Fjällets ros

[Oldies 1920-1970]

Visor som fallit i glömska
"KARAOKE"

Dagens visa 2002 november 15

Fjällets ros text och midi

FJÄLLETS ROS

text: Tommy Rådberg

melodi: Alpens ros

Och i Norge fjällbeklädda trakter.
Där fanns en gång en pike och en gutt.
Och gutten sade en gång till sin pike.
Vill du ej ha mej då är livet slutt.
Visst är du snäll och god du lille Haakon.
Men där på fjällets allra högsta topp.
Där finns en blomma som jag måste äga.
Om du vill ha mej må du dit gå opp.
Lille Haakon tog farväl av Aase.
Han tog farväl av modern av sin far.
Och hela dalen hörde honom ropa.
Kommer tillbaks den dag jag blomman har.
Dagen kom då Haakon var tillbaka.
Men framför väntan Aase valde dö.
Och lille Haakon dog av sorgesåren.
Och på en sten låg rosen vit som snö.
*
En tecknad blomma den kan aldrig vissna.
Ej heller kärlek het som blodets färg.
Och älska dej i alla evigheter.
Fram till den dag då jorden saknar berg.

DAGENS VISA: http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa
2001 nov 15

LÄNK
August Bondeson

Munkvisan
Bondeson Nr. 241

Det var en bonde, en danneman,
han skull´ åt skogen bort köra,
och hemma skulle hans väna bli,
hans väna rosende gumma;
ja, hemma skulle hans väna bli,
hon bjuder gästerna hem till sig,
ty nu var far inte hemma.
I socknen bodde en munk så god,
den bjuder hon till sig komma.
Ej saknas vilja, ej heller mod
att gästa hos denna gumma;
han blev för bjudningen mycket glad,
han sätter fort och med hast åstad,
ty nu var far inte hemma.
När munken kommer på bondens gård,
går hustrun honom till mötes.
Han sad´: "Välkommen, min munk så god,
nu skall du få vila i mitt sköte!"
Hon sad´: "Välkommen, min munk så grann!
Nu skall du visst få din vilja fram,
ty nu är far inte hemma."
Och munken sätter sig vid bredan bord,
han äter och han dricker.
På golvet gångar hans unga mor,
hon går så vackert och trippar:
"Ja, ät och drick och håll dig glad,
ty detta vara skall i flera dar,
ty nu är far inte hemma!"
Men in kom bondens legodräng:
"D´ä´ bäst, I hädan faren,
ty far, han står här utmed vägg,
han lär ej käpparna spara!"
Ja, in genom dörren bonden steg,
och munken slog sina ögon ned.
Han sad´: "Välkommen, käre bonde!"
Men bonden träder den teldan fram,
han nappar munken i luggen
och trycker honom inunder bord
och åter rycker han upp en:
"Ja, jag skall lära dig, din gamle stut,
med tjänligt medel att veta hut,
ty nu är far lille hemma!"
"Ja, slår du nu min munk ihjäl,
så må det ske med truge.
Då skall jag ge mig i klostret in,
där skall jag bli ena fruge.
Ja, jag skall giva mig i klostret in,
där skall jag taga mig sju för en,
ty nu är far lille hemma."
Och munken satte sig på sin lill´ grå häst,
och hästen lade till att ränna,
och honom mötte hans socknemän,
de kunde honom ej känna.
Jag har sett rida och även gå,
men aldrig såg jag så kila på,
ty nu var far lille hemma.

LÄNK
August Bondeson