Statarvisa.
text: Jan Fridegård (1897-1968)
musik: Carsten Carlsen

Jag sjungit många sånger i både moll och dur
om torpare å herrskapsfolk å mångahanda djur.
Men det är inte klart ändå
när jag tänker rätt därpå
så nu ska även stataren sin lilla visa få.

En statare han har det för det mesta ganska knalt
för skatter har han höga men med lönen är det skralt.
Han får gå upp klockan fem
ifrån käring, ungar, hem
å rykta sina magra ök å mocka skit åt dem.

I statarstugan är det så förbaskat lågt i tak
så det är nätt och jämnt att en vägglus kan stå rak
å när statarn käka vill
ja han får en mager sill
som han får käka mögligt bröd å kall potatis till.

Å statarns kärngar står i dörrn å skälla hela da´n,
men dricka kaffe och ibland å doppa utav fan.
Enda nyttan dom gör
ja, det blir väl när dom dör,
om statarn gifter om sej eller vilket han nu gör.

Ja, statarn har ett helsicke å sorgen den är djup
å därför träffas vi ibland å tager oss en sup.
Se´n går dansen med kläm
till dess klockan hon slår fem
då ramlar vi omkull å går på alla fyra hem.

När statarkraken dör en gång, då får han jäkligt bra
för främsta platserna i himmelen ska statarn ha.
Ja, då blir de andra don
för om det finns nå´n reson,
patronen där blir statare å statarn blir patron.