[Länkar: Den blomstertid nu kommer] | [Den blomstertid nu kommer (1986 års psalmbok)] | [Den blomstertid nu kommer (1695 års psalmbok)]
[Den blomstertid nu kommer (1937 års psalmbok)] | [Kommentarer: Fädernas kyrka i Sveriges land] | [Fädernas kyrka i Sveriges land]
[Johan Olof Wallin] | [Härlig är jorden]

[Kommentar: Fädernas kyrka]

midifil

Länk: Melodipsalmbok 1940. (Projekt Runeberg)

Länk: Spelmansböcker o. dyl. (Svenskt visarkiv)

Fädernas kyrka i Sveriges land (psalm 169 i 1937 års psalmbok) text: Johan Alfred Eklund (1863-1945) musik: Gustaf Aulén (1879-1977)

Fädernas kyrka i Sveriges land, kärast bland samfund på jorden! Vida hon famnar från strand till strand, fast är hon grundad av Herrens hand. Byggd till hans tempel i Norden. Allt fick sin vigning i kyrkans famn: brudgummens löfte till bruden, hemmet, det nyföddas kristna namn, kämparnas färd till den sista hamn, fanan och konungaskruden. Kristet och fritt vill Sverige bo, råda för landet allena. Därom i manlig och kristen tro, därom i strid eller lagfäst ro konung och folk sig förena. Fädernas Sverige sig kämpat fram. Kristus var med det på banan, visade vägen för trofast stam: Kristus är trofast och svek är skam; korset stod tecknat på fanan. Kristus har vunnit vår bästa gärd både i äran och nöden. Vida gick striden kring Sveriges härd, frid åt Guds kyrka var kampen värd, konungens kamp intill döden. Minnen från templet och klockors malm fäderna följde, och sången. Ännu ur fängelsets natt och kvalm ljöd genom gallret en kämpes psalm; det var en svensk som satt fången. Ädel är skaran, sen tusen år Gud i vår kyrka fått frälsa. Framåt vår hoppfyllda längtan går: ungdomen kristnad är Sveriges vår, Sveriges framtid och hälsa. Komme nu åter till strid för Gud skaran sin Konung till möte, väpnad och villig, i helig skrud, samlad, som daggen på ljusets bud flödar ur morgonens sköte. Kristnade ungdom, dig gånge väl. Strid för Guds ära i Norden. Kämpa för frihet åt bunden träl. Gud bringe friden till Sveriges själ, Gud bjude frid över jorden.

[topp] | [innehåll]

[Fädernas kyrka i Sveriges land]

Psalmen "Fädernas kyrka i Sveriges land.." har dom tagit bort ur psalmboken. Det retar henne. Hon kan den ännu utantill. Ur intervju i radioserien 100 svenskar

Den svenska kyrkans Lutherkult har inte varit gynnsam för dess sociala engagemang. En kristen människas frihet är, enligt Luther, en rent inre frihet, men i samhället står hon under lagen och skall vara överheten och sina herrar underdånig. I överensstämmelse härmed har "fädernas kyrka i Sveriges land", som den reaktionäre biskop Eklund i Karlstad diktade om, traditionellt varit högkonservativ. Vid sidan av länsman stod under arbetarrörelsens pionjärår prosten. Det var bakgrunden till de socialdemokratiska pionjärernas kristendomsfientlighet. Såväl Axel Danielsson som Branting nödgades avtjäna fängelsestraff för hädelse. Per Meurling, ur kapitlet Epilog, Tidens förlag, 1973 (Karl Kautsky: Kristendom och socialism)

Svenska kyrkan har antagit förslaget till ny psalmbok. Beslutet fattades på kyrkomötet den 29 augusti. Den nya psalmboken tas i bruk den första söndagen i advent 1986. Den antogs utan större konflikter. Mest omdebatterad var psalmen »Fädernas kyrka», som hör till de psalmer som utgår ur den nya psalmboken... Tidningsnotis

Ett nytt skede i den svenska psalmdiktningens historia text: Oscar Lövgren Våra Psalm- och Sångdiktare, Svenska Missionsförbundets förlag, 1939 Johan Alfred Eklund föddes i Ryda socken, Skaraborgs län, den 7 januari 1863. Fadern var skräddare och sonen arbetade i detta yrke, tills han i Skara kunde helt få ägna sig åt studierna. Student blev han i Uppsala 1883, avlade 1887 teor. teol. examen och blev 1890 teol. kand. Efter att åren 1889-92 ha tjänstgjort som e. o. lektor i Göteborg prästvigdes han sistnämnda år för Skara stift. Han var därefter komminister i V. Tunhem och domkyrkovicepastor i Uppsala samt 1896 docent i apologetik och uppehöll åren 1899-1900 professuren i teol. prenotioner och teol. encyklopedi. Domprost i Kalmar 1902-09, blev han slutligen sistnämnda år biskop i Karlstad. Som emeritus lämnade han denna befattning 1938. Teol. doktor blev Eklund 1907. Biskop Eklund har varit en kyrklig väckare och uppfostrare av stora mått och den kanske främste i det kyrkliga nydaningsarbete, som pågått sedan början av detta århundrade. Med boken "Vår kyrkopsalm" (1915) har han även framträtt som hymnolog. Hans höga uppskattning av 1600-talspsalmen hindrade honom ej att synnerligt högt värdesätta Wallin och hans verk. Självfallet är det här Eklunds egen psalmdiktning, som närmast intresserar oss. Sitt allra första intryck av poesi fick han under sina barnaår, då han läste i Arndts Sanna Kristendom och där fann Gerhardts sommarsång: "I denna ljuva sommartid". Om och om igen läste den unge Eklund denna psalm. Det fanns nämligen i hans själ en djup känsla för poesi, även om han på visst sätt kunde ha rätt i sin klagan, att han var omusikalisk och ej hade fått lyriken till arv och egen. Men det är ju ett känt faktum, att framstående lyriker kunna vara fullkomligt odugliga till psalmdiktare, under det att strålande psalmer diktats av sådana, som ej höra till skaldernas skrå. Vid kristliga studentmötet i Huskvarna 1907 talade Eklund över ämnet: "Ungdomen och vår evangeliska kyrka". I slutet av sitt föredrag yttrade han: "Det är ledsamt, att jag icke är skald. Annars skulle jag sjunga om kyrkan. Och jag skulle sjunga en sång, som ännu ingen svensk diktare sjungit: en sång om min kyrka, Sveriges kyrka". Hösten och vintern 1908-09 förberedde Kristliga studentförbundet i Uppsala ett ungdomskorståg för norra och mellersta Sverige. Eklund var informerad om planerna och livligt intresserad för deras förverkligande. Den 27 februari 1909 sände han de ledande männen i studentförbundet ett brev, vari låg texten till hans kyrkopsalm: Han skrev psalmen en natt, då han vakade över ett av sina barn, som var sjukt. Är ej detta rent av något symboliskt? I ett brev något senare gav han uttryck för sin längtan efter en psalm "om vår svenska kyrka - historiskt - men hur?" skrev han. "Jag vet ej; ser blott behovet. Tankegången kunde kanske vara som i min 'sång' - men det behövde bli en annan ton, en mjukare, varmare, folkligare och mera centralt kristlig". Eklunds psalm, som först trycktes i Sveriges Ungdom den 25 mars 1909, blev hastigt känd och populär genom ungdomens korståg. Jag har från min konfirmationstid 1913, då jag först lärde känna psalmen, ett starkt intryck av den suggestiva kraften i såväl text som melodi. Vår främste psalmhistoriker frågar, vari hemligheten till psalmens framgång ligger, och han svarar: "Är det inte den manligt känslobetonade sakligheten, den av heliga minnen omskimrade och förklarade substantiviska ordskatten, framför allt hopad i den andra strofen, den poetiskt yppersta: Allt fick sin vigning i kyrkans famn: brudgummens löfte till bruden, hemmet, det nyföddas kristna namn, kämparnas färd till den sista hamn, fanan och konungaskruden. Adjektiven äro mycket få vilka? Inga granna och målande, bara karaktärsbestämmande, moraliskt sträva egenskapsord: fri, manlig, lagfäst, trofast, ädel, villig, helig och så participen väpnad, samlad, bunden och hoppfull. Eljest mest historia och först på slutet en framtidsönskan i anledning av det tillämnade första 'ungdomskorståget' 1909". Under titeln "Från Kyrkosångens Tider" utkom hösten 1909 en samling av Eklund huvudsakligen översatta psalmer. I en anmälan av denna skrev E. Liedgren: "Den kristligt-nationella pånyttfödelse, som vi här i Sverige så väl behöva, har i biskop Eklund fått sin förste psalmdiktare. I känslan av att vi ännu leva i 'de ringa dagarna', har han avstått från att 'sjunga en ny sång' och med själva namnet på sin psalmsamling 'Från Kyrkosångens Tider' antytt från att det nu ej är någon kyrkosångens tid ...

[topp] | [innehåll]

LÄNKAR

Platsen som inspirerades till psalmen - Hångers källa Danska texten - Den blomstertid nu kommer

[topp] | [innehåll]

melodin i midiformat

Svenska psalmer i MIDI format

Dagens visa 2002 juni 9

Den blomstertid nu kommer text: I Kolmodin 1694, J O Wallin 1819, Britt G Hallqvist 1979 musik: Svensk folkvisa 1693 Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor: du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött. De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom: att vi den nåd besinna, som räcker året om. Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud; skall icke då vår tunga lovsäga Herran Gud? Min själ upphöj Guds ära stäm upp din glädjesång till den som vill oss nära och fröjda på en gång. O Jesus, du oss frälsar, du är de svagas sköld. Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld. Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får. Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår. Välsigna årets gröda och vattna du vårt land. Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand. Välsigna dagens möda och kvällens vilostund. Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund.

[topp] | [innehåll]

Den blomstertid nu kommer text: I Kolmodin 1694 musik: Svensk folkvisa 1693 Then blomstertid nu kommer Med lust och fägring stor: Nu nalkas ljufwe sommar, Tå gräs och örter gror; Then blida Sol upwärmer Alt hwad har warit dödt: Tå hon oss skrider närmer, Blir thet på nyo födt. The fagra blomsterängar Och åkrens ädla säd, The grönskand' örtesängar Och alla gröna träd, The skola oss påminna Guds godhets rikedom: At wi Guds nåd besinna, Som räcker året om. Man hörer foglar sjunga Med mångahanda ljud; Skal icke tå wår tunga Lofsäga Herran Gud? Min själ, upphög Guds ära Med lof och glädje-sång, Som frögda wil och nära Oss med wälgerning mång. Tu ädle Jesu Christe! Wår glädje-sol och skin, Blir hos oss til wårt siste, Upwärm wårt kalla sin: Gif kärleks eld i hjerta, Förnya själ och and: Wänd bort all sorg och smärta, Med tine milda hand. Tu Sarons blomster sköna, Tu Lilja i grön dal, Ack! wärdes själen kröna Med dygder til stort tal: Tin nåd lät henne fukta, Som dagg utaf Zion, At hon må ljufligt lukta, Som ros i Libanon. Wälsigna årets gröda, Och watna tu wårt land: Gif oss nödtorftig föda, Wälsigna sjö och strand. Tin fotspår drype af fetma, Bespisa med dit ord, Och med thess ljufwa sötma Oss uppå thenna jord.

[topp] | [innehåll]

Den blomstertid nu kommer text: I Kolmodin 1694, J O Wallin 1819 musik: Svensk folkvisa 1693 Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Nu nalkas ljuve sommar, då gräs och örter gror. Den blida sol uppvärmer allt vad har varit dött; då hon oss skrider närmer, blir det på nyo fött. De fagra blomsterängar och åkrens ädla säd, de grönskand' örtesängar och alla gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom: att vi Guds nåd besinna, som räcker året om. Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud; skall icke då vår tunga lovsäga Herran Gud? Min själ upphög Guds ära med lov och glädjesång, som fröjda vill och nära oss med välgärning mång. Du ädle Jesu Kriste! vår glädjesol och skin, bliv hos oss till vårt sista, uppvärm vårt kalla sinn: giv kärleks eld i hjärta, förnya själ och and: vänd bort alla sorg och smärta med dine milda hand. Du Sarons blomster sköna, du lilja i grön dal. Ack! värdes själen kröna med dygder till stort tal: din nåd låt henne fukta som dagg utav Zion; att hon må ljuvligt lukta som ros i Libanon. Välsigna årets gröda och vattna du vårt land: giv oss nödtorftig föda; välsigna sjö och strand. Din fotspår drype av fetma. Bespisa med ditt ord, och med dess ljuve sötma oss uppå denna jord.

[topp] | [innehåll]
Länk: Vita bandets sångbok (Projekt Runeberg)
Länk: Svensk söndagsskolsångbok (Projekt Runeberg)
Länk: Melodipsalmbok 1940. (Projekt Runeberg)
Länk: Spelmansböcker o. dyl. (Svenskt visarkiv)

[innehåll]

Johan Olof Wallin (1779-1839) - "Davidsharpan i Norden". Ärkebiskopen och psalmboksförfattaren har skrivit dryckesvisan. Kungliga hovpredikanten har gjort musiken.

[innehåll]

midifil Ctrl-F Sök härlig

Dagens visa 2003 juni 9

Härlig är jorden, original text: B. S. Ingemann svensk text: Cecilia Bååth-Holmberg musik: Schlesisk folkmelodi Härlig är jorden, Härlig är Guds himmel, Skön är själarnas pilgrimsgång. Genom de fagra Riken på jorden Gå vi till paradis med sång. Tidevarv komma, Tidevarv försvinna, Släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas Tonen från himlen I själens glada pilgrimssång. Änglar den sjöngo Först för markens herdar. Skönt från själ till själ det ljöd: Människa, gläd dig, Frälsarn är kommen, Frid över jorden Herren bjöd.

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [innehåll]