Den Tebordska kalendern

[A. Vivaldi: De Fyra Årstiderna] | [Radetzky-marschen]

[Fruktmånglerskan med tapperhetsmedalj]

[Jag vill inte spränga Karl XIII:s staty/Hogland Oscar Fredrik]

Manfreds Notenpool

flertal klassiska midis







[topp]

LÄNK
A. Vivaldi: De Fyra Årstiderna





midifiler

Våren (1)

Våren (2)

Våren (3)

Sommaren (1)

Sommaren (2)

Sommaren (3)

Hösten (1)

Hösten (2)

Hösten (3)

Vintern (1)

Vintern (2)

Vintern (3)



[topp]


midifil
| (1) Radetzky-marschen i midiformat (musik: Johan Strauss den äldre)



(2) Radetzky-marschen i midiformat (musik: Johan Strauss den äldre)



[topp]

Karl XIII

Om sjöslaget Hogland

Dagens visa 2002 september 25
melodin i midi format
repetera automatiskt på
 
Julia Kristina Nyberg (1785-1854)

Som skaldinna uteslutande känd under pseudonymen Euphrosyne.

Dikten publicerades 1828 i Nyare dikter

Denna dikt har en verklig historisk bakgrund.

På hämmema Styrbjörn tjänstgjorde som förhyrd matros en soldathustru Brita Hagberg. Hon belönades i sinom tid med en av Cronstedt utverkad pension på 3 riksdaler om året. Kanske är det hon som är identisk med Euphrosynes fruktmånglerska, som enligt dikten gått ut i kriget för att leta efter sin försvunne man. Men hon kan också vara pigan från Färnebo i Västmanland, Anna Maria Engsten, som uppges ha tjänstgjort som någon slags "hushållerska" åt major P. H. Scharff under sjökampanjen 1790. Hon skall sedan ha fått tapperhetsmedalj och dusör samt slutat som månglerska i Stockholm.

Visan nämner det andra sjöslaget vid Svensksund 1790 där Cronstedt näst under kungen Gustav III som flaggkapten blev ärad för segern.

Samme Cronstedt som år 1808 överlämnade Sveaborg till ryssarna och - blev med denna handling den store landsförrädaren.

Men det är en annan visa.

Källa: Viceamiral Carl Olof Cronstedt av Wilhelm Odelberg

Läs mer om Julia Kristina Nyberg


melodin i midi format
repetera automatiskt på

Fruktmånglerskan med tapperhetsmedalj.

text: Euphrosyne Julia Kristina Nyberg (1785-1854)
musik: Traditionell - bearbetning Tommy Rådberg

Druvans flod och Bellmans toner
Jämna alla plågors strid.
Se, madamen med citroner
Kommer just i grevens tid.
Kors bevars, hur´ gumman prålar
Och en skrynklig sköldmö målar!
Har hon pantat eller länt
Har hon pantat eller länt
Den där tapperhetsmedaljen?
"Nej den har jag i bataljen
Ärligt vid Svensksund förtjänt."
Ärligt vid Svensksund förtjänt."

Sällsam amazon! Berätta
Oss sin hjältedåd! - "Jo, jo,
Ibland år nog minns jag detta:
Sjuttonhundra nittio.
Då, när ryssen tänkte fånga
Skärgårdsflottan, fingo många
Svenska gossar lukta krut.
Svenska gossar lukta krut.
Nyss jag blivit gift den tiden;
Men, förr´n smekmån´ var förliden,
Drog min Flink i örlog ut.
Drog min Flink i örlog ut.

Var just ingen fågelskrämma
Den där tiden: - ensam satt
Jag i torpet, måste hämma
Saknaden båd´ dag och natt.
Städs jag hörde kulor smälla,
Suckande: Nu lär det gälla
Stackars Flink! Artillerist,
Stackars Flink! Artillerist,
Ständigt vid kommandotonen
Han servera´ vid kanonen,
Tände an båd´ först och sist.
Tände an båd´ först och sist.

Hej, courage! Jag var en snärta
Utan barn och utan sorg,
Hade kinder, likså hjärta,
Som borsdorfern i min korg.
Flink han var min enda tanka,
Och jag drömde: på en planka
Du och jag! Må vågens brant
Du och jag! Må vågens brant
Hellre mig i djupet draga,
Än i stugan ensam klaga! -
Följde tross och proviant.
Följde tross och proviant.

Förlig vind i seglen spelte;
Snart Svensksund jag skåda fick.
Ont och gott jag gärna delte
Med min Flink, hur ödet gick;
Honom glad om bord jag följde,
Under relingen mig döljde -
Men - i striden hetast, då
Men - i striden hetast, då
Snart hans blod, hans hjärna stänkte
På mitt bröst, - kryp fram, jag tänkte,
Tag musköten och gå på!
Tag musköten och gå på!

Tåren fick ej tid att falla,
Äntringen var börjad re´n:
Bomber fräste, kulor knalla´,
Bajonetten purprad sken
I min hand, av ryssblod tvagen.
Flink blev hämnad. Slug, den dagen
Cronstedt gick ur fällan ut.
Cronstedt gick ur fällan ut.
Stora Mogel måst´förlora
Femti skepp, med små och stora.
Tre därtill, så var det slut.
Tre därtill, så var det slut.

I rapporten när med ära
Och mitt namn till kungen hann,
Fick jag segrens tecken bära
I blått band, liksom en ann.
Trumf i högsta färgen sedan
Ofta växlat har, - men redan
Har jag sjungit ut och går.
Har jag sjungit ut och går.
Korgen på den gamla armen
Är ej lätt i sommarvarmen." -
På medaljen föll en tår.
På medaljen föll en tår.


[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa
2001 sep 25

Hertig Karl du usla hjälte

text: Tommy Rådberg 

I Livrustkammaren, Stockholm, kan man i dag beskåda reliker efter Gustav II Adolf, Karl XII och Gustav III. En fjärde kung, Karl XIII, hade även låtit ställa ut sin krutbestänkta skjorta från slaget i Hogland. 

När adoptivsonen, som kung Karl XIV Johan, lämnade in, vågade det svenska folket plocka bort hertigens skjorta ur relikkammaren. 

De utländska besökarna hade då i åratal dragit på smilet; en "relik" från en först levande person och efter kungens död en lilleputt bland hjältekonungarna... en av de uslaste kungar som suttit på Sveriges tron. 

Hertig Karl var beredd ett flertal gånger ta över rodret på skutan Sverige. Hertig Karl hade sitt finger med i komplotten som nådde sitt klimax med mordet på Gustav III.  Kallade hit storvisiren Reuterholm som var Sveriges diktator under förmyndartiden. Och som kung, lugnt spelade med, när pöbeln dräpte Axel von Fersen. 

Tack och lov för Sveriges fortstånd som nation, att ödet lät en fransk marskalk, först som kronprins och sedan som kung, rädda ett sargat Sverige. 

Jag vill inte spränga Karl XIII:s staty i Stockholm - 

och det av ett enda skäl: 

Barnen tycker att det är så roligt att rida på lejonen därstädes. 
 
 

En plan för ett Teaterkrig

text: M. J. Crusenstolpe 

Den mina, som sprang 1788, var redan anlagd fem år förut, då den djupe statsmannen Ulric Scheffer drog sig tillbaka och i utrikes ärendernas ledning efterträddes av den intagande skalden Creutz. 

Gustav III ville skörda även krigarens lager, ville erövra Norge och återerövra den del av Finland, som då redan lydde under rysk spira. 

Fördelarna av landvinningen var beräknad för Sverige; endast glansen för honom själv. 

I sin plan hade han invigt, jämte Kansli-Presidenten Riks-Rådet Creutz, General-Amiralen af Trolle, Överste Toll, samt Stats-Sekreteraren för Krigsärenderna von Carlsson. Av dessa Herrar bedrevos, Senaten ovetande, rastlöst förberedelserna till kriget. 

Planen var visserligen väl anlagd, om eljest utförandet svarat däremot.

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm



[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]

[topp]

Länk till Bellmans Hogland


Hogland
den 17 Juli 1788
text Oscar Fredrik
(sedermera Oscar II)

Källa:
Samlade skrifter af Oscar Fredrik
Svanbäck, 1905

Texten nedan är ett utdrag.
 

I.
Fyratio år re´n freden rådde
Mellan Sverige och dess forne ovän. -
Nu var åter svärd ur skidan draget
Att bestämma om vår framtids öden!
Och i Finlands dalar, kring dess kuster
Svaja stolt de blå och gula fanor.

Klar till strid låg svenska örlogsflottan,
Utan fruktan bidande den ryska.
Femton rangskepp täljde hon på redden,
Som från Mjölö vidgar sig mot havet,
Och, att fylla rummen uti linien,
Fem fregatter slutit sig till dessa.

Hertig Karl själf tagit an befälet
På de gamla goda ekevallar;
"Tredje Gustafs" högsta öfverbramstång
Pryddes af hans hertigliga flagga.
Men kring honom slöts en krets af kämpar,
Värdige att föra Svithiods talan
I den hårda lek, man gick till möte:
Wrangel krönt af silfverhvita lockar,
Nordensköld med sjöerfarna blicken,
Puke, Klint, Modée och Leijonankar,
Baltzar Horn också, den ädle hjälten,
Och förutom dem, en tapper skara
Väderbitne, välbefarne sjömän,
Färdige att offra allt för plikten.
Nu de samlats för att möta kungen,
Som stod mitt ibland dem för att liva
Lejonskarans mod i farans stunder.
Själf han förde dem ett bud, som hunnit
Nyss från Kronstadts-viken, och som sade:
"Ryska flottan vore redan färdig
Löpa ut till sjöss med all sin styrka
Och med fem och tjugo rangskepp möta
Sveriges örlogsmän i Finska viken.
Han ej dolde, att mot övermakten
Våra fartyg måste bjuda spetsen,
Därtill ock mot Greigh, den vidtberömde,
Som på Albions flottor hade grånat,
Segrande i åtta hårda sjöslag,
Och som nu församlat vid sin flagga
Många sina gamla stridskamrater.
Dock, än mindre, dolde han sin tillit
Till en rättvis sak och Herrans bistånd;
Till det gamla svenska mannamodet,
Då det gäller strid för fosterlandet!
Till det trogna amiralitetet
Och den flotta, som nu gick att pröfvas." -
Jubel skallar högt hans ord till gensvar.
Uti allas blickar läste Gustaf
Blott en ädel stridslust tydligt målad
Och begär att lösa in med ära
Hans förtroende till sjöbefälet.
Ingen fruktan spordes - ingen tvekan!
Glad och frisk, som havets vind, den fria,
Sorglös var den anda, som där rådde;
Glödande, ändock, lik Julisolen,
Af en helig eld, som nämnes kärlek,
Tusen tjusta hjärtan slogo troget
För det gamla Sverige och dess konung.

Men se´n hurraropen ändtligt tystnat
Och det sista hälsningsskottet dånat
Kring den vida. vimpelprydda redden, -
Ett farväl! till Gustaf från så mången,
Som för honom gick att snart förblöda, -
Då kring flaggans furste samlas alla
Att enhvar förnimma sina plikter;
---

II

Dimman rufvar öfver finska viken.
Skymmande två stridsberedda flottor,
Där de nalkas uti långa rader
Långsamt nu hvarann till blodigt möte
---

Slaget rasar. Vinden sakta tynar;
Skeppen knappast mera rodren lyda:
Linien tunnas af, fast ingen viker. -
Nordensköld såg faran med bekymmer
---
Hertig Karl - så går en gammal sägen -
Följande sin kära hvardagsvana,
Lugnt sin silfversmidda pipa rökte,
Som om intet varit nu på färde
Och ej hundra kulor fårat däcket.
Han fann rådet vist och godt att följa,
Visste ock, att Nordensköld ej räddes,
Sad´: "Nå väl! så gif därom befallning."
Och det skedde; men den ryska flottan,
Hotad äfven af en lika fara,
Vände också uti samma stunden.
Kring vårt flaggskepp endast mer förfärligt
Hvirfla stridens hemska afgrundsflammor,
Blott förtviflan rikta dess kanoner.
Fienden allt mer dess reling nalkas. -
Gud! är någon räddning då ej möjlig?
Skall prins Karl och denna handfull tappre,
Som med raseri kring honom kämpa,
Offras upp åt oblidt ödes makter? -
Redan svepes allt i dystra skuggor;
Böljan öppnar sin fördolda afgrund;
Dagens ljus förbleknar. Själfva vinden
Håller ängsligt anden. Dödens ängel
Lyftat lian färdig till att skörda.
Håll! ur krutröksmolnet då, lik blixten
Öfverraskande, oemotståndlig,
Hejdlöst sönderkrossande hvart hinder,
Bryter fram befriarn uti nöden!
Säg! hvem är han? - Har af Zeus han lånat
Blixten, att Titaners hop förkrossa!
Se! de häpna alla, vika undan.
Själfva tredäcksskeppet vågar icke
Länge blicka honom fast i ögat.
Men hvem är han? - Ha! vid fädrens grafvar,
Det är han! den tappre Horn på "Wasa",
Som i dag sin hedersdag vill fira
Rädda chefen och betvinga lyckan!

Af beundran klappar hvarje hjärta,
Alla händer höjas gladt till bifall
Och med eldad själ, med klarnadt öga
Griper Carl den stora silfver-roparn,
Prejar till gref Horn, att honom prisa
För den hjältemodigt skänkta hjälpen.
Dock, - den ädle hörde ej hans stämma.
Ingen jordisk röst till honom tränger:
Glad han gått att lyda högre order
Och att dö för den besvurna plikten!
Närmste man, af samma kula träffad,
Badade i blod vid chefens sida.
Blott den unge Lagerstråle lefde
Till att följa chefens sista maning:
"Du skall svara mig en gång i himlen,
Om i dag du stryler "Wasas" flagga!"

---

Adertonde julidagen grydde
Sent omsider fram ur tunga molnen,
Efter sista dagens sammandrabbning.
Långt mot öster syntes Greighs eskadrar
Ännu dröjande att söka hamnen:
Men, när snart från azurblåa hvalfvet
Solen glänste på de hvita segel
Af den svenska flottans slutna linie.
Bort de flydde, syntes icke mera!
Nu, när sista seglet sänkes sakta
Uti vågens svala famn och ensam
Tretungsflaggan bärs kring finska viken,
Då, men icke förr, går Karl med flottan
In till Sveaborg, på säkra redden. -

III

Kungen hälsar åter sina tappre;
Glädjeropen ljuda högt och festligt
Från det stolta Gustafsvärns kasteller;
Stad och hamn af tusen fanor prydas.
Jublande, till örlogsmännens möte,
Böljar fram en glad, en tacksam skara,
Och de tagna flaggor festligt föras
Upp i templet. Där, att segergifvarn,
Fädrens gud med ödmjuk andakt lofva,
Ljuder nu vårt härliga Te Deum.
---
Men till prof, hur Sveriges konung skattar
Flottans skicklighet och mod i striden,
Fäster han nu själf på hjältebrösten
"Svärdets stora kors", ett hederstecken,
Stftadt till ett outplånligt minne
Af den ärorika dag vid Hogland.


[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm



[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]