FREDRIK AUGUST DAHLGREN (1816-1895)
| Fredrek på Rannsätt |
| Källa:
Lotten Dahlgren Ransäter Wahlström Widstrands förlag 1906 |
| Fredrik August Dahlgrens liv erbjuder, för så vitt det rör de yttre dragen, föga växling. Men icke för ty var hans livsverk av en så mångsidig och skiftande beskaffenhet och hans personlighet bar i så påfallande grad prägeln av de från varandra vitt skilda områden, inom vilka han verkade, att de kan kallas mer sammansatt än de flestas. |
| Den dugande ämbetsmannen, den skicklige tolkaren av världslitteraturens mästerverk och den självständige dramatiske författaren, lexikografen och visdiktaren, den torra formmänniskan och det uppsluppna skämtets obundne sångare, allt detta förenade han i sin person. Men trots denna mångsidighet är det blott en fas av hans livsverk, och förvisso den, åt vilken han ägnade en försvinnande liten del av sitt livs väl fyllda långa arbetsdag, som skänkt hans namn klang inför eftervärlden. Det är visdiktarens. |
| F. A. Dahlgren är också känd som dramaförfattaren till tal- sång- dansspelet "Värmlänningarna". |
| År 1817 den 27 augusti utfärdades köpebrev av Emanuel Geijer till Barthold Dahlgren å Ransäter med tillträde av järnbruket den 1 oktober samma år och av lantbruket den 25 mars 1818. |
| F. A. Dahlgren, född i Taberg 20 september 1816, växte upp i gården Ransäter. I dag är den ett museum och heter Geijersgården efter Erik Gustaf Geijer. Porträttmålaren Uno Troili, den tredje kända Ransäterbon, har även han fått en plats i museumet. |
| Kommande århundrade, ser Ransäter en blivande statsminister, Tage Erlander, växa upp, lekande på gården till faderns, skollärarens, tjänstebostad. I dag ett museum, Erlandergården. |
| Tillbaka till huvudpersonen Fredrik, Fredrek på Rannsätt, F. A. Dahlgren. |
| Fredrik föddes som nummer åtta, exakt mitten av barnaskaran - med sju äldre syskon och sju yngre syskon. Fredrik visade tidigt läsbegåvning, vilket på den tiden, var densamma att då är yrkesbanan utstakad, nämligen prästens. |
| Men det var inom språkforskningen som F. A. Dahlgren skulle finna sin civila plats. Efter studier i Karlstad, Uppsala, bosatte han sig och tog anställning i Stockholm som en välbeställd ämbetsman i statens tjänst. |
| Nära gården Ransäter låg bruket övre Ransäter. I vardagslag Berget. Ransäterstärnorna i Fredriks ålder var två fostersystrar. Det egna barnet Malin Lalin och Ulla von Heland. |
| Vid späd ålder vart Ulla berövad sin moder, Erik Gustaf Geijers yngsta syster, Brita Charlotta. Ulla von Heland gifte sig senare med Fredrik Dahlgren. |
| I granngården Uddesrud bodde Samuel Troili och hustrun Jeanne Marie, syster till Erik Gustaf Geijer. Den äldste sonen, i Fredriks ålder, var den blivande porträttmålaren Uno Troili. |
| Kusinerna Uno och Ulla, Malin och Fredrik utövade sång, dans, skådespeleri. De satt tillsammans och läste högt ur romaner. |
| Sådan var miljön och människorna som lade grunden för det skapande som sedan dess roat en hel nation och skall så göra så länge det svenska språket sjunges. |
| Fredriks visor fortplantades från mun till mun. När de så en tid levat på folkets läppar, var det blott naturligt, att det organ, som förde provinsens talan, lade beslag på dem. Under loppet av 1842 trycktes de första visorna i Värmlands-tidningen, och så småningom blevo de, bland andra poetiska alster av den lättare humoristiska genren, instuckna i visböcker, vilka på den tiden näppeligen ansågs ha med vitter konst att skaffa. |
| År 1850 trycktes första delen av Filikromen. Utgivaren var litografen, typografen, litteratören Ludvig Theodor Öberg (1820-1860) under pseudonym, Axel I Ståhl. Ett flertal av Fredriks visor finns representerade där. |
| Det skulle dröja ytterligare ett kvartssekel, år 1875, innan Fredrik under pseudonymen Fredrek på Rannsätt, gav ut "Viser på varmlanske tongmåle". |
| En gnistrande kall vinterdag - den 16 februari 1895 gick Fredrik August Dahlgren in i den eviga vilan. |
| Den låta Rannsätts Fredrek sang
text: Gustaf Fröding |
| Den låta Rannsätts Fredrek sang
ho hadde allt sin egna klang når utta ok å utta tvang där talla öfver branta hang som geta lätt ho sprang. |
| På logera ho for ikring
i rejlandshopp å polskespring, dä va e fart, dä va ett sving, e takt som hällers ingenting på hele jolas ring. |
| Kring stögera ho flög som bi,
som bia gla, som bia fri, e väna, fina melodi mä sol, å sörr, å hönning i å doft tä sommerti. |
| Den låta stog ôss bönner när,
å hele Varmlann hålt´a kär sôm sommarn sjöl, når sola klär hôr skogsbacksäng mä blomst å bär å gräs å vackert vär. |