American popular music from the 1930's



[Släkten Lagerlöf] | [Länkar - It is well with my soul]
...The colony later became the subject
of the Nobel prize winning Jerusalem,
by Swedish novelist Selma Lagerlöf.
melodin i midiformat

It is well, with my soul


(Peace like a river)


Words: Horatio G. Spafford, 1873


Music: Philip P. Bliss, 1876


When peace, like a river, attendeth my way,
When sorrows like sea billows roll;
Whatever my lot, Thou has taught me to say,
It is well, it is well, with my soul.

It is well, with my soul,
It is well, with my soul,
It is well, it is well, with my soul.

Though Satan should buffet, though trials should come,
Let this blest assurance control,
That Christ has regarded my helpless estate,
And hath shed His own blood for my soul.

It is well, with my soul,
It is well, with my soul,
It is well, it is well, with my soul.

My sin, oh, the bliss of this glorious thought!
My sin, not in part but the whole,
Is nailed to the cross, and I bear it no more,
Praise the Lord, praise the Lord, O my soul!

It is well, with my soul,
It is well, with my soul,
It is well, it is well, with my soul.

For me, be it Christ, be it Christ hence to live:
If Jordan above me shall roll,
No pang shall be mine, for in death as in life
Thou wilt whisper Thy peace to my soul.

It is well, with my soul,
It is well, with my soul,
It is well, it is well, with my soul.

But, Lord, ‘tis for Thee, for Thy coming we wait,
The sky, not the grave, is our goal;
Oh trump of the angel! Oh voice of the Lord!
Blessèd hope, blessèd rest of my soul!

It is well, with my soul,
It is well, with my soul,
It is well, it is well, with my soul.

And Lord, haste the day when my faith shall be sight,
The clouds be rolled back as a scroll;
The trump shall resound, and the Lord shall descend,
Even so, it is well with my soul.

It is well, with my soul,
It is well, with my soul,
It is well, it is well, with my soul.



[topp] | [Släkten Lagerlöf]

It is Well with My Soul

"...The colony later became the subject of the Nobel prize winning Jerusalem, by Swedish novelist Selma Lagerlöf. Horatio Spafford died of malaria in 1888."


[topp] | [Släkten Lagerlöf]

http://www.cyberhymnal.org/htm/i/t/itiswell.htm
http://aquarelles.com/spafford/
http://americancolony.com/html/history.html
http://ingeb.org/spiritua/itiswell.html
http://www.bjproductions.com/itiswell.html
http://spafford-kids.org/history_mission.htm
http://www.gracelivingstonhill.com/spafford.htm
http://www.jlfoundation.net/peace.html
http://www.opc.org/books/TH/old/Blue580.html
http://www.oldchristianmusic.com/mproductpages/
   
http://www.pastornet.net.au/jmm/articles/10145.htm
   
http://www.hymnsite.com/lyrics/umh377.sht
http://junior.apk.net/~bmames/ht0026_.htm



[topp] | [Släkten Lagerlöf]
texten hämtad från:
http://www.genealogi.se/dalarna/svar-150.htm


Lite information om Hellgum (taget namn) som egentligen hette Olof Henrik Larsson
och föddes i Grundsund, Skaftö församling (huset fins kvar än idag) 1842.
Hans far var Fiskaren Lars Johansson f . 1816 d . 1862 modern var
Kristina Olsdotter f . 1811 d . 1862 båda Grundsund Skaftö församling,
samma församling som dom gifte sig i 1837.
Helgum var det tredje barnet i en barnaskara om sju barn.
Han gick tidigt till sjöss, både fraktfart och fiske.
Helgum ska enl.sägner varit en duktig sjöman.
När föräldrarna dog bodde han kvar i huset som fjärde generation.
Han träffade en flicka från orten, Lovisa Falk, men giftermålet uteblev.
I första hand stoppades planerna av Lovisas far Hindrik Falk som tog avstånd
från Helgums radikala förkunnelse där kristendomen hade en socialistisk inriktning.
Helgum antog tidigt en trosuppfattning som inte overenstämde med församlingens
starkt schartuanska syn. Kapellpredikanten forebrådde Helgum för hans irrläror
och varnade honom för att gå in på farliga vägar, efter en uppgörelse med denne
lämnade Helgum Grundsund som han egentligen älskade.
Helgum reste först till Nås i Dalarna där han startade en församling.
Helgum närde en dröm att emigrera till USA, detta hade hans systrar gjort 1878. (New York).
Drömmen förverkligade han och verkade som väckelsepredikant.
I Chicago träffade han norskan Anna Spafford (Mother),
det var i denna tidsperiod som han tog namnet Helgum.
Det var Anna som väckte tanken att Helgum skulle ta med sig församlingen till Israel.
Föga visste Helgum att Anna skulle komma att manövrera ut honom.
På Grundsund känner äldre folk väl till historien om Olof Henrik Larsson,
men vad som förvånar ortsborna att få vet att Helgum var från Grundsund.
Inte ens Selma Lagerlöf som forskade om Olof och Nåsbornas öde nämner det.


[topp] | [till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]
SELMA LAGERLÖF (1858-1940)
SELMA LAGERLÖF (1858-1940) MÅRBACKA
Selma Lagerlöf sällskapet
Mårbacka. Visning - Klicka här
om Selma Lagerlöf
Ur Mårbacka Lantvärnsmännen
MÅRBACKA

När månen vandrar Christina Lagerlöf

[Petrus Lagerlöf]
[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm


[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]
Länk
C. W. Böttiger
Kungarne. Galleri i sonetter I-XVII

[topp] | [till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

Petrus Lagerlöf


text: A. Sterner
Svenska skalder, Hugo Gebers förlag, 1899

Petrus Lagerlöf föddes i Fryksdalen i Värmland 1648. Fadren var präst och hette Schivedius. Den unge Schivedius genomgick Karlstads skola och studerade sedan i Uppsala, där han vid 27 års ålder tog graden. Därefter konditionerade han hos riksrådet Lars Fleming och gjorde med dennes son en längre utrikesresa. Vid sin hemkomst blev han anställd som sekreterare hos Magnus Gabriel De la Gardie och befordrades snart nog på dennes förord till professor i Uppsala. Han dog 1699 som rikshistoriegraf.

Lagerlöf var en framstående latinsk skald. Hans diktning på svenska språket vittnar också härom. Formen är för honom huvudsaken. Ursprunglighet och självständighet söker man hos honom förgäves. Men i stället får man vid läsningen av hans av samtiden beundrade Elisandravisor göra bekantskap med suckande herdar och herdinnor i den tidens stil. Han gjorde sig även känd som psalmförfattare. Nummer 328 i 1819 års psalmbok är av honom.

[topp] | [Petrus Lagerlöf] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 mars 26

Elisandravisan
text: Petrus Lagerlöf (1648-1699)

noter: den svenska Kärleksvisan,
Knut Brodin,
Westins, 1958

Ifrån den dag jag Elisandra
den första gång med mina ögon såg
har jag utslutit slätt utur min håg
all kärleks lust till andra:
Och sedan jag den hjärtans hugnad vann,
att bli om hennes dygder mer bekant,
har jag min egen icke varit,
men en stor träldom måst erfarit.
Dock är jag nöjd:
min lust och fröjd
står nu i hennes händer
evart min lycka vänder.

O I koralleläppar röda,
o allra ljuvligaste rosenmun,
o mer än allra skönsta ögon rund
ack viljen I den träl dock döda,
vars liv och välfärd står i edert våld?
Ack ha er strålar intet återhåll
Kunnen I se mitt hjärta blöda?
Skall jag min själ med ängslan föda?
Skall min åtrå
ej nöje få?
All´basterhänder snöda,
ack, lindra dock min möda!

Ack Elisandra, damers prydnad,
avundas ej att jag dig älska tör?
Din dygd och fromhet det allena gör.
Har du min själ bragt till din lydnad,
så lätt min träldom dig till hjärtat går;
låt mig ej fåfängt längre plågas så.
Jag har nu dig i händer givit
mitt hela hjärta, själ och livet:
Då är allt ditt,
och icke mitt.
Vem vill sitt hjärta döda.
Så lindra dock min börda.

Jag älskar dig av ärbart sinne
och önskar att du en gång vore min,
som jag här och evigt bliver din.
Hav mig förty i gunstigt minne:
Det är din dygd och fromhet allt för när
att hata den dig stadigt håller kär.
Ack jämmer, ack att du ej känner,
hur Astrilds flamma mitt hjärta bränner.
Jag beder dig,
förskjut ej mig,
som evigt dig kär håller;
ty du det själver våller.

Och om du mig har kunnat straffa
med sår utav din skönhets rikedom,
så kan du ock mitt hjärta läkedom
genom din gunst och fromhet skaffa.
Si, då har du från döden frälst en själ,
som himlen dig, tro fritt, skall löna väl.
Men skattar du mig döden värdig,
väl an, så är jag gärna färdig
att för din skull
strax bli till mull.
Har du min död beslutit?
Men vad har jag då brutit?

Jag är av ängslan matt och trötter;
min mun är stum och tyst, och blek min hy;
min lust förgår liksom en flyktig sky.
Jag lägger ner för dina fötter
mitt hjärtas bön i denna släta dikt,
som offras dig utav min trohets plikt.
Ack att du ville den upptaga
med gunstig sinn´ och så behaga,
som du har bragt
mig med din makt
ditt namn i hjärtat skriva
och evigt din förbliva.

Jag vördar dig för en gudinna:
Mitt hjärta är och blir ditt tempelskär,
där som du dyrkad varder, var du är,
och på dess altar häftigt brinna
min kärleks lågor både natt och dag,
varav jag helt försvagad blir och matt.
Ack allraskönsta Elisandra,
si, sådant kan jag ej förandra:
Fast du mig kväl´,
jag är din träl;
så hör dock denna slaven,
som älskar dig i graven.

Jag hoppas dock en gång få njuta
för all min oro sist en hjärtans ro,
som är hos dig, min Elisandra bo.
Ho vet, du lärer ej förskjuta
den du med dina ögon fångat har,
och nu till dig en evig kärlek drar.
Emellertid så skall mitt hjärta
förnöja sig utav sin smärta:
Adjö, farväl,
min ädla själ.
Kom dock ihåg den ena
som älskar dig allena.

I höga berg och gröna lunder,
I djupe dalar, djur i skogen all,
I snälle fåglar uti luften kall,
I havsens böljor och dess grunder,
I Tritons boskap, både stor och små,
som uti de grundlösa djupen gå,
Ack kunde I så mycket verka,
att Elisandra måtte märka
det hjärtekval,
jag utan tal
för henne stadigt lider,
och ödet mitt förbider.

O himmel du, som allt kan laga,
hör dock min klagan och min hjärtans bön:
Låt ej min död bliva min trohets lön;
Låt Elisandra sig behaga
Den trogna kärlek jag till henne bär,
att hon bevekes utav mitt besvär.
Men om du vill min bön mig neka
och hennes hjärta ej beveka,
ack skynda dig
att döda mig
och göm mig under jorden,
så är jag friad vorden.

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 mars 26

Länk
C. W. Böttiger
Kungarne. Galleri i sonetter I-XVII

Gustaf Vasa

När våldets nesa hade nått sin råga,
och ädel frihet låg i fjättrar bunden,
jag kom en yngling, kom i rätta stunden
med eld i rösten, eld i svärd och båga.

Jag satte skogen, dalarne i låga;
och som ett rofdjur jagadt flyr för hunden,
så jagades från jernbemängda grunden
vår ovän bort, att mer ej dit sig våga. -

Men Sveriges långa natt fick nu en gryning,
och mig, som var dess ljusa morgonstjerna,
blef så ett lif i sol och purpur unnadt.

Jag näpste stormen, hörde blott dess dyning,
och, när jag väl var död, man velat gerna
mig gräfva upp ur grafven, om man kunnat.


[topp]


DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm


[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]