[Vita Blomma]

[Löss i fanans veck]
[topp] | [till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

Leon Larson. Idolen som blev en förrädare källa: Per Anders Fogelström, Poet med bomber, BLM nr 5, 1964 I juninumret av Brand 1904 debuterade en ung poet som skulle komma att spela en stor och omstridd roll inom arbetarrörelse och i samhället. Bakgrund Sekelskiftets Sverige var ett samhälle i snabb förvandling, det pågick en väldig folkomflyttning. I de svällande städerna växte industriarbetarproletariatet. De många och fattiga som tigit och lidit under århundraden hade vaknat till medvetande om sitt elände och om sitt människovärde. Man ställde krav. 1890 - första gången en första-majdemonstration. 1892 - bildades de första socialistiska ungdomsklubbarna 1902 - den första storstrejken - krav på allmän rösträtt. Men det gick sakta med de nödvändiga reformerna. Ska man ta våldet till hjälp? Det socialdemokratiska partiet hade redan tidigt fastslagit att man inte skulle använda våld i de inrikespolitiska striderna. De socialistiska ungdomsklubbarna hade en tydlig anarkistisk prägel. De partitrogna unga bröt sig loss och bildade ett eget förbund, det socialdemokratiska ungdomsförbundet. Efter 1903  talade man om ungsocialister och ungdemokrater. Huvudorgan för ungsocialisterna var tidningen Brand. Från och med decembernumret 1904 blev Hinke Bergegren redaktör - i dagligt tal kom ungsocialisterna att kallas "unghinkar". Det tändes en stjärna - en poet mer populär än de övriga - Leon Larson. Leon Larson föddes 1883 i Skutskär i Gästrikland men familjen flyttade snart till Malmö, fadern var järnarbetare. Barndomen var svår och fattig. Som femtonåring dömdes han till sex månaders fängelse för mordbrand. Som poet och inflyttad stockholmare blev dikterna från hans hand införda i Brand, dikter om hat, drömmar, längtan. Under fyra våldsamt aktiva år publicerade den unge författaren sju diktsamlingar, tre prosaböcker och ett skådespel. Under åren 1906-1910 hände följande; 1906 - bombtillverkning i Leon Larsons lägenhet 1907 - det skånska postrånet 1908 - Amaltheadådet 1909 - Wångs skott 1910 - Leon Larsons fingerade attentat mot sig själv. Hinke Bergegren "hade tänt facklorna och ställt dem i blåsten. Där flammade de så våldsamt till sist att Bergegren själv blev ängslig och försökte släcka - fast för sent" skriver Leon Larson i ett otryckt manus. Enligt Leon Larson fanns en "junta" som förberedde en väpnad aktion, med revolvrar och bomber. Leon Larson skriver att Hinke bergegren angav "juntan" direkt till polismästare Stendahl ("han med påken"). Bombgömman i Leon Larsons lägenhet blev avslöjad. Leon Larson lämnade ungsocialisterna och hans böcker utkom nu på ungdemokraternas förlag, Fram i Malmö. Skaldens bomb hade åstadkommit sensation men inte blodsutgjutelse. Våren 1907 blev en postiljon överfallen och nedskjuten. Förövarna var medlemmar av Malmö socialistiska ungdomsklubb. 1908 kom Amalthea-attentatet. Bomb exploderade, en engelsk strejkbrytare dog. Attentatsmännen blev dömda till döden. Dödsdomarna ändrades senare till livstidsstraff, de frigavs 1917. Sommaren 1909, det wångska attentatet, sköts en hög officer till döds. Attentatorn tog sitt eget liv. Han var ungsocialist. Leon Larson skrev uppgörelseromanen "Samhällets fiende" som utkom på Bonniers förlag i juni 1909. Ungsocialisterna och ungdemokraterna såg i Leon Larson en förrädare. Leon Larson var hatad av sina kamrater. Ja till och med hustrun hatade maken för att han förått kamraterna. Boken blev läst, utgiven som den var på det stora förlaget och gav stora inkomster. Men Leon Larson var nu en hatad person. Den stora talangen i den socialistiska ungdomsrörelsen. Varannan dikt som avskrivits från tidningen Brand  ned i vaxdukshäftet var ursprungligen från Leon Larsons hand. Den sista bomben exploderade i mars 1910 intill Sundsholms sanatorium. Leon Larson erkände att han arrangerat attentatet för att ge ungsocialisterna skulden. Leon Larson sålde delar av sina dikter till Svenska Folkviljan - ett reaktionärt och arbetarfientligt blad. År 1911 utgavs sista diktsamlingen "Törne och tistlar", på Tre kronors förlag. Leon Larson dog den 21 mars 1922. I Hitler-Tyskland blev delar av Leon Larsons dikter  översatta och speciellt en dikt, med starka antisemitiska drag blev där allmänt läst och deklamerad. Per Anders Fogelström skriver: "Leon Larson var kanske ingen stor diktare - men han var en av våra första 'proletärförfattare', en människa som slitit ont och ständigt brottats med ekonomiska bekymmer och sjukdom. Hans dikter var intensiva och under alla paroller och proklamationer finns något personligt, en orolig sökande människa."

[topp] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 juni 16

Vita Blomma text: Leon Larson O, vita, vita blomma från ljusa féers land du är för späd att brytas och skändas av min hand. Du står där ren, men smutsas av vägens sand och grus och vissnar blott i trånad till livets sol och ljus. Du står där vit och ensam bland törne och bland sten och längtar efter solen, men vissnar i dess sken. Oh, blomma, vita blomma snart kommer hösten grå, då skall du solens dotter, till mullen återgå.

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002]

LÄNK TILL Löss i den röda fanans veck originalartikeln av Bengt Lidforss till melodin i midiformat samt text

Dagens visa
2001 jun 16

Löss i fanans veck text och musik: Tommy Rådberg Hör kamrat det är viktigt studera vår kamp. Kamp för rösträtt och kort arbetsdag. För att lära av misstag och övertramp. Nästa strof är "unghinke"-citat. "Det är bättre att dräpa var krämaresjäl än att dom skall vårt blod suga ut. Det är bättre att prästerna stenas ihjäl än att låta dom ljuga till slut". Det var ni som var löss i vår fanas veck som med bomber vill spränga vår värld. Ni vill gå där bland spillror och vada i bäck. Färgad röd utav blod - dödens svärd. Och ert lösen var "småmord" och "dolken i kött". Upp till vapen ni kvinna och man. Bland ruiner och högar av lik - blodet rött. Död förföljer till Ariens land. Skådespelaren Hinke han eldade på. Andlig knivkastning revolution! Och dom unga sög i övertygade så att ett bankrån är expropriation. Leon Larson - poeten i bomber och hat. Ord och handling är ett för vår poet. Dynamit och revolvrar han redo för attentat. Men Stendahl han med påken fick besked. I vårt grannland var krämaresjäl föll ner död. Diktatur arbetsdagen är lång. Dom försvann dom som odlade bakade bröd. Propagandan förs fram av Hinke-sång. Och dom Bruna marscherade gatan fram. Och dom dödar - Kristallernas natt. Och vad är det dom skrålar dom Brunas stam. Leon Larsons poem dom översatt. Se kamrat dom i snöbollar blandar in sten. Och dom kastar på vår ordningsmakt. Ett kommando i antirasism vita sken. Se det spökar - kamrat - var på vakt!

LÄNK TILL Löss i den röda fanans veck originalartikeln av Bengt Lidforss till melodin i midiformat samt text

[topp]

Länk: En afton hos fru Lenngren

[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm