Bette Midler

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]


Jukebox Tebordet Singles WMP

The Rose

länkar

---1---the rose
---2---ackord
---3---  
---4---  
---5---The first day of school
---6---  
---7---  
---8---  
---9---Romantic Lyrics
---10---  

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

Länk:
Harpin' and Whinin' - en midi- och tabsajt


DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm


[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]
[topp] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 maj 4

Ett fyllehej i Svithiod

melodi: Vid Bålen (av Palm)

Det var en säg´n i Svithiod,
Om Hervara ej ljuger,
Att den, som ej är dryckesgod,
Till ingen idrott duger;
Ty den, som svek i dryckjom,
Svek ock i androm styckjom,
Om Hervara ej ljuger.

Om Fornjother en saga gick,
Se´n han till Vallhall farit,
Att blott de tvenne orden: drick!
Och slåss! hans lösen varit.
Med dem han slog de danska
Och norska härar granska.
Han nu till Vallhall farit.

Förmäles ock om Yngve Frey,
Den gamle tappre hjälten,
Att horneklang och fyllehej
Jämt skallade i tälten,
När han drog ut att strida,
Bars hornet vid hans sida,
Den gamle, tappre hjälten.

När Ivar emot Anglö drog,
(Hans namn var Famna jorden),
Först Ethilbertis här han slog,
Se´n röt han fram de orden:
Nu har jag slagits, svenner.
Och jag mig törstig känner!
Och därpå drack han duktigt.

När Ragnar låg i ormagård,
(Hans Bjarkamal det säger)
Han kvad: den lotten blott är hård,
Att intet öl jag äger.
De ormar fritt må stinga;
Men ho kan törsten tvinga?
Hans Bjarkamal det säger.

När Starkotter, den kämpande båld,
Drog svärdet ur sin skida,
Han skrek: jag trotsar dödens våld;
Men ho kan törstig strida?
Ty fyllen hornet, bröder!
Stor sak, om hjärtat blöder!
Det är ju vant att lida.

Vi strida ej mot engelsmän,
Mot norsken eller dansken;
Men liksom fädren kastom än
Mot törsten envigshandsken!
Och mäkta vi ej annat,
Så piskom den förbannat,
De göters ovän: törsten.

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 maj 4

Störst av dem alla är kärleken
text: Viktor Larsson (1863-1908)

En dag då vår Herre hade sin stora mottagning, kom Sancte Per och anmälde, att utanför dörren låg en syndfull Magdalena, som icke vågade skåda hans anletes härlighet. Då gick Herren själv ut och såg kvinnan och sade till henne: "Vad har du försyndat att du icke vågar dig in?"

"Jag har hängivit mig åt otillåten kärlek; han övergav mig i vanära, och så tog jag mitt liv i förtvivlan".

"Alltid den gamla historien!" sade vår Herre och log medlidsamt. "Det var visserligen illa gjort, men det är dock icke du, som tagit ditt liv, det är det blodtörstiga vidunder, som kallas det civiliserade samhället. Den som mycket har älskat, honom varder mycket förlåtet. Kom in, stackars kvinna, här finnes plats även för dig!"

"Men jag har brutit mod sedelagen, sade man nere på jorden. Jag är en fallen kvinna, som de hederliga kvinnorna spottade åt, och männen sågo sig om efter med fräcka, lystna ögon."

"Människornas sedelag har du brutit mot, men den sedelagen är ingalunda min; den är endast en lastens munkkåpa. Min sedelag har du uppfyllt i dess högsta fullkommelse. "Ty min sedelag är kärleken, och du är ingen fallen kvinna, du är ren som gudsmoder själv".

"Men min kärlek var brottslig, sade prästen. Ty brottslig är all kärlek, som ej han nedkallat guds välsignelse över".

Vår Herre rynkade förtörnad ögonbrynen. "Alltid desse präster! Huru länge skall jag tåla deras skrymteri och deras styggelse, som fyller världen med hat och lögn och jämmer och fördärvar mitt människoideal!" - Därpå sade han till kvinnan: "Vad har prästen med guds välsignelse att skaffa, och vad behöver kärleken någon välsignelse? Den är ju själv guds välsignelse. - Gack in i din herres glädje!"

Så vände han sig till sancte Per och sade: "Sänd min överste ärkeängel ner till avgrunden och låt säga Lucifer, att han inreder ett av de värsta pinorummen åt denna kvinnas förförare. Ty det finnes ingen större dödssynd än denna att skända en kvinnas heligaste känsla".

Men då fattade kvinnan om vår Herres knän och ropade med förtvivlans ångest: "Barmhärtige gud, låt mig då slippa att komma in i ditt himmelrike, låt mig få följa honom ned i avgrunden! Jag är den enda brottsliga!"

Då föllo två tårar, tusen gånger mera skimrande än de skönaste diamanter, ner i Allfaderns silvervita skägg, och himmelens ljus bröt sig i dem och föll ned över kvinnans huvud strålande som jungfru Marias egen gloria. Och den gode guden lade sin hand på hennes huvud som fordom på äktenskapsbryterskans och han sade till henne: "Ske dig som du vill! Det är den största och rikaste lön jag kan giva din kärlek".

Men när Lucifer hörde dessa Allfaderns ord, bävade han och skar tänderna i vrede och ropade till sina tjänsteandar: "Ve oss! En sådan kärlek har himmelrikets nycklar med sig i själva avgrunden".


[topp]


DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm


[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]