[tillbaks] | [till visan]

Dagens visa
1999 mars 4

melodin i midi format
När sången gällde "Gule Josef"

C.J. Björklund

År 1915 kom jag till Borås i agitationsärenden och träffade där Dan Andersson och Waldemar Bernhard, som jag väl kände sen tidigare. Bernhard var under ett år anställd som journalist i "Borås Dagblad". Dan var på besök hos sin vän, som i "En bok om Dan Andersson" gett oss en utförlig, väl dokumenterad, ömsint och vacker bild av skalden från Grangärde.
Under min vistelse i Borås publicerades i tidningarna annonser om att Josef Nilsson skulle hålla föredrag. Denne man kallades "Gula Josef" därför att den organisation han var chef för, "Svenska arbetareförbundet" vid strejker värvade arbetskraft åt arbetsgivarna. Medlemmarna i detta förbund uppträdde således som strejkbrytare eller "gulingar". Därav namnet "Gula Josef". Hans möten och den övriga agitation han bedrev betalades tydligen av arbetsgivarna med uppenbar avsikt att krossa arbetarnas fackliga organisationer.
När vi läste annonserna om att "Gule Josef" skulle hålla ett offentligt agitationsmöte för att värva medlemmar satte vi omedelbart i gång för att förvandla mötet till något annat än vad arrangörerna tänkt sig. Både Dan och Waldemar var intresserade.
Då mötet skulle börja var lokalen fullsatt. "Gule Josef" och hans garde såg mycket till freds ut då de gjorde entré. Arrangörerna menade tydligen att den påkostade reklamen gjort god verkan.
"Gule Josef" var en stor grov karl med en bastant mage, som han demonstrativt visade när han kavlade rocken åt sidan och satte händerna i byxfickorna. De som åtföljde honom såg självsäkra och farliga ut; tydligen trodde de att deras seger var säkrad.
Vi tre, Dan Andersson, Waldemar Bernhard och jag, hade placerat oss på första bänken. När "Gule Josef" gick upp i talarstolen och innan han hade hunnit börja reste jag mig och föreslog att vi skulle sjunga en sång. Den överväldigande majoriteten av organiserade arbetare, som samlats i lokalen, skrek ja med ljudliga röster. Vi började sjunga "Arbetets söner". Sedan vi sjungit igenom alla verserna reste sig "Gule Josef" och skulle börja på nytt.
Men publiken reste sig också och började sjunga på nytt. Denna gång sjöng vi "Internationalen" - med både fart och kläm.
En mycket populär sång denna tid var K. G. Ossiannilssons "Ungdomsmarschen". Och "Frihetssången" var lika populär den och sjöngs i synnerhet av ungsocialisterna.
---
Mötet blev ett totalt fiasko för "Gule Josef" och hans anhängare. Dan Andersson, Waldemar Bernhard och jag firade segern både den kvällen och dagen efter genom att i ypperligt humör dricka en myckenhet kaffe och äta många wienerbröd - den vanliga kosten denna tid.
C.J. Björklund  "Anarkist och Agitator" Tidens förlag 1969






melodin i midi format

Gulingens tröst

text: okänd
musik: George Frederick Root  (1820-1895)

Skynda till Josef, gulingarnas kung,
när som dig skammen kännes för tung.
Han skall dig hjälpa med goda råd,
till dina fula dåd.

Härligt, härligt bliver det förvisst,
när på arbetsplatsen det blir trist,
med Gule Josef samlas i tur
hos Bernström, i hans tambur.

Och när som Bernström mönstrar sin kår,
kallar han oss för "himmelens får",
då man sig känner "dubbelt så bra",
sjungom halleluja,

härligt, härligt bliver det förvisst,
när på arbetsplatsen det blir trist,
med Gule Josef samlas i tur
hos Bernström, i hans tambur.

På Separator kondis du får,
om uti gulings-förbundet du står,
inne hos Bernström mat skall du få,
"ut" får du inte gå.

Härligt, härligt bliver det förvisst,
när på arbetsplatsen det blir trist,
med Gule Josef samlas i tur
hos Bernström, i hans tambur.

Bernström till Josef säger som så:
"In uti riksda´n du allt borde gå,
jag dig behövde till fotapall
när jag där sitta skall.

Härligt, härligt vorer det förvisst,
vi i riksda´n träffades till sist.
Åkarpalagar där stifta vi:
Skydd för strejkbryteri.

Stackars min Josef, stå ej och gråt,
för att i valet du föll och gick åt.
Kanske jag också får veta hut
när lockouten är slut.

Tråkigt, tråkigt bliver det till sist,
när till slut jag all min makt har mist,
då göra sällskap, vi båda två,
för att åt fanders gå.

[tillbaks] | [topp] | [text start]