[topp] | [Länkar] | [till dagens visa 2002]

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

Kantele(1)

Kantele(2)

Kantele(3)

melodin i midiformat

Dagens visa 2003 april 23

Studiecirkeln text: Kerstin Hed musik: Tommy Rådberg Det var blott några stycken, ett dussin knappt. Det var långt mellan byarnas tjäll - Men på halkiga vägar de kommo ändå till ett möte var torsdagskväll. Det var muntra ord och betänksamma ord på bygdens sävliga mål kring ett bord, där aprildagens blåsippskörd stod och glimmade blygt i sin skål. Det var ovana grepp kring penna och bok, det var blickar med längtan och dröm, som förstummats och stängts vid dragarnas tramp, vid spis, vid spade och töm. Det var riksdagsmans pojkar och statarns Karl, det var Sörgårds och så några fler. Den, som ingenting visste, fick stöd och hjälp av den, som fått lära sig mer. Det var kanske ej kunskap av stora mått, men den lyfte dock tanken på färd och skänkte en glimt av vår tid och dess liv, av vår stora, härliga värld. Det var ingenting som gav ära och guld - men de unga, de sågo ändå, hur rymden vidgades, mer och mer, över vägen, de hade att gå. Och det var, som om hela rummet blev fyllt av en hög, förunderlig makt - det var ungdomens heliga allvar, som än ej bränts till cynism och förakt! Det var som en kväll, när dimman är tät kring ensliga planer och hus, och när man tänder en lampa - så stod det kring dem som en brinnande cirkel av ljus!

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Länkar]

[Skillingtryck och gamla visor]
[Visornas hemsida]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm

[topp] | [till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

Karl-Erik Forsslund länkar En storstrejk i Stockholm och en dito i Spanien Finlands sak och vår

[topp] | [till dagens visa 2001] | [Länkar]

Dagens visa 2002 april 23

Storstrejk 1909 i Stockholm

Den 4 augusti 1909 text: Karl-Erik Forsslund Är detta staden - vardagsstaden? Var är allt buller, larm och jäkt - var är den febertunga fläkt som eljes flämtar långsmed raden av höga dystra gråa hus? Var trånga gators malströmsbrus, var detta storstadslivets rus, som rycker med och hårt slår ned och in i sanslös häxdans drar var tanke lugn och klar? Är detta staden - storstrejksstaden? Var är den kamp på liv och död, den vådeld rasande och röd, man siat om i borgarbladen? Var är revolten vild och rå, var dessa yra pöbelhorder, som på despotens kalla order till storms mot rätt och lagar gå? Lugn ligger staden, söndagsstilla. En sommarhimmel sagoblå sig välver över gränder grå. Är det en trötta sinnens villa - var gata ligger tyst och ren, det står ett starkt och festligt sken kring hus och träd; i alla torg står morgonluften frisk och hög, och se, en snövit fjäril flög ur porten till vår egen borg! Å vänner, gå vi här och drömma - helgklädda mänskoskaror strömma i gator och i gröna parker, som genom fjärran höglandsmarker de breda floder stilla gå. De glida fram, de vandra så i mäktigt lugn och högtidsstämning, ej bittert hat, ej mörk beklämning, ej sanslöst hetsat känslorus, men allvar, fullt av kraft, av ljus! Å sol, må som i dag du skina på striden ner från himmel blå - må städs den i ditt tecken stå! Lys kämparna, de äro dina! De äro vågor i en flod, som glider fram trots mur och damm - de äro grenar av en stam, som växer stark och sund och god, som rak och lugn skall stånda i storm och strid och vånda!

[topp] | [Länkar] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 april 23

Finlands sak och vår

Till Urbergslandet Fennoskandia (Så kalla geologerna Finland och Skandinavien som ett helt.) text: Karl-Erik Forsslund (ur Vakt och Värn) Ett land äro de, Suecia, Finlandia - urbergslandet Fennoskandia. Bottenhavets fasta gråbergsgrund binder samman land och folk i evigt förbund. Ett folk äro svenskar och finnar. Alltifrån nordfjällens högsta snövita tinnar ner till sydliga nejders fåra vid fåra måste vi och de våra hålla ihop och sida vid sida samma öden genomlida, samman i liv och död för segern strida. Segern kommer - var viss, så länge en finne står senig och stark i sin vinter och väntar sin vår - envis kallas han, rotfast är han, och seg kämpar han för sin ärvda karga teg -, och så länge en svensk kan känna - icke hatet, men sorgen bränna, sorgen att människor, som vandra samma väg, skola hata varandra, sorg över fränder, som unga falla, trogna på post, stela av frost långt norr i norr, där ishavets böljor svalla hårt emot klippstup och kojor, där köldskotten ständigt skalla. -     * Finnblod ha vi bergslagsfolk, men våra fränders språk ha vi glömt, glömt våra bröders modersmål. Vaknade vi ur den fridsdröm, vi drömt, sågo allt närmre barbarernas rykande bål - stumma stodo vi, bidade en tolk, som kunde sjunga ut och slå ned, heligt vred, och få oss alla, få massorna med.   Och se, han kom - ingen enskild man, det var blodets röst, det var Människan, redo att följa sitt ödes stjärna, att med sitt liv mot vilddjuren värna sina bröders hem och härd, deras och allas frihet och fred. - Kan du ej skänka ditt liv som offergärd, ej gå med i korsriddarskarans led, de som sjunga med tungor av stål - giv din skärv, den kan bli värmande ved för vinterns hjältar, den kan bli brinnande kol i segerns väldiga vårliga Valborgsbål! I januari 1940

[Skillingtryck och gamla visor]
[Visornas hemsida] | [topp]