Wallenbergsvisa
(Ur "I sjunde himlen!")
musik: I apladalen...

En liten visa jag föredrager
och hela världen till vittne tager,
att både Stockholms och Sveriges märg,
den tillhör herrskapet Wallenberg.

På Stora Nygatan hastigt gnor jag
och på en "byst" på en husvägg glor jag.
Vem är hon väl i sin gråa färg?
- Jo, sa´ man, det är - fru Wallenberg.

På Gustaf Adolfs torg sågs jag skrida
och fann ett hus på min högra sida.
Vems är det huset? jag sa´ burdus.
- Jo, det är Wallenbergs Oprahus.

Du milde himmel, jag börja´ skena
till Kungsträdgården, där mellan träna,
jag såg ett hus, grått liksom en tank.
Tänk, det var Wallenbergs lilla bank.

Jag iddes knappt mer i staden vara,
till Saltsjöbaden jag bums sågs fara.
Va´ här ä´ vackert, jag sa´ så glad...
Ja, här ä´ Wallenbergs villastad.

Jag ger mig på om jag Petrus fråga´
om Wallenberg äger himlens båga,
så sa` han: Nej, men han har dess mer,
uti affärer - där längre ner.

Emil Norlander (1902)