[tillbaks]
Anna Maria Lenngren - levnadsteckning
Information om var och en av dikterna
i delen imitationer översättningar

Schiller om Anna Maria Lenngren
Crusenstolpe om Anna Maria Lenngren
Runeberg om Fru Lenngren

[topp]

SagaImitation
Myntets fyra åldrarImitation franskan
VadetImitation Zetlitz
Berget och poetenImitation Lafontaine
Den kurerade svartsjukeÖversättning
OperanImitation franskan
DistraktionÖversättning Pons
ÄreportenImitation Storm
Till min frackÖversättning M. J. Sedaine
Lyckan råkar manÖversättning Lafontaine
OrfeusImitation
AndarnaImitation Voltaire
De tre novitiernaÖversättning Chevalier de la Loge
MedelåldernImitation Voltaire
Ett gott råd är bättre än penningarImitation Collin
Könets fyra åldrarImitation Rivière du Fresny
Mannens fyra åldrarImitation
StyvmodernEfter Rahbeck
Måttlighetens skålÖversättning Baggesen
Den lärdeEfter Zetlitz
Rosen utan törnenÖversättning
LiknelsenEfter Baggesen
Göternas utvandringEfter Rahbeck
SällhetenÖversättning Zetlitz
Det förhastade löftetÖversättning Voltaire
Opera i tre akterÖversättning franskan
Vännen i nödenÖversättning G. C. Pfeffel
Gaskognisk berättelseÖversättning
Rågeten och hennes sonEfter Lichtwehr
Det första ordetÖversättning
Öfver en enögd skönhetÖversättning M. de P***
Biet och duvanImitation Lafontaine
Danska sånggudinnan till den svenskaÖversättning R. Frankeman
Skepparen och skeppsredarenImitation
Min levnads målEfter tyskan
Min viljaEfter Gleim
Den glade sansculottenImitation
Quid levius plumaFri översättning
Sammetsrocken och örngottetÖversättning Imbert
DialogÖversättning
StrutsenÖversättning Dorat
En mans gravskrift över sina tvenne hustrurÖversättning

[topp]
ANNA MARIA LENNGREN (1754-1817), den näst Bellman mest kända och uppskattade av sjuttonhundratalsdiktarna, äger liksom denne en friskhet och naturlighet, som icke undgår att tjusa.

Hennes poem med ofta småborgerligt motivval ("Den glada festen","Pojkarne"; "Gumman") visa hennes fyndiga versifikatoriska talang och humoristiska karakteriseringsförmåga. Hennes kvickhet är nära nog enastående i svensk diktning; hennes satir blir aldrig, i likhet med så mycket i samtidens, konstlad. Med pregnans formar hon sina bilder ur vardagslivet. Mellan raderna i hennes verser kan man ofta läsa ut hennes uppfattning av de stora samhälleliga problem som uppställde sig för tiden.

Först efter författarinnans död utkom hennes "Skaldeförsök" (1819) med företal av Rosenstein.

Personligen var fru Lenngren en charmerande dam och i hennes hem möttes den gustavianska sångarkretsen.

Harald Schiller, Svenska diktare i bild med text Bokförlaget Natur och Kultur 1936

[topp]

Av professor Magnus Malmstedts äktenskap med Märtha Flodin föddes i Uppsala den 18 juni 1754 deras dotter Anna Maria. Snillets henne förunnade gudagåva utvecklades i föräldrahemmet genom sorgfälligt vårdad uppfostran, vilken omfattade till och med grundlig undervisning i romarnas klassiska språk. Denna allvarliga bildning, tillika med intrycken av smak för litterär sysselsättning, utan att försumma den, som egentligen tillhör kvinnans husliga verksamhet - på en gång hennes välförstådda bestämmelse och hennes obestridda ära - samt föresynen av människokärlek, mera i handling än ord, utgjorde nära nog hennes enda hemgift, då hon vid tjugosex års ålder 1780 blev kommerserådet Karl Lenngrens maka samt i och med detsamma försatt i ett välstånd, om vilket hon i det tarvliga, men med litet förnöjda föräldrahuset knappt ägt någon aning.

Modersfröjden var den enda tillfredställelse, som saknades i hennes äktenskap. Världen gick därigenom troligen miste om rönet av en mönsteruppfostran i verkligheten, men planen därtill har hon åt sitt kön bevarat i "Några ord till min k. dotter, i fall jag hade någon", ett fantasiens barn, åt vilket hon givit namnet Betti.

Ur Miniatyr-almanach 1858: M. J. Crusenstolpe

[topp]
De mest tjusande av hennes stycken gå idyllen nära, ett och annat är en verklig idyll. Då hon i sina satirer låter svagheten i människonaturen framstå såsom svaghet med dess ömkeliga, löjliga ibland brottsliga resultat, så målar hon åter i sina idylliska stycken en svaghet, som genom sin inneboende trevlighet, frid och oskuld är idealisk. Man tycker sig å ena sidan genomse och mäta dessa bilders alla små önskningar, hela deras liv, och följaktligen stå högt över dem; men de äro tillika så skönt adlade, också i det obetydliga, att man å den andra måste tveka, om ett intressantare uttryck av ren mänsklighet, än det de visa, kan finnas. Författarinnan tycks liksom skämta över deras böjelser, deras bestyr: men detta skämt förgudar dem tillika. Den glada festen, ett stycke, som utgör, så att säga, en andenyckel till alla de övriga, till fru Lenngrens hela författareliv, visar klarast, vad vi med det nyss anförda menat.

Fru Lenngren. Uppsats J. L. Runeberg

[topp]
[tillbaks]