EN VÅRFÄSTMÖ (Om jag hade haft någon.) Det var den glans av solen, en majdagsmorgon giver, om hennes bara hår, ett vårens vaj i kjolen av törnroshäck, som kliver, och vit syren, som går. Och hon var het om kinden av gången och av vinden och badet som hon fått sig av kalk och lut i grannars kikut i glugg och dörr, och blyg men ändå trotsig och rödare än annars och vackrare än förr. Och ögats djärva gnista bar bud om allt det varma som spränger alla band, när alla knoppar brista och alla bäckar larma i kvinnosjälens land. Det var som hela våren med lärkorna i täten och sipporna i spåren och snabb och glad i fjäten drog ut att fånga mig och kysste mig och lade sitt bröst mot mitt och sade: "Håll av mig, var när mig och tag mig och bär mig nu strax hem till dig!" text: Gustaf Fröding musik: Tommy Rådberg