Visa om Gustaf III:s mord
Ack jämmer och ängslan och svåraste nöd,
vår huldaste konung och fader är död!
Han blev en gång skjuten på maskeradens bal,
det var för hela Sverige det bittraste kval.
En herre, han talte till konungen så:
"Ers majestät bör icke till maskeraden gå,
ert liv, det går förlorat, det säger jag försann,
ers majestät bör ej gå dit, det går icke an."
Kung Gustaf, han svarade med ett fritt mod:
"Min´ undersåtare utgjuter ej oskyldigt blod,
ty jag har varit mina undersåtare så from,
att jag dem väl kan möta på den yttersta dom."
Kung Gustaf, han gick sig på maskeraden in,
där Anckarström, han trängdes, med ont i sitt sinn`.
Och när han lossat skottet uppå vår hulde far,
så ropte han och sade. "Här är eld i vår stad!"
Kung Gustaf, han svarade tillbaka så brått:
"Ack, herregud i himmelen, jag fick ett dödligt skott!
Ack, herregud i himmelen, jag fick ett dödligt skott,
för godhet och för trohet det blir min sista lott!"
Kung Gustaf, han fördes till sitt kabinett,
och blodet, det flöt igenom kläderna så tätt.
När drottning Magdalena fick veta´t samma dag,
hon dånade av slaget tre gånger i rad.
"O, huldaste drottning, o Magdalen Sofi,
håll upp med att sörja, jag lever än med dig!
Med dig så vill jag leva, om så behagar gud,
men annars få vi samlas i en oförgänglig skrud.
O, huldaste drottning, o Magdalen Sofi,
håll upp med att sörja, jag lever än med dig!
Ty skottet, det var ju ej så faseligt ändå,
ty kulan orkade ej igenom kläderna gå.
Att heta Sveriges konung, det låter så stort;
men bonden har det bättre, där han går vid sin plog.
Han lägger sig att sova och vaknar upp med frid,
men här är så mången, som väntar på
mitt liv."
|