Sista veckan.

Det är för kusligt, jag ska tentera på månda
i nästa vecka och känner olust och vånda.
Det var nog dumt, att jag skrev mitt namn på en lista,
för tiden går alltför fort, och snart är det tisda.

Ja, tiden går utan läsning, och det blir onsda.
Då tar jag tåget till stan som snart blir miljonsta
att lugna nerverna i en främmande storsta.
Jag är tillbaka först nästa dag, som är torsda.

Jag tänkte läsa igenom allting på freda,
men allt jag bläddrar igenom väcker blott leda.
När sedan samtliga andra dar är förstörda,
är inte jag den som sitter inne en lörda.

Och jag kom hem glad men ganska sent, först på sönda.
Men varför klaga; det var en strålande skön da.
Jag skyller ingenting alls på henne, den blonda,
men jag går aldrig mer upp och tentar en månda.