Unionen med Norge upplöses.

Unionen med Norge upplöses.
Norge gör sig fritt. Kristiania den 7 Juni 1905. Då statsrådets samtliga medlemmar nedlagt sina ämbeten, då h. m:t konungen förklarat sig ur stånd att skaffa landet ny regering och då den konstitutionella konungamakten sålunda upphört att fungera bemyndigar stortinget medlemmarna af det afgående statsrådet att tillsvidare som norsk regering utöfva den konungen tillagda myndigheten i öfverensstämmelse med Norges rikes grundlag och gällande lagar med de ändringar som nödvändiggöras därigenom att föreningen med Sverige under en konung är upplöst som följd af att konungen har upphört att fungera som norsk konung.
Konungens tack till Sverige. Den revolution som Norges statsråd och stortinget gjort mot sin konung och sitt broderland, genom att bryta besvurna lagars helgd, har gifvit mitt hjärta ett djupt, ja, oläkligt sår. Under de bekymmer som detta olagliga uppträdande vållat mig har det i sanning varit en obeskriflig tröst att erhålla de tusentals bevis på trohet och kärlek, hvilka från när och fjärran, från män och kvinnor af alla åldrar och samhällsklasser i Sveriges rike, såväl muntligen som skriftligen och telegrafiskt kommit mig till del. Mottagen därför all och enhvar eder åldrige konungs varma tack! Det är ur djupet af mitt rörda hjärta som jag uttalar dessa ord Gud välsigne mitt svenska folk! Detta blifver den varma och innerliga bön, som jag under mina återstående lefnadsdagar oaflåtligen kommer att uppsända till den Högste. Rosendals slott den 14 juni 1905. OSCAR.
Det är ett smärtsamt steg som statsrådet nu tillråder mig att taga. Mitt samvetes vittnesbörd säger mig att jag under hela min långa regeringstid ärligt och plikttroget sträfvat mot det mål jag vid mitt tillträde till regeringen satte mig före: Brödrafolkens väl. Ja, i sanning, smärtsamt är det mig att bidraga till upplösningen av en förening, i vilken jag trott mig se båda de förenade rikenas oberoende, trygghet och lycka. Om jag ändock är villig göra detta, så är det för att en förening utan ömsesidigt samförstånd icke för Sverige skulle medföra någon verklig fördel. OSCAR II
Konungaval i Norge. Kristiania den 18 November 1905. Stortinget har i eftermiddag kl. 6 enhälligt valt prins Carl af Danmark till Norges konung. 116 stortingsmedlemmar voro närvarande. Omedelbart efter det att stortingets beslut fattats gafs kunglig salut från Akershus fästning. Prins Carl ämnar som Norges regent antaga namnet Haakon VII.
Flaggans dag. Flyg raskt i topp, vår gamla flagg, och signa nya tider! Den flik, som bar på småsint agg, ur duken slets omsider. Ej längre störs vår harmoni; mot sommarluft i sol du står med klang som den. Nu är du fri, nu är du bara vår. Nu tydas lätt de färger två, när intet annat skymmer: Se vindens vidd skall bli ditt blå, hvar vinges flygt den rymmer. Ditt gula, solens flöde likt, med rytm i dukens slag och bukt, skall lysa ner, skall värma rikt vår mark i blom, vår blom i frukt. text: Per Hallström
När vi den 1 nov. åter kunde hissa Sveriges ärorika gamla flagga, med de vackra blå fälten och gyllenfärgade korset, nu liksom landet frigjord från det som störde dess enhetlighet, då skedde detta högtidligt och med en djup fosterländsk känsla av stundens betydelse; den känslan knöt en förening mäktigare än någon annan - föreningen inom Sverige.