden, rot vid rot! Framåt! om orent blod än forsar kring vår fot! Hvad? Skola fämlingar befalla och våra bygder stifta lag? Och våra unga krafter falla för fale soldenärers slag? O, Gud! Om trälar skola böja vår nacke under okets tvång! Om nidingar ännu en gång till våra härskare sig höja! Gif akt, medborgare! Slut leden, rot vid rot! Framåt! om orent blod än forsar kring vår fot! Ve! er, tyranner! Ve! och bäfva! Med fasa ser er an en värld! Ve! er, menedare! Där sväfva i rymden redan domsens svärd! Ett folk i vapen står mot eder; och stupar i sitt blod en man. strax föder jorden då en ann´. och jämna tätna våra leder. Gif akt, medborgare! Slut leden, rot vid rot! Framåt! om orent blod än forsar kring vår fot! Dock, skona denna arma skara, som ej sitt ödes skam förstått! Låt högsint glömska straffet vara, som drabbar legohjonens brott. Men slå till jorden utan skoning de blodsmän, som dem drifva fram, som skända, sölande i skam, sin egen moders helga boning. Gif akt, medborgare! Slut leden, rot vid rot! Framåt! om orent blod än forsar kring vår fot! O, kärlek, du, till fosterjorden, sänk dina flammor i våra barm! Kom frihet, segerengeln vorden, och led oss du i stridens larm. Inför all världen så vi bära ett vittnesbörd om samnad makt: och ovän, vi till fota lagt, ser döende triumfens ära. Gif akt, medborgare! Slut leden, rot vid rot! Framåt! om orent blod än forsar kring vår fot!