[text- diktarkivet] | [tillbaks index] | [Malmgården]
[Kaffevisan]
[Mauritz Cramær (1818-1848)]

MALMGÅRDEN

Kaffevisan

[topp]

melodin i midi format 

Femhundra riksdaler banko.


1846
mer känd som Kaffevisa med orden
Halleluja! Halleluja! i stället för
Hå hå, ja ja!
text: Mauritz Cramær (1818-1848)
melodi: När månen vandrar på himlen blå

Av allt det goda, som man förtär,
bland alla jordiska drycker,
ju kaffetåren den bästa är:
den skingrar människans nycker;
den styrker kroppen, den livar själen,
den känns från hjässan, ja - ned i hälen!
Hå hå, ja ja!

När hösten kommer med blåst och snö,
och våren börjar sin väta,
då blir till lynnet man kärv och slö,
man blott vill sova och träta.
Ja, man är ruskig i hela kroppen,
men ... då finns hälsan i kaffekoppen!
Hå hå, ja ja!

När frun sin älskade man har mist
och sitter ensam med gälden,
hon bittert sörjer sin dubbla brist,
men ... sätter pannan på elden;
och när den klarnat, hon lämnar båren,
och hämtar styrka i - kaffetåren!
Hå hå, ja ja!

När färska nyheter månde tas
från stadens hundrade kanter,
man på ett litet honett kalas
ser sina vänner och tanter ...
Vid kaffebordet man gör sitt bästa
med fantiserande om sin nästa.
Hå hå, ja ja!

Den ena dricker sin tår på bit,
en annan älskar att doppa,
parlerar därvid med sådan flit,
att man bör öronen proppa.
Som trumman bullrar vid krigsreveljen,
så bullra tungorna i konseljen.
Hå hå, ja ja!

Förutan kaffe - o gudadryck! -
vad vore mänskliga livet?
Allt nytt, som ännu ej finns i tryck,
i pannans botten står skrivet; -
ty se´n man utdruckit sista slumpen,
stå livets gåtor i kaffesumpen!
Hå hå, ja ja!

[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks index]
[Malmgården]

[topp]

Mauritz Cramær (1818-1848)

Mauritz Cramær dog i början av november det händelserika 1848. I Söndagsbladets runa kunde läsas att "Symamsellernas författare begivit sig till den andra världen för att inte mera i denna vara herr Blanche till besvär".

Symamsellerna, ett realistiskt och mustigt folklustspel med bra miljö och roliga kupletter spelades tjugofem välbesatta föreställningar i följd under Mauritz Cramærs dödsår - 1848.

Märkt av sjukdomen vågade Mauritz Cramær själv se en av de sista föreställningarna och höra publikens bifall.

Tio år tidigare hade han som bokhållare blivit anklagad för förskingring, men blivit frikänd då det visade sig att felet var en slarvig notering i bokföringen.

Men den ökända polismästaren Hultberg missade inte chansen att plåga de stackars stockholmare som befanns sig av någon anledning i polishuset.

Mauritz Cramær var inget undantag. Och en följd av orättvisor och övervåld, blev han bitter till sinnes.

Under de sista åren av sitt liv fick han träda fram som författare till pjäser som sattes upp på Stockholms teatrar.

En av Mauritz Cramærs visor lever fortfarande. Den hörs ofta på kalas. Kaffevisan, en visa där det är tillåtet att ändra i texten efter behag.

Av allt det goda som man förtär  ingår i komedin Femhundra riksdaler banko, uppförd på Mindre teatern våren 1846.

Fredrik Deland, teaterdirektören, skådespelaren, vännen, besökte teaterförfattaren på sjukhuset.

Per Anders Fogelström skriver om Mauritz Cramær på några sidor i Komikern - Roman om en teaterfamilj (Deland).

Kaffevisan har med säkerhet sjungits på något kalas i kväll någonstans i Sveriges avlånga land.

Den svenska visan lever och mår bra!

[topp]
[text- diktarkivet] | [tillbaks index]
[Malmgården]