Ur Lantliga låtar (1905)
Säljes till förmån för Folkets Hus i Brunnsvik

Det är inte för de här låtarnas egen skull, utan för sakens, jag ber om och med mångas hjälp hoppas på deras framgång och spridning...

Mot vår.

Vi gå med skal av hårdnad snö,
med isigt blanka pansar.
Vårt sinne är en frusen sjö,
där aldrig böljan dansar.
Vår längtan är en nattlig rymd -
den ville ljusna gärna,
med vårens morgonstjärna
står än av töcken skymd.

Vi ligga djupt i hål och hörn
som lata larver gömda.
Vi ruva som en fjättrad örn
på minnets skatter drömda.
Som sjuka djur vi krypa ner
var i sin skumma klyfta;
man blygs att högljutt snyfta,
man jublar aldrig mer.

Skrik ut din harm, sjung ut din fröjd,
stig fram med allt du gömmer!
Bryt bojan, flyg mot himlens höjd,
du örn som kuvad drömmer!
Spräng skalet, larv i stock och stam -
du fått i sömnen vingar,
vak upp, och fri du svingar
ur snårens skugga fram.

En vårstorm över jorden far.
Den gamla jorden ryser,
men nattlig rymd blir hög och klar
och morgonstjärnan lyser! -
En solstorm genom skogen går
att väcka alla unga -
stig upp, låt jublet ljunga,
det ljusnar, det blir vår!

Kom storm, kom sol och smält vår snö,
slit bort vårt hårda pansar,
bräck isen på vårt sinnes sjö
att den står upp och dansar!
Låt upp var ängsligt sluten dörr
för ljus och luft och lycka,
låt all vår jord sig smycka
till fest som aldrig förr!