Kellmodins marsch på
Karl XII:s dödsdag
text: Kellmodin
melodi: Korpen och räven/Perukmakarevisan
För hundra år och femti till i Carlars tid,
Då small ett skott, som slöt vår Carl den tolftes
strid;
Han föll vid Fredrikshald, men anden hans står opp
Och svänger rostad värja över nordens kropp.
Tra la, la, rung, rung, rung,
Tra la, la, kung, kung, kung,
Som svänger tapper värja över nordens kropp.
Till skallgång manar skuggan som på fästet står,
Sin gamla, goda pamp den vännen Turken får;
Hur han steg upp ur grav, det borgar västers glav,
Men dimmig skrevar skuggan över Ålandshav.
Tra la, la, gung, gung, gung,
Tra la, la, rung, rung, rung,
Och hjälteskuggan skrevar över Ålandshav.
Hur är det, gossar, har ni mistat arm och ben?
Välan! gör som Croaten, skjut på stumpar se´n!
Där krut och slag och damm ge akt åt frihets kamp,
Hör där min röst och hör på slagen av min
pamp.
Tra la, la, rung, rung, rung,
Tra la, la, kung, kung, kung,
Hör slagen från vår Carl den tolftes pamp.
I Stockholm träder kungsstod upp för Sveas stam
och manar nord i med- och motgång blott gå fram;
Om vi på stället stå, vi snart tillbaka gå,
Nej, mod i anda, nerv i kropp, om våld vill slå.
Tra la, la, gung, gung, gung,
Tra la, la, rung, rung, rung,
Blott mod och nerv i kropp, om våld vill slå.
I djupa rotar manar högtidsstund att gå,
Lik´ gott, om rock är röder, viter eller blå;
Men upp med svenskt banér, så dagen mot det ler,
Och plats för bussar blå i gula bandoler.
Tra la, la, gung, gung, gung,
Tra la, la, kung, kung, kung,
Och plats för bussarne i bandoler.
|