[Ada Byron Lovelace]

[Lady with the Lamp]

[Länkar Florence Nightingale]

[Sveriges skaldinnor]

[Frihet min fröjd du min gudinna]

[Här är en bok för er, I svenska mödrar]


[topp]

Ada Byron Lovelace (1)

   

Ada Byron Lovelace (3)

Ada Byron Lovelace (4)



[topp]



Florence Nightingale

Four Songs about Nursing

LÄNK
Lady with the Lamp


[topp]

Länkar
Florence Nightingale

http://www.florence-nightingale.co.uk/
http://www.countryjoe.com/nightingale/index.html
http://www.agnesscott.edu/lriddle/women/nightpiechart.htm
http://www.gardenofpraise.com/ibdnight.htm
http://www.bbc.co.uk/history/historic_figures/nightingale_florence.shtml

[till dagens visa 2002] | [till dagens visa 2001]

[Frihet min fröjd du min gudinna]

[Här är en bok för er, I svenska mödrar]



[topp]

Länkar till
Sveriges skaldinnor

SOFIA ELISABETH BRENNER (1659-1730)

HEDVIG CHARLOTTA NORDENFLYCHT (1718-1763)

ANNA MARIA LENNGREN (1754-1817)

fru Brenner

fru Nordenflycht

fru Lenngren


[topp] | [till dagens visa 2001]

Dagens visa 2002 oktober 28

Frihet min fröjd du min gudinna

text: Hedvig Charlotta Nordenflycht

melodi: 1700-talet
noter: den svenska Kärleksvisan
samlade av
Knut Brodin, Westin, 1958


Frihet, min fröjd, du min gudinna.
unna mig i din skugga bo,
Ungdom och oskuld hos dig finna
     lugn och ro:
kärlekens fröjder snart försvinna,
     bäst de gro.

Fjärran jag sett hans falska snara,
fjärran den eld, som allt förtär;
men aldrig kan förnöjd den vara,
     som är kär.
Skydda mig, Frihet, att förfara,
     vad det är.

Tirsis för mig det band berömmer,
prisar den vällust kärlek ger,
av honom själv tvärtom jag drömmer
     när jag ser
sinnenas oro, som han glömmer
     kväva ner.

Kärlek, han säger helt betagen,
övar vårt vett fullkomligt väl;
däri jag ser mig ock bedragen
     ty hans själ
yrar och drömmer hela dagen
     fjolligt gräl.

När han min hy med liljan parar
och talar om min fägrings prakt,
har han ej, när den stunden varar,
     hörselns makt;
men kallar, vad jag hövligt svarar,
     blott förakt.

Och fast han ofta sett mig gråta
lammen, som kommit ur min vård;
fast jag begrov med ögon våta
     lilla Mård,
kallar han mig, hur tycks det låta,
     grym och hård.

Därför jag tror, att denna branden
kväver båd minne, mod och vett;
herden, som sjöng vid klara stranden
     allt i ett,
tiger nu, sen i kärleks banden
     han sig gett.

Kärlek kan sig ock man snart förbyta,
flyger så lätt som svalor små,
som säven uppå vattnet flyta
     i vår å:
dem minsta år-tag sönderbryta
     och nedslå.

Sist när jag satt vid aspen gröna
och knöt de mjuka blomster-blad,
hörde jag en, som för sin sköna
     ljuvligt kvad
och henne att dess kärlek löna
     häftigt bad.

"Ack," tänkte jag, "vad älskogs våda
har nu tänt alla herdar an;
Tirsis vill mig detsamma båda
     bäst han kan."
Och när jag gick att denne skåda
     var det han.

Han, som av högsta låga tänder
för mina fötter nylig låg,
honom jag nu av andra händer
     fängslad såg:
kärleken så var timma vänder
     deras håg.

Långt mera lust i skogen vankar
där mina får i skuggan gå,
se, hur sin mjölk av modren samkar
     lammen små:
av sådan kärlek mina tankar
     nöje få.

När som mitt spel om aftonstunder
härmar de ömma fåglars bröst
och väcker upp från närmsta lunder
     ekos röst,
finner jag i menlösa stunder
     ro och tröst.

Därför fly, kärlek med din båga.
Jag har dig för min ovän nämnt.
Gack med din flärd, din lust och plåga,
     lösa skämt.
Mig har din blick, din första låga
     redan skrämt.

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm



[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]


[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 oktober 28

Här är en bok för er, I svenska mödrar
text: Sofia Elisabeth Brenner

Till Herr Doktor Johan von Horn
då han av trycket lät utgå sin
Svenska Jordegumma anno 1697

Jordegumma (Jordemoder)
gammalt ord för barnmorska

Här är en bok för er, I svenska mödrar hit!
Den på ert modersmål er kan till pricka lära,
Hur en sig skicka bör i nio måna´rs tid,
När hon sig känner på en kärlig tyngsel bära,
Och hur hon lyckligt sen må Evas äpplebit,
Så rätt som görligt är, i rättan tid betala.
Bort hädan, unga mör! I ären än för smala,
Och dessa bladen stå er ej att läsa fritt;
Er, svenner, även väl förbjudes denna läxa,
Det går allenast an dem, som i rundan växa.

Har den väl orätt dömt, som fordom dessa tre
I faran lika höll, i lika ordning ställde:
En sjöman, den i storm sig vill åt havet ge,
Och den, i våndan står med fostret under bälte,
Samt en, den sig i fält till drabbning färdig gör,
Där döden en gång ej men tusen resor mötes!
Hur nödigt är det då, att barnsängshustru skötes,
Bör utom att som de, som fromma kristna bör,
Sig i den Högstes skydd i all sin tid befalla,
Också för allting mäst hans bistånds makt påkalla.

Ty fast all mänsklig konst er hjälp och bistånd svor;
Dock står det allt hos Gud, han månde våndan lisa.
Naturen öppnar ej den minsta pärlemor,
När svarta tordönsskyr en omild himmel visa;
Det grova hednafolk har detta grant förstått,
När det med tacksam håg ett lyckligt barnafägne,
Den blida Junos gunst och vårdnad ödmjukt ägne;
Men åter tvärtemot, när som det illa gått,
Åt foster eller mor, ell´ bägge skadde blivit,
Åt Junos hat och hämnd och vrede skulden givit.

Gud vare evigt tack! Vi ha ett bättre ljus,
Till vilket vi vårt hopp och våra ögon vända,
Och sköta litet om, i vilket himlahus
Planetren med sin gång begynna eller ända;
Fast Tor ett vidrigt sken utav sin fader får,
Och Mars på tvären ser, dit morgonstjärnan tindrar,
Vi tro likväl, att slikt vår framkomst icke hindrar;
Ty Gud utöver dem i ny och nedan rår.
Ifall ock något men av någon stjärna flyter,
Förstånd och vilja rår, om vanart sinnet lyter.

Men vartut ärnar jag? Jag vågar mig för högt;
Mitt första uppsåt var med några rader prisa
Dens oförtrutna flit, som noga sammansökt
Och genom öppet tryck på svenska velat visa,
Hursom på bästa sätt en tung och fruktbar kved
Bekvämligt utan tvång och med den minsta möda,
Dock med den Högstes hjälp må lyckligt kunna föda,
Och vad i vidrigt fall för fara är därved,
Vad miss- och olycksfall av oförstånd plär hända,
Och att en konstig hand kan mycket sådant vända.

Hör systrar, tron i väl, att det är mödan värt
Att äga denna bok, evad sig därpå löper!
Spar till ert eget gagn en enda Djurgårdsfärd,
Ell´ några kannor bär, dem mången dyrt nog köper;
Det är en ädel ting att veta själv besked,
och hur i sådant fall en kvinna sig bör skicka.
Det går ej alltid lätt, vi ha ej lika lycka,
Jag har en del försökt av själverfarenhet.
Om jag er råda får, så mån I ej försumma
Att äga var och en Den Svenska Jordegumma.

Herr doktor, det är visst, att allt vårt kvinnokön
Till evig tacksamhet er högst förbundet finnes,
Men mot så stort besvär är det en föga lön,
En vedergällning, som på intet ställe synes;
Ert namn och minne må en malm ell´ marmorstod
Med välförtjänt beröm åt eftervärlden lämna,
Det rå vi icke med, det må vi icke nämna,
Dock blir emellertid vår rena vilja god,
Och skall ert ros bland oss odödligt stå och vara,
Så länge kvinnor finns och mödrar stå i fara.

Länkar till
Sveriges skaldinnor

SOFIA ELISABETH BRENNER (1659-1730)

HEDVIG CHARLOTTA NORDENFLYCHT (1718-1763)

ANNA MARIA LENNGREN (1754-1817)

fru Brenner

fru Nordenflycht

fru Lenngren


[topp]

DAGENS VISA:   http://www.dagensvisa.com/minata/dav/aktuell.htm



[Skillingtryck och gamla visor]
[Portal Dagensvisa] | [Visornas hemsida]