Stockholmsflickan.
okänd författare
musik: Harry Dacre melodi: Isabella

Jag åt en flicka min dyrkan ger,
Stockholmsflickan,
henne i handling och ord tillber.
tjusande Stockholmstös.
Hon är bedårande på allt vis,
tjusande Stockholmsbarn,
Anna, Maria, Kristin, Lovis,
fångat mig i sitt garn.

Stockholmsflicka,
Du är ett troll, förlåt!
Som kan blicka
genom min redingote
in i mitt hjärtas gömma...
Jag dig aldrig kan förglömma.
Du är så nätt
och så kokett
och så lätt som en efterrätt...

Bara en skymt av din runda vad,
Stockholmsflicka,
gör mig så innerligt nöjd och glad,
tjusande Stockholmstös.
Bara du lyfter på kjolens flik
framför mig på trottoarn,
får jag ett anfall av kärlekskolik,
tjusande Stockholmsbarn.

Stockholmsflicka,
Du är ett troll, förlåt!
Som kan blicka
genom min redingote
in i mitt hjärtas gömma...
Jag dig aldrig kan förglömma.
Du är så nätt
och så kokett
och så lätt som en efterrätt...

Jag vet en chic gammal diplomat,
Soto Maijor,
representant för en gammal stat,
ingen tamburmajor.
Med alla flickor på varietén
samförstådd och intim,
alltid den tvättäkta koryfén
de l´ancien régime.

Soto Maijor,
Allas vår doyen,
Soto Maijor,
Det är en bra refräng.
Du, som våra små bebéer
bruka´se på små supéer.
En sådan markis
och portugis
finns det knappast uti Paris.

sista versen sjunga flickorna