I herrar och grevar och
tullinspektor
I, herrar och grevar och tullinspektor!
När det regnar och blåser, då går I till mor,
står i första och tittar, vara rädd för bli våt.
Själva svinen på stien de grulta däråt.
I står uppå landet och tänker alltså,
I tänker långt mer, än en sjöman förstår;
I står uppå landet och tittar uppå,
I tänker beständigt, det alltid går så.
Men kommer I ut, så får I väl se,
hur det regnar och blåser och brusar i lä.
Stå i lä om storbåten är det bästa man får,
hålla fast i ringbulten, ifall båten, han går.
Men kommer I ut, då det är mörk natt,
när det regnar och blåser, då är det besatt:
Alle man till att reva, hala märssegel ned,
hala revtaljor före och gårdingar med!
En man gick på nocken, lad´ stickbulten an,
och jag gick därnäst, halte ut, vad jag kan;
kom en sejsing om nacken, tog hatten utav,
jag kände med handen, om huvet satt kvar.
Jag kommer då ner, och det brusar i lä.
"Sätt till apan!" sa´ styrman. "Här står I som
fä.
Hala väl ut på skotet, så lovar hon opp!
Passa väl uppå roret eller fan i din kropp!"
Men när vi kommer hem, så är allt detta glömt,
så betalas kontant för buteljen, vi tömt.
Med flickan i knät, ett glas grogg i vår hand,
sen lever vi bättre än kungen i land.
|
