[tillbaks] | [till visan]

Dagens visa
1998 nov 5

melodin i midi format

Tonsättaren Gunnar Turesson tonsätter här sin egen dikt. En hyllning till en visans grovarbetare. Artisten, Forskaren, Samlaren och för det han är mest känd för, Tonsättaren av andras dikter. En intressant detalj, Dan Andersson var Gunnar Turessons svåger. Dan Anderssons Jag väntar är också en bland mängden av bra tonsättningar. Om denna dikt - ja - det är säkert en visa i mängden som kanske har sjungits någon enstaka gång, jag vet faktist inte. Men - den tar upp en företeelse i svensk kulturhistoria - Klarabohemerna, Klarakaféerna. Tycker jag som har arbetat i Klara i tjugosex år!

Mer om Gunnar Turesson

----- [tillbaks] -----

---

Café Cosmopolite.

text och musik: Gunnar Turesson

Ett litet café i ett Klara-kvarter
jag ägnar en egen ballad.
En jordglob i fönstret i minnet jag ser
samt flaggor i vänlig parad.
På skyltfönstret läste man Cosmopolite
och sorglös var gästen och glad,
och billigt var kaffet och även kredit
beviljades oss som gick dit.

Och redan i dörren så kunde man se
- konstnärernas eget café.
Ferlin läste dikter, och X:et breve
han skissade upp en croquis
och Manus, bohemen, som ofta var me´
han gjorde en stillsam entré.
Det var något visst, ja, jag säger väl de´
över Cosmopolite´ café.

All världens problem blev lösta en gång
på Cosmopolite café.
Där kunde man lära av storstadens sång
att hårdaste hjärtan kan le.
Och sitter man ensam på tåg och kupé
man minns Cosmopolite café.
Ej underligt då om ni alla rycks me
i min visa om detta café.

Ja, allt detta hände nån gång trettiotre
på Cosmopolite café.
Till slut blev vår skara en societé
- a la Cosmopolite café.
Sen stängdes ju dörren och skylten togs ned
- då grät Cosmopolite café.
Men kvar lever minnet för oss som var med
- på Cosmopolite café.

[tillbaks] | [topp] | [text start]